Ex-nazisten i samtal med elever och politiker på ön
Gotlands kommun bör ta medborgarförslaget som kräver aktioner mot högerextrema grupper på största allvar. Det tycker Carl Wennerstrand, avhoppad nazist som numera arbetar för Exit.
Avhoppare. Carl Wennerstrand hittade gemenskap i nazistiska grupper under tonåren. Men han hoppade av och har nu arbetat tolv år med Exit, som hjälper ungdomar som vill lämna extrema grupper.Foto: ROLF JÖNSSON
Foto: Rolf Jönsson
Det bästa arbetet mot rasism och högerextremism görs i skolan. Carl Wennerstrand är på Gotland tillsammans med Emerich Roth främst för att träffa högstadieelever. Men under besöket på ön ska man även hinna med ett offentligt möte på Rondo i Klintehamn i kväll, och i morgon ett samtal med politiker och representanter för skola, polis och socialtjänst.
Goda exempel
Genom sitt arbete i Exit - som hjälper ungdomar att lämna nazistiska och högerextrema grupper - har Carl Wennerstrand med sig flera goda exempel till mötet med de gotländska politikerna. Han nämner Kungsbacka, Värnamo och Sjöbo, men tycker det bästa arbetet bedrivs av Bokelundsskolan i Sölvesborg.
- Flera kommuner arbetar målmedvetet. Man informerar eleverna och utbildar lärarna, bildar föräldranätverk och håller öppna möten. Ett bra samarbete med polisen är också viktigt, säger han.
- Vid Bokelundsskolan har man föreläsningar varje år, all personal är utbildad och man har djupgående diskussioner som tvingar varje elev att tänka till.
Det är viktigt att kommunerna agerar, tycker Carl Wennerstrand.
- De högerextrema grupperna ser demokratin som ett hot mot svenskheten. Arbetet mot extremisterna är ett försvar för demokratin, säger han.
Måste ta debatten
Att flera skolor inför höstens val väljer att stänga ute alla politisk partier bara för att slippa dem med rasistiska åsikter tycker Carl Wennerstrand är ett svaghetstecken.
- Det är ett jätteproblem. Man måste släppa in de politiska partierna, men samtidigt ha en beredskap så att man kan bemöta rasistiska påståenden, säger han.
Rasism vid köksbordet
Som liten fick Carl Wennerstrand sin dos av "svenssonrasism" av en alkoholiserad styvfar. Carl började hänga ute med skinnskallar, nazister och raggare och hittade i den gruppen en gemenskap han inte fick på annat håll. Med tiden samlade han på sig mer och mer av ångestfyllda upplevelser, och när verksamheten allt oftare passerade gränsen till det kriminella beslutade han sig för att hoppa av.
- Men från att tanken väcktes tog det tre år innan lämnade gänget. Så beroende var jag av gemenskapen. Jag hade ingenting annat, berättar Carl Wennerstrand.
En erfarenhet han bär med sig hemifrån är att vuxnas ofta ogenomtänkta prat vid middagsbordet om invandrare och homosexuella tas på allvar av barnen.
- Sådant prat kan barnen ta som ett medgivande, varnar Carl Wennerstrand.
Så jobbar vi med nyheter