Fem centrala personer berättar – ett år efter mordet

Den 6 juli 2022, mitt under den pågående Almedalsveckan, händer det som ingen tror kan hända. När nyheten om ett knivdåd på Donners plats börjar sprida sig är det otänkbara ett faktum och när dödsbeskedet meddelas senare på kvällen blir det tydligt att det här är en händelse som kommer att sätta djupa spår, långt framöver. Det här är berättelsen om fem personer som alla blev involverade i något som är svårt att föreställa sig innan det faktiskt händer.

Polisen, ambulanspersonalen, Almedalschefen och journalisten. Nu berättar de om dagen när det otänkbara inträffade.

Polisen, ambulanspersonalen, Almedalschefen och journalisten. Nu berättar de om dagen när det otänkbara inträffade.

Foto: Montage (Henrik Radhe/Polisen/Jakob Hallström)

Visby2023-07-06 06:05

MIA STUHRE – VERKSAMHETSLEDAREN

Det kan tyckas banalt att måla upp början på den här onsdagen i juli förra året som en ”helt vanlig dag”. Men det är ungefär just så Almedalsveckans verksamhetsledare Mia Stuhre beskriver det där hon sitter i en av bänkraderna framför den stora scenen i Almedalen ett år senare.

– Det var uteslutande positiva känslor den morgonen. Vädermässigt hade måndagen och tisdagen varit si så där men onsdagen såg ut att bli strålande. Jag såg fram emot en sån där varm härlig dag där man bara går och myser, säger hon på sin rappa och aningen tillputsade skånska.

Att prata med Mia Stuhre är som att hälla upp ett glas kolsyrat vatten och försöka fånga varje enskild bubblas väg mot ytan. Det går snabbt och det gäller att vara på tårna.

– Jag pratar mycket och orden kommer fort. Det är sån jag är, fortsätter hon.

Vi ska få anledning att återkomma till Mia Stuhres snabba och energiska sätt att prata men först tillbaka till den här onsdagen i juli 2022. 

– Jag visste att jag skulle medverka i ett panelsamtal om hållbarhet mitt på dagen ungefär. Efter det var tanken att jag skulle möta upp ett gäng ungdomar från Balkan som var här för Almedalsveckan. Vi skulle äta lunch tillsammans och även min dotter skulle ansluta.

Det inbokade samtalet sätter igång men drar ut på tiden mer än hon förväntat sig. Från sin plats i panelen ser hon hur dottern anländer. 

– Jag visste inte hur länge till vi skulle hålla på och tänkte att det var tråkigt för henne att stå kvar och vänta.

Stuhre visar med händerna och förklarar hur hon tecknar till dottern att gå i förväg, att de ska höras senare. Samtalet fortsätter och hon ser fram emot att snart få slå sig ned i solen tillsammans med sin dotter och de andra. Men så kommer det inte att bli.

OLA ÖSTERLING – POLISEN

Ett par kilometer från platsen där Mia Stuhre befinner sig, närmare bestämt på Visby polisstation, sitter Stockholmspolisens pressekreterare Ola Österling och skriver referat som ska publiceras på polisens intranät. Fyra gånger tidigare har han tjänstgjort under Almedalsveckan, bland annat som chef för dialoggruppen och när han själv räknar får han det till 37 år som polis. 

– Jag började på polishögskolan -86, så det borde väl stämma, säger han över telefon från södra Spanien där han semestrar med familjen.

undefined
Ola Österling jobbar vanligtvis som presstalesperson vid Stockholmspolisen. Under Almedalsveckan 2022 fanns han på plats på Gotland i egenskap av kommunikatör. För honom kändes knivattacken mitt på dagen absurd.

Onsdagen den 6 juli 2022 befinner han sig på Gotland i egenskap av R7:a. Det innebär att han är kommunikatör för det som av polisen betecknas som en ”särskild händelse”, alltså Almedalsveckan.

– Jag hade gjort en intervju med TV4 under morgonen och jag tog emot ett antal intervjuförfrågningar efter det men i övrigt var det väldigt lugnt. Det var väldigt få frågor från media just den här dagen.

Lugnet som Ola Österling beskriver kommer snart att förbytas mot en veritabel storm. Inom loppet av en timme kommer han att stå mitt i ett hav av journalister som överöser honom med frågor. Men det vet han inte då. 

Fingrarna dansar vidare över tangentbordet, men Österling kommer inte att bli färdig med referaten just den här dagen. I rummet bredvid befinner sig ett par av hans kollegor. De har en polisradio påslagen och plötsligt utbryter febril aktivitet. 

