Enligt domen frĂ„n Gotlands tingsrĂ€tt anses det utrett att den Ă„talade âblivit avlĂ€gsnadâ frĂ„n ett av Visbys utestĂ€llen, minst en gĂ„ng, under en och samma kvĂ€ll i höstas.
Mannen, som Ă€r i 30-Ă„rsĂ„ldern, stod Ă„talad för vĂ„ldsamt motstĂ„nd mot en sĂ€kerhetsvakt â och han erkĂ€nner ocksĂ„ att han âbegĂ„tt visst motstĂ„ndâ under ingripandet.
Men den Ă„talade har samtidigt uppgett âatt han har en gammal skada i sin arm som kan föranleda reflexartade rörelser vilket kan ha uppfattats som motstĂ„ndâ.
Försvaret har inkommit med ett lĂ€karintyg som, enligt domen, styrker âatt det finns en fysiologisk mekanism som innebĂ€r att om man har en skada i en led eller en muskel och denna överrĂ€cks, sĂ„ vill kroppen skydda de omrĂ„den som drabbats av skadan genom att antingen slappna av eller göra ofrivilliga rörelserâ.
LĂ€karen ska ha gjort bedömningen att mannens förklaring dĂ€rför kan stĂ€mma; det finns ingenting som âtalar emotâ hans version. TingsrĂ€tten menar att det dĂ€rför finns âtvivel kring förekomsten av uppsĂ„tâ att begĂ„ vĂ„ldsamt motstĂ„nd och man vĂ€ljer att fria den Ă„talade.
Det var dock en oenig domstol i det hĂ€r fallet. Tingsnotarien och en nĂ€mndeman har valt att formulera en âskiljaktig meningâ i slutet av domdokumentet. Dessa tvĂ„ anser att de olika typerna av motvĂ€rn, som sĂ€kerhetsvakten beskriver, inte helt kan förklaras med att mannen skyddade en armskada â âvare sig reflexmĂ€ssigt eller med viljaâ.
Enligt denna skiljaktiga mening borde mannen ha dömts för vÄldsamt motstÄnd.