Hunden Caesar och Tommy Sandelius var ett oskiljaktigt par. De avled ett halvår efter varandra men håller nu koll på kunderna från skyltfönstret.
Skor från golv till tak fyller den drygt 50 kvadratmeter stora butiken Skoboden innanför Kruttornet. Ett inramat porträtt i skyltfönstret visar ägaren Tommy Sandelius och hans fyrbenta bästa vän Caesar.
– Han ska ha koll att vi öppnar butiken, förklarar sonen Gustav Sandelius och berättar hur Tommy mot slutet, när han drabbats av sjukdom, ändå alltid brukade ringa för att höra hur affärerna gick.
När Sofie och Gustav föddes, 1989 och 1992, hade pappa Tommy redan dragit i gång sina affärer. Nu finns bara minnena kvar, kärt bevarade i den sorg som familjen har gått igenom.
– Tommys bror Lasse kallades Träsko-Lasse och hade skoaffär i Stockholm. Pappa fick köpa skor via honom, och började med att sälja träskor i luckan till disken inne på Munkens gård på Stora torget i Visby, säger Sofie Sandelius.
Där gick affärerna bra och 1986 öppnades butiken där den ligger i dag, då som Träskoboden och bara som sommarbutik, för att två år senare få dagens namn och öppet året om.
– Jag kommer ihåg när vi var på utflykt med dagis. När vi hade gått runt ringmuren kom pappa ut vid kruttornet med en låda glass och bjöd oss på. Han blev populär, säger Gustav Sandelius.
Att ha en pappa som var skohandlare, med glassdisk i butiken, var inte så dumt.
– Vi hade hur mycket skor som helst, och även om pappa jobbade mycket behövde vi aldrig ha bråttom på morgnarna – för butiken öppnade inte förrän klockan 10, säger Sofie Sandelius.
När de inte gick i skolan fick de hänga i butiken.
– Pappa hade två anställda. Laila som jobbat vid pappa i över 25 år slutade jobba först när hon var drygt 80 år: Inte för att hon skulle gå i pension, utan för att hennes anhöriga ville det på grund av pandemin, säger Gustav Sandelius medan Sofie berättar hur Tommy under pandemin jobbade för att kunna få in tre kunder samtidigt.
Då fick hyllor med skor tas bort i butiken och plats göras även i fikarummet, på grund av restriktionerna.
För Sofie och Gustav Sandelius var det självklart att ta över Skoboden och driva den vidare sedan deras pappa Tommy insjuknat i parkinson. Han gick bort i januari i år och barnen vill nu låta butiken fortsätta leva i hans anda.
Det var också efter pandemin som Tommy drabbades av sjukdom. Sofie, egentligen utbildad livsmedelsagronom, hade redan börjat jobba i butiken. Efter sommaren 2023, som blev Tommys sista i butiken, hade också Gustav, som jobbat som kock ombord på Destination Gotlands fartyg, hoppat in.
Hösten 2023 opererade Tommy knäna och det var sommaren därpå som han fick sin diagnos, en allvarlig form av Parkinson.
Sofie Sandelius försöker beskriva sorgen i ord, men hittar dem inte.
– Det var så hemskt, då trodde man inte att man skulle klara av det. Om det hade funnits något man hade kunnat göra hade man gjort det, men det fanns inget:
– Utan familjen, då hade vi aldrig klarat av det. För mig var pappa som Stålmannen, en fixare jag alltid kunde ringa, säger Gustav Sandelius.
I skyltfönstret håller Tommy Sandelius och hans hund Caesar koll, på de som passerar och framför allt på att barnen Sofie och Gustav Sandelius öppnar butiken i tid.
Efter en lång tids sjukdom slutade Tommys hjärta slå den 9 januari i år.
– Vi gick och öppnade Skoboden ändå. Pappa hade velat det. Kunderna visste ju inte att han hade dött, men det kom så mycket folk att vi sålde som under en sommardag, säger Sofie Sandelius och ryser över känslan av att pappan ändå fanns med dem.
Ett halvår innan Tommy gick bort hade hans fyrbenta bästa vän Caesar också slutat sina dagar, 15 år gammal.
– De var ett radarpar och pappa gjorde allt för honom. Caesar fick vara med i butiken, men när det kom mycket kunder blev han instängd i fikarummet, och det gillade han inte, säger hon.
Butiken är belamrad med skor från golv till tak. Gustav Sandelius tar emot ännu en leverans som ska få plats.
Skoboden startade som sommarbutik men har sedan 1988 drivits året runt strax innanför Kruttornet.
För barnen Sofie och Gustav är det nu självklart att förvalta sin pappas arv och att driva butiken vidare.
– Det är väldigt vackert och det känns så fint att vi kan hålla butiken inom familjen, säger Gustav Sandelius.
Både han och Sofie är märkbart rörda över storheten i att de träskor deras pappa i 25-årsåldern började sälja nu är en affär med anor och många stamkunder.
– Visst har det funnits tankar på att flytta upp till Östercentrum, men det passar inte oss. Vi ska fortsätta att driva butiken i hans anda, personligt och i mindre skala, och vi kommer att fortsätta finnas här nere, säger Sofie Sandelius och berättar att det inte sällan händer att kunder som inte känner varandra blir smakråd och hjälp åt varandra.
Tiden mellan nyår och vårens ankomst är lite lugnare. Då finns mer tid att prata med kunder, där faktiskt en del kommer in helt utan att handla. För dem är butiken en träffpunkt där man kan kliva på och säga hej.
– Pappa brukade säga att dagar i januari och februari, då hade han ”social verksamhet”, säger Gustav Sandelius.