– Jag överhör radiotrafiken från det angränsande rummet när jag sitter och skriver. En person är skadad. Stucken med kniv. Donners plats.

Österling tar en kort paus innan han fortsätter.

– Min absolut första tanke är att det här är absurt. Det är mitt på dagen. Den här platsen är extremt välbevakad. Hur är det möjligt? Hela scenariot är absurt.

Sen går det fort. Inom loppet av bara några sekunder växlas tempot upp. 

– Jag sätter mig snabbt i kontakt med min motsvarighet på fastlandet samt Regionledningscentralen för att få så mycket fakta som möjligt om det som har hänt. I ett sånt här läge är det som att koppla in en autopilot. Yrkesrollen slår på direkt, förklarar han. 

Det är mycket som händer samtidigt. Telefonerna ringer konstant och radiotrafiken är fortsatt intensiv. Samtidigt som han försöker bilda sig en tydligare uppfattning om läget genom informationen som strömmar in via olika kanaler börjar han att formulera en slags checklista.

– Det sker i bakhuvudet samtidigt som allt annat pågår. Det som händer och allt jag gör i det här läget sitter i ryggmärgen och det går otroligt fort. Men med det sagt. Allt måste också bli rätt. 

VIKTORIA AXELL & JULIA NYSTRÖM – AMBULANSEN

Samtidigt som Ola Österlings lista med förhållningspunkter börjar ta form kör två ambulanser i ilfart mot Visby innerstad. Blåljusen reflekteras mot det knallgula taket och sirenerna är påslagna. Det är bråttom.

 I den första ambulansen sitter specialistsjuksköterskorna Viktoria Axell och Julia Nyström.

– Vi förstod direkt när vi fick larmet att det här var allvarligt, säger Viktoria och vänder sig mot Julia som nickar och håller med. 

De har känt varandra i sex år. Umgås utanför jobbet och betraktar varandra som väldigt goda vänner. 

– Vi gjorde som vi alltid gör när vi startar ett pass. Det är en rutinmässig genomgång av bilen där vi kollar att allt fungerar som det ska, ser till att alla mediciner finns med samt kontrollerar övrig utrustning som vi kan komma att behöva när vi jobbar, berättar Julia. 

Viktoria fyller i:

– Så kollar vi av varandra också. Hur mår vi, har vi sovit bra och så vidare. Det är jätteviktigt att stämma av läget med sina kollegor. Efter det är man igång med arbetsdagen.

När larmet om en knivskuren person på Donners plats når ambulansstationen strax norr om Visby sitter Julia på en föreläsning på övervåningen. En trappa ned ligger Viktoria och vilar. Från det att larmet inkommer tar det åtta minuter innan de är framme vid Donners plats.

– På vägen dit gick vi igenom ungefär vad vi hade att förvänta oss samt ansvarsfördelningen kring vem som skulle göra vad när vi väl kom fram. Men det var en väldigt stökig framkörning, fortsätter Julia.

Under de här åtta minuterna kommer hela tiden nya uppgifter om lägesbilden men informationen skiftar snabbt och det är svårt för Julia och Viktoria att få ett grepp om vad som egentligen stämmer.

– Vi fick uppgifter om att det fanns ytterligare personer som var skadade och det fanns ingen konkret information om gärningsmannen. Är han själv eller är de flera hann man ju tänka, säger Viktoria.

När knivdådet inträffar strax innan klockan 13.50 befinner sig ett stort antal människor på Donners plats. Många har bevittnat händelsen och många ringer 112 samtidigt. I en sån situation är det inte ovanligt att informationen blir spretig.

– Inte förrän precis innan vi är framme och ska hoppa ur bilen får vi höra att gärningsmannen är gripen, förklarar Julia. 

Sulorna på de båda specialistsjuksköterskornas arbetskängor lämnar gummimattorna i förarhytten på ambulansen och rör sig snabbt och fokuserat över kullerstenarna vid Donners plats. Patientens tillstånd är kritiskt och stämningen på platsen är kaotisk.

– Det var väldigt mycket människor. Vissa skrek och grät och många ville komma nära för att se vad som hade hänt, säger Viktoria.

Samtidigt som Julia och Viktoria tar över det livsuppehållande arbetet som bland annat allmänheten och polisen redan påbörjat uppenbarar sig journalisternas smattrande kamerablixtar som vita explosioner i periferin. 

