Mart Marend Àr frÄn och med 1 mars ordförande i SÀllskapet De Badande VÀnnerna. Han Àr sorgsen över att Region Gotland, som han upplever det, tar sin hand ifrÄn Botaniska trÀdgÄrden i Visby.
Det var ju det dÀr med kvinnorna. Med statuter frÄn 1814 Àr de alltjÀmt inte vÀlkomna i SÀllskapet. Det har med just stadgarna att göra, vi kommer till det.
Den hÀr intervjun görs i Botaniska trÀdgÄrden. Ingen plats skulle passa bÀttre ty det hÀr Àr SÀllskapets hjÀrta.
â Det hĂ€r Ă€r det största vi gör, vi hĂ„ller den hĂ€r parken levande. Det Ă€r en av Gotlands mest besökta platser, av sĂ„vĂ€l boende som besökare. En pĂ€rla i Visby, slĂ„r Klintebon fast.
Han brinner verkligen för denna oas, för fÄglarna, vÀxterna, och platsen i stort.
1855 grundades den, dÄ för att lÀra folk i allmÀnhet om odling. Idag finns hÀr vÀxter frÄn hela vÀrlden som kan ge en stunds sjÀlslig spis för stressat nutidsfolk.
Men allt Àr inte lycka för det finns det som skaver. Bland annat, menar han, Àr Region Gotlands ointresse för parken alltmer tydlig:
Enligt avtal stöttar Regionen med omkring en miljon kronor Ärligen för skötseln. Tidigare har de Àven stÄtt för driften av parken, vilken över tid mer och mer lÀmnats över till DBW.
â Det var win/win kan man sĂ€ga, att de stĂ„tt för personal och administration, sĂ„nt som vi inte har. Nu har det allmĂ€nna tagit sin hand ifrĂ„n oss och jag Ă€r lite ledsen för det.
SÄ hur Àr upplÀgget nu?
â Regionen stĂ„r för den fasta personalen, resten faller pĂ„ oss. Alla investeringar, all drift. Behöves en extra lĂ„ng stege eller kanske en skylift Ă€r vi tvungna att hyra det trots att det antagligen finns i regionens verksamhet.
NÄvÀl, parken lÀmnar de ÀndÄ aldrig Ät sitt öde.
VÄren Àr blomningstid. Natur och kultur har stor plats i Mart Marends liv.
Juldagen 1951 brann den stora paviljongen ned, den som invigdes 1876 och givit namn Ät Paviljongsplan just norr om trÀdgÄrden.
LÀnge har planer funnits pÄ att bygga upp nÄgot nytt. Inge en paviljong i gammal stil, men kanske ett kafé? SÀllskapet har fÄtt nej i miljö- och byggnÀmnden, men har överklagat beslutet.
â Vi har sökt förhandsbesked för att fĂ„ veta vad vi kan bygga. Det kunde vara trevligt med en kafĂ©byggnad, men just nu vet vi inte.
Men planen pÄ nÄgot bygge Àr fortfarande aktiv?
â Absolut, vi jobbar med det.
DBW:s paviljong invigdes 1876 men brann ner pÄ juldagen 1951. SÀllskapet har för avsikt att föra upp en ny byggnad pÄ Paviljongsplan, kanske ett kafé.
Enligt traditionen Àr hedersuppdraget som ordförande ettÄrigt. För övrigt Àr de allra flesta funktioner inom sÀllskapet tidsbestÀmda, vilket skapar rotation i leden.
Mart Marend har varit aktiv inom DBW sedan 2007, dÄ han rekommenderades som medlem.
Vilka Àr dina visioner som ordförande?
â Det Ă€r inte sĂ„ att jag driver DBW framĂ„t, det gör vi tillsammans. Det roliga Ă€r att jag fĂ„r vara ansvarig för programmet vid vĂ„ra mĂ„nadsmöten och dĂ„ kan jag vĂ€l avslöja att jag avser fĂ„ dit kvinnor som föredragshĂ„llare.
DBW bildades 1814 i Visby. SÀllskapet stödjer bland annat humanitÀr och kulturell verksamhet samt friluftsliv.
Kvinnorna, ja. Det var ju alltsÄ det dÀr med kvinnorna, att de av stadgeskÀl inte kan vÀljas in i DBW. Men Mart Marend ser en ljusning.
â Det görs fortlöpande stadgeregleringar, i min vĂ€rld Ă€r det inte frĂ„gan om utan nĂ€r det öppnas för kvinnor, sĂ€ger han.
SĂ€llskapet grundades av mĂ€n och vid tiden, tidigt 1800-tal, var det inte konstigt att det blev som det blev. Ăven om ingen förĂ€ndring i det avseendet skett sedan dess tycker Mart Marend det Ă€r sorgligt att det ligger sĂ€llskapet till last.
Han Àr övertygad att det gör det, att det rent av spelat roll i Region Gotlands hantering.
â Inget av det vi gör har genusperspektiv. Vi delar Ă„rligen ut omkring en miljon i bidrag till forskning, bokutgivning och liknande. Det Ă€r ingen som helst frĂ„ga om det Ă€r en man eller kvinna som söker. Det Ă€r helt enkelt ingen frĂ„ga för sĂ€llskapet.
Mart Marend, ordförande i SÀllskapet De Badande VÀnnerna.