Oro, hoppfullhet, uppgivenhet och lÀngtan. NÀr GT frÄgar gotlÀnningar pÄ stan hur deras liv pÄverkats av pandemin Àr svaren komplexa.
â Pandemin har pĂ„verkat mig till det bĂ€ttre och det sĂ€mre. Jag som annars bor i Stockholm kĂ€nner en större frihet nĂ€r det gĂ€ller var och hur jag kan jobba, sĂ€ger 55-Ă„riga Helene Boberg Palm, som just nu bor Hablingbo.
â Det som Ă€r sĂ€mre Ă€r att guldkornen i livet försvunnit. Vi brukar Ă„ka ett par gĂ„nger om Ă„ret till Frankrike. DĂ„ Ă€r Gotland en jĂ€ttebra ersĂ€ttning.
Vad Àr det första du ska göra nÀr pandemin Àr över?
â DĂ„ ska jag ringa min vĂ€ninna Ă sa, sĂ„ ska vi ut pĂ„ stan och dricka ett glas bubbel.
I HĂ€starnas dal leker Lars Edman, 67, med barnbarnet Ebba, 5.
â I början hade jag svĂ„rt att acceptera hur allvarlig situationen Ă€r. Det har gĂ„tt upp för mig nu. Men man kan inte skydda ihjĂ€l sig.
Han tillhör sjÀlv riskgrupp efter att ha överlevt tvÄ hjÀrnblödningar.
â I dag mĂ„r jag ganska bra. Eller, jag mĂ„r alldeles utmĂ€rkt.
Vad som helst kan hÀnda, konstaterar Lars Edman och berÀttar om sin mor, som bröt nacken nÀr hon var pÄ vÄrdcentralen.
â Det enda vi vet Ă€r att ingen vet nĂ„gonting, alla famlar i mörkret.
Vid Dalmansporten möter GT en 81-Ärig kvinna som vill vara anonym.
â Det Ă€r vĂ€ldigt mycket spekulationer om corona, det gillar jag inte.
Hon har sjÀlv jobbat som sjuksköterska i hela sitt yrkessamma liv.
â De dĂ€r munskydden. Kan inte bara var och en ta sitt eget ansvar? Man fĂ„r anvĂ€nda den dĂ€r lilla klumpen dĂ€r uppe.
NÀr pandemin Àr över ser hon fram emot att kunna trÀffa sina vÀnner igen.
â Nu Ă€r det lite knöligt, telefonrĂ€kningen blir dyr.
Alf SÀlelinna, 62 Är, promenerar förbi med hunden Zorro.
â Ta en bild pĂ„ min hund! sĂ€ger han.
Det ska vi göra, men först nÄgra frÄgor.
Hur har ditt liv pÄverkats av pandemin?
â Inte sĂ€rskilt mycket. Jag har min hund. De som har djur klarar sig klart bĂ€ttre, hundar hĂ„ller oss friskare.
Plötsligt springer 4-Ärige Theodore BildÄs förbi. Mamma Cecilia Hedman, 30, försöker hÀnga med i sonens tempo. Hon har nyligen tillfrisknat frÄn att ha varit sjuk i covid-19.
â Jag mĂ„r bra nu. Jag trodde att jag skulle bli sjukare Ă€n vad jag blev eftersom jag har diabetes och förkylningsastma.
Vad Àr det första du ska göra nÀr pandemin Àr över?
â Ă ka utomlands. Jag skulle ha gjort det nĂ€r jag fyllde 30 i vĂ„ras.
GT stoppar 19-Ă„riga Oskar Hedin pĂ„ Ăstercentrum. Han stĂ€ller sig exemplariskt pĂ„ tvĂ„ meters avstĂ„nd.
â Jag har blivit mycket mer försiktig, mer Ă€n mĂ„nga i min nĂ€rhet. Det vĂ€rsta Ă€r alla som inte har nĂ„gon förstĂ„else för att man vill hĂ„lla avstĂ„nd.
I slutet av sommaren flyttade han till Stockholm för att studera pÄ KTH.
â Men jag orkade inte med distansundervisningen. Jag satt ensam i en kal lĂ€genhet, dag in och dag ut. Jag trodde inte att jag skulle mĂ„ sĂ„ dĂ„ligt av ensamheten.
Till slut fanns det bara ett alternativ; att flytta tillbaka till Gotland. I dag bor Oskar med sin flickvÀn.
NĂ€r pandemin Ă€r över ska han hĂ€lsa pĂ„ sina morförĂ€ldrar som bor pĂ„ Ăsel i Estland. I vĂ„ras rapporterades det mycket om ön, efter att ett italienskt volleybollag smittat en stor del av befolkningen.
â Jag lĂ€ngtar efter att fĂ„ trĂ€ffa dem igen.
PĂ„ andra sidan gatan jobbar Martina Eskedahl, 35, i TGR-butiken.
â Pandemin har frĂ€mst pĂ„verkat mina barn. Mycket Ă€r stĂ€ngt, man kan inte hitta pĂ„ sĂ„ mycket med dem.
Vad Àr det första du ska göra nÀr pandemin Àr över?
â DĂ„ ska jag kramas. Ă h, vad jag ska kramas.