– Där och då kändes det inte så, men när vi har pratat om det i efterhand var det nästan som att vara med i en film, säger Viktoria och tittar på Julia som fortsätter:

– Det var en fullkomlig krissituation. Chockade, rädda och ledsna människor.

– Vi är vana att hantera en massa olika typer av situationer och vi gjorde exakt det vi skulle. Vi jobbade snabbt och fokuserat på det sättet vi är utbildade och tränade för att göra. Men jag måste ändå vara ärlig och säga att det är svårt att förbereda sig på det som mötte oss, förklarar Viktoria.

– Det som ändå var så konstigt när jag tänker på det nu är att det samtidigt fanns nåt slags lugn. Det är svårt att beskriva, fortsätter Julia.

Sex minuter efter att de anlänt till Donners plats slås blåljusen och sirenerna på igen. Viktoria styr ut genom folkmassorna medan Julia och en kollega från den andra ambulansen fortsätter med livsuppehållande åtgärder där bak. När ambulansen rullar ut genom folkmassorna har ingen av dem en aning om att brottsplatsen de lämnar bakom sig kommer att skaka om hela den svenska demokratin. 

undefined
Ing-Marie Wieselgrens tillstånd var kritiskt vid avfärd mot Visby lasarett. Senare under eftermiddagen dog hon till följd av sina skador.

MIA STUHRE: ”Tänkte att det inte var så allvarligt”

Almedalsveckans verksamhetsledare Mia Stuhre är klar med sitt panelsamtal. Hon står på gatan en bit nedanför Donners port och ska precis höra av sig till sin dotter när telefonen ringer. I andra änden hör hon en kollegas välbekanta röst. Han berättar vad som hänt bara ett hundratal meter ifrån platsen där hon befinner sig. Men där och då är det omöjligt att ta in omfattningen av det han säger. 

– Jag ringer ett antal samtal för att sätta mig i kontakt med kollegor och andra instanser. När jag är klar med det börjar jag gå upp mot Donners plats. 

När hon kommer in genom porten blickar hon ut över torget för att försöka få en skymt av vad som händer. Människor verkar lugna. Det sitter folk på uteserveringarna. En bit bort ser hon en ambulans som står parkerad. 

– Jag minns inte exakt hur mycket klockan var men utifrån det jag såg tänkte jag att det nog inte var så allvarligt. Det kändes som om ambulansen stod kvar så länge. Om det hade varit akut borde den ha kört därifrån direkt. Det var så jag tänkte, förklarar hon.

undefined
Mia Stuhre, verksamhetsledare för Almedalsveckan. Bilden är tagen dagen efter attacken på Donners plats.

Hon berättar att hon tar upp mobilen. Ringer till sin dotter och förklarar att hon har fått förhinder. 

OLA ÖSTERLING: ”Allting måste stämma”

Stockholmspolisens presstalesperson Ola Österling sitter nu i en bil på väg mot Donners plats. Han uppskattar att det har gått någonstans mellan 45 minuter och en timme sedan han överhörde larmet på kollegornas radio. Bilen som han färdas i tar sig mot Visby innerstad via hamnen och medan segelbåtarna svischar förbi utanför sidorutan dubbel och trippelkollar han informationen som han snart ska delge pressuppbådet som börjat samlas. 

– Det ligger i min yrkesheder att lägga fram så mycket information som möjligt men det får aldrig inkräkta på den personliga integriteten hos de som är berörda av brottet. Och det får absolut inte riskera att äventyra utredningen på något sätt, förklarar han och fortsätter:

– Uttalandet jag ska göra måste bli rätt. Allting måste stämma.

Bilen börjar närma sig Donners plats men på grund av det stora antalet människor som befinner sig på gatorna går det inte att ta sig hela vägen fram. Med en fluorescerande pressväst över bröstet kliver Ola Österling ur bilen och går de sista hundra meterna. När han kommer in på Donners plats möts han av ett hav av reportrar och journalister som väntar på honom.

MATS KNUTSON – JOURNALISTEN

En av journalisterna som står och väntar på att Ola Österling ska dyka upp är SVT:s inrikespolitiska kommentator Mats Knutson. 

Han minns inte vilken i ordningen av Almedalsveckor han är med om den här onsdagen i juli 2022 men han gissar att 1990 eller -91 var första gången han bevakade evenemanget.

– Jag gick runt och väntade på att Centerns presskonferens skulle börja så jag befann mig på Donners plats när dådet skedde. Men jag förstod först inte vad som hänt, säger han och fortsätter: 

– Jag såg en person som låg på marken men jag tänkte att det kanske var någon som hade svimmat. Det var väldigt varmt den här dagen och mycket människor. Det kändes inte som ett helt orimligt scenario.

