Caesar Aboulaich har precis dragit upp jalusin till baren på uteserveringen inför dagens service. Det mesta av preppen är gjord kvällen innan.
Inne i lokalen som ännu står tom på gäster inför öppning rör sig bröderna Caesar och Josef Aboulaich vant. De är 18 och 19 år gamla – men långt ifrån nya i branschen. Bröderna drev nämligen foodtrucken ”Kantinen” parallellt med skolgången i gymnasiet.
De fyller i orden på varandra när de minns en dag i Tofta för några år sedan. Allt tog slut och bröderna sprang till den lilla affären intill och länsade salladshyllorna. En improviserad lösning för en foodtruck där saker måste gå snabbt när kön växer och solen steker.
– Det har varit vår skola, säger Josef. Hitta lösningar som funkar i stunden. Allt ifrån logistik till stresshantering har vi lärt oss i foodtrucken.
Men nu är vagnen ett minne blott. Istället driver de en franchise-restaurang i en av Visbys största och mest centrala lokaler. Här har både O'Learys och Brödernas huserat, och stundtals haft svårt att få snurr. Nu finns istället en Taco bar, sen dryga två veckor tillbaka.
– Det är en stor lokal, ja. Man får inte ytor som den här i innerstan särskilt ofta. Men vi ser det som en möjlighet snarare än ett problem, säger Caesar.
Vi sitter vid ett soldränkt bord med utsikt mot gatan, där dagens första turister sveper förbi i sommarvärmen. Det är nu det är enkelt att fylla lokalen. Men det är också nu man måste börja tänka på februari.
– Många satsar bara på sommaren, men vi vill att det här ska vara en plats där både turister och gotlänningar känner sig hemma, året om. Det är både gotlänningarna och turisterna man måste nå, säger Caesar Aboulaich.
Hur når man dem?
– Det sitter vi och klurar på, säger Caesar. Vi vill göra något som sticker ut. Något som drar ner folk till Strandgatan igen.
Han syftar på hur Visbys krogliv i större utsträckning rört sig upp mot Stora Torget. Strandgatan har blivit lugnare, men bröderna vill väcka liv i gatan igen.
– Vi vill göra det här till en mötesplats, inte bara en restaurang.
Josef Aboulaich har hällt upp dagens första kaffekopp medan hans bror Caesar fyller på med is i baren.
Bröderna har jobbat ihop sedan tonåren. De beskriver det aldrig som ett medvetet avkall på ungdomsliv, snarare en egen version av det.
– Jag har inte känt att jag missat något, säger Caesar. Jag har haft det roligt, bara på ett annat sätt. Och för oss har det varit självklart att jobba tillsammans.
– Det finns filmer på oss från när vi var små. Vi var som piff och puff, säger Josef.
Rollfördelningen är tydlig. Caesar är den sociala, den som tar kundkontakt, bokningar och håller ställningarna på golvet. Josef håller koll i köket, och gillar pressen och tempot. Och det är där deras samarbete fungerar som bäst.
– Vi har våra roller, säger Caesar. Det har aldrig varit några konflikter om det. Han tar det praktiska, jag tar det administrativa.
Taco bar är ett etablerat koncept med tydlig profil men bröderna menar att de har gott om utrymme att forma verksamheten efter sina egna idéer.
– Vi har bra kontakt med Taco bar centralt. Så länge vi håller dialogen levande så finns det utrymme att göra grejer – särskilt med tanke på den här lokalens potential, säger Josef.
Lugnet före stormen. Josef håller på att preppa bönröra i köket inför öppning vid klockan elva.
I baren finns en klassisk kökslucka in till köket för att underlätta kommunikationen.
Menyn är gemensam, men favoriterna är tydliga.
– Soft tacos, lätt. Du kan mixa smaker och du får guacamole, salsa och nachos till, det är en schysst rätt, säger Josef.
Sedan öppningen för bara några veckor sedan har det varit mycket folk. Spontana bokningar, födelsedagskalas och full rulle under Almedalsveckan.
– Det känns som att folk är nyfikna. Och det är kul att det redan börjat hända grejer, säger Caesar.
Och året runt? Det är den stora frågan. Hur får man en stor lokal att leva när vintermörkret kommer?
– Vi vet att det kommer bli en utmaning. Men vi tror att det går, säger Caesar. Vi är gotlänningar själva. Vi vet vad folk saknar under vintern.
Just nu jobbar de nästan oavbrutet. Josef har ett år kvar på gymnasiet medan Caesar nyligen tog studenten. Men ingen av dem låter särskilt orolig.
– Det är klart det är mycket nu, säger Josef. Men vi tror att det lugnar sig när rutinerna sätter sig. Och när det är kul orkar man.
– Vi har alltid haft en dröm om att gå från vagn till krog, säger Caesar och nickar mot lokalen. Det här är vår dröm.