Efter 15 Är som IT-konsult sadlade Andreas Piirimets om till förelÀsare. Hans hetsiga tempo fick honom att gÄ in i vÀggen, tvÄ gÄnger hamnade han pÄ akuten, en gÄng i ambulans. Nu anvÀnder han sina erfarenheter för att hjÀlpa andra att förebygga stress och utbrÀndhet. Under onsdagskvÀllen förelÀste Andreas för allmÀnheten, GA fick möjlighet att trÀffa honom innan han klev pÄ scenen.
â Det finns ingen enkel lösning till ett mindre stressigt liv, dĂ„ hade folk klarat sig sjĂ€lva. Jag berĂ€ttar om olika strategier man kan anvĂ€nda sig av och sedan fĂ„r man jobba utifrĂ„n vad som passar en sjĂ€lv, sĂ€ger Andreas Piirimets.
Att gÄ frÄn ett kontorsjobb till olika förelÀsningsscener varje vecka lÄter motsÀgelsefullt nog ganska stressigt men Andreas menar att det aldrig har varit nÄgot problem att prata inför folk.
â Ăr det bröllop hĂ„ller jag tal, Ă€r det middag sĂ„ hörs jag mest. Innan jag gick in i vĂ€ggen höll jag i möten pĂ„ jobbet och innan dess var det studentteatern som gĂ€llde.
NÀr fasaden pÄ Andreas tillsynes perfekta liv revs och han blev sjukskriven för utmattningssyndrom kom skuldkÀnslorna.
â Min fru fick ta hand om allt, det tog 20 dagar innan jag ens kunde fĂ„ mig sjĂ€lv till att sĂ€tta igĂ„ng en diskmaskin. Och kollegan som fick ta över min arbetsbörda gick ocksĂ„ in i vĂ€ggen. Det Ă€r klart man kĂ€nner skuld dĂ„.
Andreas förklarar att det var en brist pÄ sjÀlvkÀnsla som gjorde att han hamnade i sin situation.
â NĂ€r man inte Ă€r nöjd med sig sjĂ€lv utan försöker bygga en perfekt egenbild utifrĂ„n sina prestationer blir det inte bra. Det var som att jag hade ett monster inom mig som bara ville göra mer och mer hela tiden.
Formellt sett var Andreas Piirimets sjukskriven i sex mÄnader men det dröjde ett helt Är innan han var tillbaka pÄ jobbet igen. Och efter det dröjde det inte lÀnge förrÀn han kÀnde behovet av att prata om vad han varit med om.
â Det var som att jag sĂ„g pĂ„ min arbetsplats med andra ögon, jag kunde inte förstĂ„ varför mina kollegor sprang runt pĂ„ kontoret helt sönderstressade. Skygglapparna var av och nu kunde jag Ă€ntligen se vĂ€rlden utanför stressbubblan.
Idag varvar Andreas rollen som IT-konsult med förelÀsningarna och bokskrivande. I februari slÀpper han sin första bok som behandlar samma Àmne som han förelÀser om.
â Forskning om stress, hjĂ€rnan och sömn kan lĂ€tt bli ganska trĂ„kigt. Jag vill se mig sjĂ€lv som bron mellan forskningen och allmĂ€nheten. Boken blir som en fördjupning av det jag pratar om pĂ„ scen.
NÀr han ser tillbaka pÄ den resan han gjort kÀnner Andreas stolthet. Han har blivit en gladare person som lever sitt liv som han sjÀlv vill.
â Jag behövde gĂ„ in i vĂ€ggen för att förstĂ„ att jag levde ohĂ„llbart. Och det Ă€r sĂ„ det Ă€r, förĂ€ndringen mĂ„ste komma inifrĂ„n. Det Ă€r svĂ„rt för en anhörig att pĂ„verka nĂ„gon som Ă€r stressad till att lugna ned sig, min fru var jĂ€ttearg för jag inte lyssnade pĂ„ henne. Hon sĂ„g vad som var pĂ„ vĂ€g att hĂ€nda och jag hade ingen aning.
PÄ frÄgan om det finns nÄgra grupper som har större risk att drabbas av utmattningssyndrom drar sig Andreas nÄgot för att svara konkret.
â Jag tror inte det Ă€r vĂ€rst inom IT, Ă€ven en bibliotekarie blir ju stressad. Det jag vet Ă€r att de som Ă€r i störst behov av att lyssna pĂ„ mina förelĂ€sningar Ă€r de som inte alls tror att de behöver lyssna pĂ„ mina förelĂ€sningar. De Ă€r sjĂ€lva förblindade i sin stressbubbla.