I ett sekelskifteshus med magnifika glasverandor, omgivet av ett vitmålat staket, bor Eva Ernstson och hennes familj. Snödroppar och krokus trängs i trädgården och en vedtrave säkrar värmen i vinter. Mer glädje av denna lyx väntas i framtiden men ett nytt kontor garanterar att hon inte helt släpper taget om juridiken.
För 40 år sedan var Eva Ernstson långt ifrån säker på vad hon ville ägna sig åt och några naturliga vägar in i juridikens värld fanns inte. Varken föräldrar, andra släktingar eller vänner hade sådana fotspår att haka på.
Självklart var det i alla fall inte att söka sig till juridiken.
– Först tänkte jag bli tolk men det blev jag avrådd från. Alldeles för krångligt, det fattar du väl, sa en lärare till mig.
Nästa tanke var bibliotekarie med det blev lagens långa arm som av en slump fick krydda hennes yrkesliv. På den tiden, 1975, sökte man inte ens in till juridiska studier.
– Nej, man knackade bara på dörren till juridiska institutionen och sa: ”Hej jag vill läsa juridik.”
Allt som krävdes var ett slutbetyg från gymnasiet. Så enkelt var det.
Sedan blev det tuffare. I snitt sex timmars föreläsning i vecka och resten var självstudier. Nio terminers studier utan en enda dags praktik, visade studieplanen.
– Det var en av statens billigaste utbildningar.
Självdisciplin var en förutsättning.
Det sades att man antingen behövde ett brinnande intresse eller en cementhäck att sitta på för att klara det.
– Kanske blev det i mitt fall en kombination av dessa egenskaper, så det gick bra.
Så bra att hon körde en filosofie kandidat i ekonomi parallellt.
För andra gick det sämre. Många hoppade av.
– Hälften av er kommer aldrig att avlägga examen men ni har ändå valt rätt, sa professorn i allmän rättslära, Stig Strömholm.
Det stämde bra. Och en termin räckte för många.
– Förlovningskurs kallades det, berättar Eva.
Med det menades att man gick kursen för att träffa ”den rätte”.
– Det gjorde inte jag, säger Eva som inte heller hoppade av sina studier. Tvärtom växte intresset för juridiken.
För 25 år sedan gick flyttlasset med man och två, ännu inte skolmogna barn, till Gotland. En tjänst som rådman vid tingsrätten väntade. Före det hade Eva jobbat på allt från Svea hovrätt till Justitiedepartementet samt tjänstgjort på ett tiotal tingsrätter. En lång och komplicerad väg krävdes innan hon fick förtroendet att döma gotlänningar. På Hedemora tingsrätt lades grunden.
– Det var en liten tingsrätt med väldigt varierande uppgifter. Jag fick tillämpa det jag läst och började fatta vad det gick ut på, säger hon och sneglar åt senaste utgåvan av lagboken på bordet, lättillgänglig och utan digital konkurrens.
En ny varje år får hon kosta på sig.
Domaren svär en ed inför sin första förhandling med många starka ord som bland annat handlar om att alla är lika inför lagen.
– Oavsett om det är ett brottmål eller tvistemål, ska du bli behandlad med respekt och få lägga fram din sak, så att det känns bra. Den känslan ska förmedlas i rättssalen, beskriver Eva domarens roll.
På Gotlands tingsrätt tjänstgjorde hon i drygt tolv år innan hon tog ett nytt kliv i juridikens värld och öppnade eget som advokat. Då ändrades fokus till att tillvarata den enskilde klientens intressen.
– Jag kom närmare människorna och det har jag lärt mig mycket av. Omväxlande och lärorikt, där verkligheten överträffar dikten varje dag. Saker som man inte tror händer, händer, beskriver hon.
Eva Ernstsons uppdrag som advokat innebär bland annat att vara målsägandebiträde. Brottsoffer som blivit utsatta för exempelvis sexualbrott och misshandel, får hennes hjälp och stöd för att orka fullfölja hela rättsprocessen.
– När metoo-rörelsen drog igång kändes det för mig som att ”äntligen har proppen gått ur badkaret”, säger Eva även om det inte haft någon konkret betydelse för hennes arbete.
Grundläggande för yrket är att respektera att vi lever i en rättsstat där ett oberoende rättsväsende ser till att lagar och regler följs.
– Vem är jag till för och vad är mitt uppdrag, är en fråga jurister bör ställa sig.
Även om domare och advokater har olika uppdrag finns det egenskaper som förenar.
– Ska man bli en bra jurist måste man ha ett humanistiskt intresse och kunna känna empati. Att se människan är betydelsefullt för mig, säger Eva Ernstson.