Bengan Zettergren i samband med pensioneringen 2011.
Bengan, som 2008 verkligen registrerade Bengan som namn istället för Bengt, föddes 1946 och växte upp i Ulvsunda i Bromma i skarven -50-60-tal, den tid då folkhemmet byggdes.
Han smygrökte, gick till flygfältet och kollade på kändisar och blev tidigt intresserad av fotografi.
Första kameran var en lådmodell av märket Zeiss ikon. Han plåtade mycket och kopierade bilder i morsans kök och fick som 15-åring jobb på företaget Hasselblads där han framkallade film åt fotoaffärer.
Han kom till Gotland som 21-åring och stannade sedan kvar, GT blev hans hem och de bilder han tog under sina 40 år på redaktionen räknas så klart i mångtusental.
En del av dem var ”pissbilder”. Han brukade döpa dem så i det digitala arkivet. Särskilt förnäm var han inte.
Jag, undertecknad, var kollega med Bengan i 20 år innan han gick i pension 2011. Eller som han själv sade: Blev tidsmiljonär.
På redaktionen kände vi honom som en ibland jobbig jävel som följde minsta motståndets lag. Som suckade och svor när han skulle ut på reportage.
Men också, när det brann till och deadline stod och stampade: snabb, lojal och proffsig med sin långa rutin att falla tillbaka på.
Karg och kärv, men snäll och ärlig och med det godaste av hjärtan.
Bengan Zettergren 2022 under en av de många journalistträffar han bevistade även efter pensionen.
Så säger också Maja Suslin som arbetade på GT på 90-talet, varefter hon 1999 anställdes på TT och kom att resa världen runt. Många är de VM och OS hon bevakat med sin kamera:
– Jag kom som ny och de var så fina mot mig. Bengan kallade en för ”jävla kärring” på sin stockholmska men tonfallet sade ändå ”så bra du är, jag tror på dig”. Jag har honom och kollegan Dage Ericsson att tacka för allt. Han messade mig för någon månad sedan, det var som att han ville säga adjö.
Avtackning av en sann legendar, Bengan Zettergren, i samband med pensionen 2011.
Bengan diggade 60-talsmusik, han såg Rolling Stones i Kungliga tennishallen 1967 och hade deras ”Oh Carol” som ringsignal. Öl byggde hans kropp, han gillade att plocka svamp och han trivdes på sin kolonilott, han var social och dök efter pensionen 2011 alltid upp på journalistförbundets aktiviteter och var innerligt glad att slippa göra ”Dagens plåga” (enkäten Dagens fråga).
Han hade ett mustigt språk, stockholmsaccenten alltid intakt.
Detta är ett autentiskt och högljutt utbrottsvrål från Bengans arbetsplats den 11 februari 2011 när tekniken krånglade: ”Men vad i satans helvetes datorhelvetes jävla faaan!”.
Så minns vi honom, med värme.
Bengan Zettergren avled på lördagen efter en tids sjukdom. Han sörjes närmast av livskamraten Ingmarie, sonen Christoffer och bonusdottern Christina. Bengan Zettergren blev 79 år.
Bengan Zettergren trivdes i svampskogen.