Han minns inte vem som berättar det men efter någon minut får han reda på att personen som ligger på marken är knivskuren. 

– Det kändes overkligt. Men så var det. För mig tog Almedalsveckan slut där och då. Samtidigt var jag på plats i min yrkesroll. Just då kan man inte gräva ned sig i känslor. Det kommer efteråt, när man pratar med andra. Jag ryckte åt mig en mikrofon och gjorde mitt jobb, förklarar han.

På en bild som är tagen vid det här tillfället ser man Mats Knutson inträngd axel mot axel med hela Sveriges övriga mediehus. I handen håller han en mikrofon med det välkända public service-emblemet och på huvudet sitter en beige keps med hästpolo-logga som skydd mot den gassande solen.

– Jag kommer aldrig att glömma den där stunden, säger han med ett allvar i rösten och fortsätter: 

– Stämningen var oerhört tryckt. Det som alla trodde inte kunde hända hade hänt. Det var ett stort polispådrag runt omkring och ambulansen hade nyligen kört iväg från platsen. När jag stod där visste vi ännu inte något om skadeomfattningen, eller om offer och gärningsman, förklarar han. 

undefined
Ola Österling har precis anlänt till Donners plats den 6 juli 2022. Mats Knutson i vänstra hörnet.

OLA ÖSTERLING: ”Kände mig lugn”

Ola Österling minns tydligt intervjun med Mats Knutson. 

– Jag förhöll mig till punkterna som jag hade dragit upp på förhand. Jag var extremt fokuserad och jag kände mig lugn och trygg i att det var rätt information som jag förmedlade. Men det är klart att det fanns frågor jag inte kunde besvara, så är det alltid. 

Ola Österling och Mats Knutson möts på olika sidor av mikrofonen den här dagen, men yrkesheder är något som även den sistnämnde tar upp.

– Som reporter vill jag få fram så mycket som möjligt av det som har hänt. Vad är det för skadeläge, vad vet vi om offer och gärningsman. Eventuella motiv och så vidare. Det är det som är intressant just då, säger Mats Knutson.

Han tar en paus innan han fortsätter. 

– Samtidigt är det hela tiden en avvägning vilka frågor man ställer. I det här läget visste vi inte så mycket och då måste man vara extra försiktig. Min uppgift är att rapportera ett faktabaserat sak-innehåll. Inte att söka sensation eller att skapa oro genom att sprida uppgifter som inte stämmer. 

Enligt Ola Österlings egen uppskattning är han kvar på Donners plats i ungefär en timma. När han gett de svar han kan till journalisterna som är på plats får han en nyckel till en polisbil och tar sig tillbaka till stationen. 

MIA STUHRE: ”Jag var så inne i yrkesrollen”

Vid det här laget har Mia Stuhre och hennes team upprättat ett slags sambandscentral i Donnerska huset. Där finns verksamhetsgruppen, beredskapsgruppen och kommunikatörer, samt tjänsteman i beredskap samlade.

– Vi tog ett rum där och gjorde det till vårt stabsrum. Telefonerna ringde oavbrutet. Det var ett konstant flöde. Vi samlades i stabsrummet för att snacka ihop oss och gå igenom den senaste informationen, sen gick jag ut och gjorde intervjuer. Sen ned till Almedalen och sen tillbaka upp till stabsrummet igen. Sen fortsatte det så. Vi bestämde att vi skulle träffas igen ungefär varje halvtimme. 

Svaga vindpustar sveper genom Almedalen nästan ett år efteråt. Det ligger en svalkande skugga över träbänkarna framför scenen. Kaoset känns långt borta. Mia Stuhre försöker hitta orden som vanligtvis kommer så lätt.

– Det är svårt att förklara vad jag kände. Jag vet inte om det ens går att sätta ord på det faktiskt. Det var en enorm känslostorm. Samtidigt jobbade vi väldigt strategiskt. Men ibland känns det fortfarande som att jag var med i en film, förklarar hon.

Lite senare den där eftermiddagen ringer hennes man. Hon plockar upp telefonen och det första han säger är att han är lättad över att hon svarar.

– Jag förstod först inte vad han menade. Men sen insåg jag. Kvinna i 60-årsåldern. Knivhuggen. På Donners plats. Jag var så inne i yrkesrollen. Jag hade inte tänkt på att höra av mig. 

undefined
Avspärrningar vid Donners plats under eftermiddagen den 6 juli 2022.

