Utvecklingsstörda i Sri Lanka lever under helt andra villkor än utvecklingsstörda i Sverige. Det fick ungdomarna på Särvux veta när de i går eftermiddag fick besök av en liten delegation från Sri Lanka. När Maria undrade hur det är för handikappade barn och ungdomar som behöver personal fick hon det dystra svaret att de nästan inte får någon hjälp från samhället. De tas om hand av sina föräldrar och familjerna får en ersättning på nio svenska kronor varje månad, vilket inte ens täcker kostnaden för ris.
När föräldrarna inte kan ta hand om sina ungdomar längre hamnar många av dem på gatan.
- Utvecklingsstörda på Sri Lanka får helt enkelt ingen hjälp, summerar Cathrin Bergström från FUB på Gotland.
Ge inspiration
Sedan 2007 har Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, FUB, på Gotland haft ett samarbetsprojekt med en systerförening från Sri Lanka. Det är två föräldrar och en ung utvecklingsstörd man från denna förening som besöker Gotland just nu. De har gjort besök både i hem och på arbetsplatser och i går hälsade de på hos eleverna som studerar på Särvux.
- Vi hälsade på hemma hos Katarina Carlsson, som bor i en egen lägenhet och de tyckte att det var väldigt konstigt att Katarina kunde bo helt själv, berättar Prema Lageus.
Hon kommer själv från Sri Lanka, men har bott på Gotland i många år och fungerar som värd under utbytesbesöket.
- Vi vill ge dem inspiration. De har inte det ekonomiska möjligheter som vi har, men något av det de ser kan de kanske använda i sin egen verksamhet, säger Cathrin Bergström och fortsätter:
- Vi har också tipsat dem om att de ska låta de utvecklingsstörda vara med när de pratar med politiker. Så gör vi och det brukar fungera. Beslutsfattare har svårt att säga nej till en person som står mitt framför ögonen på dem.
Så dansar man
Under besöket på Särvux fick Siriya, Aboobucker och Dananjaya från föreningen för utvecklingsstörda i Sri Lanka svara på frågor om allt mellan himmel och jord. Aboobucker kunde berätta att Sri Lanka är ett land som är på väg att återhämta sig efter ett inbördeskrig som pågått i nästan 30 år och ungdomarna på Särvux ville veta vad de äter, vilka bilar de har och hur de dansar.
Den sista frågan kunde Dananjaya besvara. Han arbetar hemma tillsammans med sin mamma och ägnar dagarna åt att binda dörrmattor och klistra papperspåsar. Men Dananjaya är lyckligt lottad, för han får också komma ut och gå på en danskurs.
När musiken skruvades upp svävade Dananjaya ut på golvet och bjöd på en fantastisk dansuppvisning medan alla klappade takten. I kväll ska han uppträda för en större publik när FUB arrangerar en danskväll.