Jamal Mamand, 25, kom till Gotland och Visby 2015 efter att ha flytt frÄn sitt hemland Afghanistan. Sedan dess har han utbildat sig och jobbat deltid pÄ olika arbetsplatser. Förra vÄren fick han beskedet att han skulle utvisas, ett beslut som han har överklagat tvÄ gÄnger. Först till Migrationsdomstolen och sedan Migrationsöverdomstolen.
I torsdags förra veckan, 20 februari, fick Jamal ta emot ett negativt besked Àven frÄn överdomstolen, som Àr den sista instansen.
â Jag var i Norrköping hos min syster som bor dĂ€r och höll pĂ„ att laga mat nĂ€r advokaten ringde och sa att jag hade fĂ„tt dĂ„liga besked. Ăverdomstolen hade inte sett nĂ„gon anledning att Ă€ndra Migrationsverkets beslut. Det blev helt svart och sĂ„ började jag tĂ€nka pĂ„ hemlandet och allt som hĂ€nder dĂ€r, sĂ€ger Jamal Mamand och fortsĂ€tter:
â Min systers son hörde samtalet och han sprang in pĂ„ sitt rum och började grĂ„ta. Jag pratade med honom och började grĂ„ta sjĂ€lv. Jag försöker att inte grĂ„ta i sĂ„dana situationer, men jag kunde inte hĂ„lla mig.
FrÄn överdomstolens faststÀllande av domen, gÀller sedan fyra veckor tills dess att han utvisas till sitt hemland. NÀr Helagotland pratar med honom har en av de veckorna redan gÄtt och han berÀttar vad som vÀntar honom i Afghanistan, som sedan 2021 styrs helt av talibanerna.
â Det kommer inte finnas nĂ„gon jobbmöjlighet eller boende för mig. Jag riskerar att fĂ„ bo pĂ„ gatan. Alla vet hur det Ă€r i Afghanistan just nu, det finns inga rĂ€ttigheter. Sedan talibanerna tog över, och sedan allt med koranbrĂ€nningarna, sĂ„ Ă€r allt samarbete med Sverige borta, sĂ€ger Jamal Mamand.
Den enda familjemedlemmen han har kvar i sitt hemland Àr sin morbror som han inte har nÄgon nÀra relation till.
â Jag kan inte sova pĂ„ nĂ€tterna. Jag sitter i min sĂ€ng och funderar över hur allt ska gĂ„. Sen lĂ€ser man alla nyheter och blir mer rĂ€dd. Det Ă€r hemskt, men tyvĂ€rr finns det inte mycket man kan göra. Jag har haft ett hopp om att det ska bli bra till slut, men tyvĂ€rr fortsĂ€tter bara de dĂ„liga nyheterna, sĂ€ger Jamal Mamand.
Han hoppas kunna slutföra sina utbildning till undersköterska innan han blir utvisad.
â Jag har egentligen tvĂ„ mĂ„nader kvar pĂ„ min utbildning, men jag har pratat med min lĂ€rare om det finns möjlighet att göra klart allt lite snabbare. Jag har tre kurser kvar och jag vill helst göra klart de innan jag mĂ„ste lĂ€mna, sĂ€ger Jamal Mamand.
Det senaste Äret har varit tungt för Jamal och han berÀttar att han spenderat mycket tid pÄ sin favoritplats i Visby.
â Precis i slutet av parkeringen vid Kallis, pĂ„ stenarna, dĂ€r finns det en kant som Ă€r mitt favoritstĂ€lle. PĂ„ nĂ€tterna nĂ€r jag inte kan sova och Ă€r jĂ€tteledsen, dĂ„ Ă„ker jag dit och skriker och grĂ„ter. Det har hĂ€nt flera nĂ€tter att jag suttit dĂ€r till 06 pĂ„ morgonen och sedan gĂ„tt direkt till jobbet. Man vet att man inte fĂ„r nĂ„got svar frĂ„n havet, sĂ„ dĂ„ kan man skrika pĂ„ det hur mycket som helst. Det Ă€r min nattkompis, sĂ€ger Jamal Mamand.
Trots att det mesta tyder pÄ att Jamal mÄste ÄtervÀnda till Afghanistan, sÄ finns det eventuellt en sista möjlighet att fÄ stanna kvar i Sverige ett tag till.
â Jag har haft kontakt med en asylbyrĂ„ som mĂ„nga har sagt Ă€r bra. De ska se om det finns en möjlighet för mig att göra ett spĂ„rbyte, att man byter frĂ„n asylsökande till att söka arbetstillstĂ„nd i stĂ€llet. Men vi fĂ„r se vad de sĂ€ger, sĂ€ger Jamal Mamand.