JULIA NYSTRÖM: ”Är som en maskin”

Julia Nyström och Viktoria Axell har lämnat över den svårt skadade patienten på Visby lasarett och uppskattar att klockan är någonstans mellan 15 och 15.30 när de parkerar ambulansen i garaget igen.

– Direkt när vi kom tillbaka satte vi oss för en debriefing med all personal som varit inblandad, förklarar Viktoria. 

Julia fortsätter:

– På plats är man som en maskin och gör bara det man ska. Då är det skönt att få prata igenom det som hänt. Även om vi är vana vid allvarliga händelser är man faktiskt inte mer än människa. Empati och känslor har man och de kommer efteråt.  

Både Julia och Viktoria uttrycker en tacksamhet över att ha kunnat dela det de varit med om med varandra. Inte bara som kollegor utan även som vänner.

– Egentligen ska det här larmet inte vara annorlunda än något annat larm vi åker på. Vi jobbar ju med det här för att rädda liv, oavsett vad som har hänt eller vem som är drabbad. Det var därför vi var på plats den där dagen, förklarar Viktoria och tittar på Julia innan hon fortsätter:

– Men det är klart att det blir annorlunda när något blir en riksangelägenhet.

Under året som gått har onsdagen den 6 juli 2022 följt med och gjort sig påmind på en rad olika sätt. I direkt anslutning till händelsen var mediebevakningen intensiv, senare kom rättegången. Dessutom är Gotland en väldigt liten plats. 

– Det är sträng sekretess kring vad vi är med om i jobbet, förklarar Julia.

– Men nu var folk där när det hände. Vissa har även sett oss på nyhetsinslagen från morddagen och vill prata, men det kan vi inte, fortsätter Viktoria.  

undefined
Viktoria Axell och Julia Nyström var första ambulans på plats den 6 juli 2023.

Debriefingen på ambulansstationen norr om Visby avslutas. Totalt får de ta igen sig cirka en timme innan nästa larm. När de sätter sig i ambulansen igen för att fortsätta sitt arbetspass vet de fortfarande inte vem den knivskurna kvinnan som de lämnat av på Visby lasarett är, inte heller motivet bakom dådet.

OLA ÖSTERLING: ”Ett misslyckande – men också en sorgsenhet”

När Ola Österling kommer tillbaka till polisstationen tar han ett steg tillbaka. Men inte bokstavligen. 

– Jag avrapporterade till polismästare Fredrik Persson som jag har stort förtroende för och som jag känner väl sedan tidigare. Efter det började jag fokusera på hur vi skulle göra det här så bra som möjligt. Hur skulle vi gå vidare nu? Vi hade gått från sömnigt till ett tempo som var enormt. 

Resten av dagen blir Ola Österling den som koordinerar och organiserar. Han finns hela tiden med i bakgrunden men polismästare Fredrik Persson är den som möter media och svarar på frågor.

– Jag växlade över till att vara Fredriks pressekreterare i stället för ansiktet utåt, förklarar Österling. 

Ett hektiskt administrativt arbete pågår när information från Visby lasarett når polisstationen.  

 – Jag minns inte exakt vid vilken tidpunkt jag får reda på att Ing-Marie Wieselgren är avliden men vi valde medvetet att hålla på den här informationen av hänsyn till anhöriga. 

Han beskriver dödsbeskedet som en blandning av känslor. 

– Dels ett slags kollektivt polisiärt misslyckande. Den här gärningsmannen har seglat under radarn på en välbevakad plats, men också en sorgsenhet över att en människa ska behöva mista sitt liv på det här sättet. På grund av sitt jobb.

Senare på kvällen hålls en presskonferens på Strand hotell i Visby. Ett stort pressuppbåd är på plats. Stämningen är tryckt. Fredrik Persson tar plats framför mikrofonen. Mycket noga går han igenom händelseförloppet punkt för punkt och meddelar också att kvinnan som skadats i attacken har avlidit till följd av sina skador.

På en bild som är tagen i samband med presskonferensen ser man polismästare Fredrik Persson framför kamerorna. Ola Österling står en liten bit ifrån. I bakgrunden. Men ständigt närvarande.

undefined
Ola Österling i rollen som Fredrik Perssons pressekreterare senare på kvällen den 6 juli 2022.

JULIA NYSTRÖM: ”Det kändes bedrövligt”

Samtidigt som presskonferensen från Strand hotell går ut live över hela Sverige är Julia Nyström och Viktoria Axell på väg mot ett nytt uppdrag någonstans på Gotland.

