I nordöstra hörnet av Norra kyrkogården i Visby finns en plats som inte alla känner till. Just i dag, den 30 juni, är det 20 år sedan den lilla barnminnesplatsen invigdes här.
– Jag brukar sitta här långa stunder. Det är en laddad plats, säger Astrid Andersson Wretmark, pensionerad sjukhuspräst.
Det var hon som under sin tid som präst på Visby lasarett tog initiativ till att minnesplatsen skulle anläggas.
– Vi var flera som jobbade ihop för det, både barnkliniken, kvinnokliniken och begravningsbyråerna. Då var behovet väldigt tydligt av en minnesplats, inte minst utifrån vad kuratorerna på kvinnokliniken fick höra.
Ett antal dödfödda barn och foster har gravsatts vid minnesplatsen sedan 2001.
– Medvetenheten har blivit betydligt större och allt har blivit öppnare genom att man i dag vill gravsätta aska efter foster vid både missfall och aborter.
Så var det inte förr, menar Astrid Andersson Wretmark.
– När jag var ny som sjukhuspräst på 70-talet ville man inte låtsas om dödfödda barn. Det skulle glömmas bort och var inget man ville tala om.
Dödfödda barn begravdes länge anonymt i massgravar om de passerat en viss gräns i graviditeten, medan foster som befann sig i tidigare skeden helt enkelt sorterades som riskavfall på sjukhusen. Ibland utan att mödrarna ens fick se dem.
– I dag finns möjligheten för mamman att hålla i sitt barn innan det förs bort för kremation. En del har klagat över att de aldrig fick den möjligheten, eller att de bara fick se det döda barnet ligga på en diskbänk innan det bars undan, säger Astrid Andersson Wretmark.
Hon vill att fler ska veta att möjligheten finns att ett dödfött barn kan få begravas på en plats dit man kan gå.
Dödfödda barn och foster kremeras och askan kan gravsättas i marken vid barnminnesplatsen utan att anhöriga deltar.
Barnminnesplatsen på Norra kyrkogården är en av ganska få i Sverige. I Solna, Danderyd och Malmö finns det också.
Platsen pryds av den vita skulpturen ”Knoppen” av Cecilia Carlén i kalksten och en stenbänk. Skulpturen symboliserar en blomknopp som aldrig fick slå ut. Området ritades av Johan Arvidsson och ska likna gotländsk ängsmark. Tre stora lindar skänker skugga åt platsen där en bäck tyst rinner fram.
– Fler borde upptäcka den här platsen, säger Astrid Andersson Wretmark.