– Vi satt i ambulansen och lyssnade på sändningen, berättar Viktoria.

– Det är nånting extra fruktansvärt med att det sker på det här sättet. Mitt på blanka dagen. Man tänker på anhöriga, men också på alla som var där. Det kändes bedrövligt, säger Julia.

MATS KNUTSON: ”En påminnelse om hur skört livet är”

Även Mats Knutson jobbar vidare den här kvällen. Annie Lööf kommer till Aktuellt-studion. De pratar om det fruktansvärda som har inträffat tidigare på dagen. 

– Jag vet faktiskt inte om hon just då var medveten om att hon hade varit måltavla, säger Knutson och fortsätter.

– Trots en miljö där jag är medveten om att det finns hat och hot hade jag aldrig tänkt att det här skulle inträffa. Ett år senare tycker jag att det är en påminnelse om hur skört livet är. Det är en tragisk händelse rent mänskligt men också en tragisk händelse för allt det som Almedalsveckan står för.

MIA STUHRE: ”Kramade min dotter så hårt”

Mia Stuhre håller med där på bänken i Almedalen. Andra människor har slagit sig ned framför scenen och det pågår livliga samtal på både kända och okända språk.

– Jag vet ingen annan plats i världen där vi kan mötas på det här sättet tillsammans med våra folkvalda. Det är helt unikt och vi måste fortsätta att stå upp för ett samhälle som jag tror att alla vill leva i.

Sent på kvällen den där onsdagen för ett år sedan gör hon sin sista intervju för dagen. Efter det sätter hon sig i bilen och kör mot Östergarnslandet.

Klockan är runt 23.30 när hon parkerar vid familjens hus. Hennes man och dotter väntar med en kopp te och tända ljus. 

– Jag minns att jag kramade min dotter så hårt, så hårt när jag kom hem. Det är i såna stunder man inser hur mycket man har att vara tacksam för.

Ögonen lyser. Hon ser både glad och sorgsen ut på en och samma gång.

– Det kanske låter konstigt att man blir tacksam mitt i någon annans tragedi. Men jag tänker att det får vara så. Ing-Marie fick aldrig komma hem igen och krama sina barn. 

undefined
Blommor där Ing-Marie Wieselgren blev attackerad.

OLA ÖSTERLING: ”Hon förstod nog”

Ola Österling är tillbaka på sitt hotellrum strax innan midnatt den här dagen. 05.45 nästa morgon ska han och Fredrik Persson vara på plats i SVT:s studio för medverkan i morgonnyheterna.

– Jag ringde min fru och pratade med henne en stund innan jag gick och la mig. Jag har fördelen att vara gift med en polis så hon förstod nog ungefär vad jag hade varit med om. 

Så här ett år senare, när han ser tillbaka på det polisiära arbetet han genomförde under den här dagen tycker han att det mesta känns bra utifrån förutsättningarna. Men inte allt.

– En sak som jag har reflekterat över själv är att jag mötte alla journalister mitt på Donners plats. Ur ett etiskt perspektiv ska man kanske inte stå femton eller tjugo meter från själva brottsplatsen när man pratar med media. I efterhand tänker jag att jag kanske borde ha gått ned till Almedalen istället, förklarar han. 

undefined
Donners plats, kvällen den 6 juli.

MIA STUHRE: ”Jag kände inte igen min egen röst”

Tidigt på morgonen. Dagen efter att det som ingen trodde skulle hända har hänt, är Mia Stuhre på väg tillbaka mot Visby igen. Hon har radion på och rapporteringen om mordet på Ing-Marie Wieselgren upptar större delen av nyhetssändningen som rinner fram ur högtalarna medan hon närmar sig Visby. Men det är något som är konstigt. 

– Det var jag som pratade i det där nyhetsinslaget. Det var den sista intervjun jag gjorde innan jag åkte ut till Östergarnslandet kvällen innan. Men jag kände inte igen min egen röst, förklarar hon.

Efter ett tag förstår hon att det är sig själv hon hör, men det snabba och energiska ordflödet som kan liknas vid att hälla upp ett glas kolsyrat vatten och följa varje enskild bubblas väg mot ytan är borta.

Senare under dagen den 7 juli 2022 faller regnet över Visby.

– Det var som att himlen grät för oss alla, säger Mia Stuhre innan vi skiljs åt.

undefined
Ing-Marie Wieselgren. 9 april 1958–6 juli 2022.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!