Det var i början av maj som den 32-årige mannen körde bil in till Visby och på vägen fick möte med en man och en kvinna i en annan bil. Enligt mannen och kvinnan körde 32-åringen i mötande fil, men väjde undan i sista stund. De följde därför efter honom, för att ta registreringsnumret. När 32-åringen upptäckte det så stannade han bilen, steg ur bilen och tog fram en yxa ur bakluckan.
Mannen i den andra bilen hade då också klivit ut på vägen. Med yxan i handen gick 32-åringen fram till mannen och frågade – på engelska – om han ville dö, samt sade att han skulle sätta sig i bilen igen om han ville leva. Efter att mannen hade tagit sig in i bilen igen lämnade han och den kvinnliga passageraren platsen samtidigt som de ringde polisen.
När en patrull bestående av två poliser åkte till 33-åringens bostad gick han dem till mötes med yxan i handen. Han ska – även denna gång på engelska – ha frågat om poliserna ville dö, samtidigt som han höll yxan över huvudet. En av poliserna beskriver att han upplevde 32-åringen som ”galen och arg”. Poliserna drog sina vapen och en av dem skrek att 32-åringen skulle släppa yxan.
Enligt 32-åringen själv ska han då ha bett polisen att skjuta honom. Men det skedde inte. I stället kastade han plötsligt yxan i riktning mot en av polisernas huvud, som lyckades ducka. De fick därefter tag i mannen och informerade honom om att han skulle sättas i handfängsel. ”No shit, det fattar jag väl, jag har just försökt kasta en yxa på er”, ska han enligt polisen då ha svarat.
32-åringen döms nu för försök till mord på polisen som han kastade yxan mot. Han döms även för grovt olaga hot mot mannen i bilen han mötte under sin färd mot Visby, samt grov olovlig körning. Sammanlagt blir domen tio års fängelse. Han ska även betala 200 000 kronor i skadestånd till polisen, samt cirka 43 000 kronor till mannen i bilen.
Enligt domstolen lider inte 32-åringen av en allvarlig psykisk störning, men däremot av såväl ”neuropsykiatriska problem” som ”depressiva besvär”. Något som rätten menar ”måste antas ha påverkat hans handlande” och därför ”talar i en förmildrande riktning” när det gäller längden på fängelsestraffet. I domen resoneras det inte kring hur långt det annars hade kunnat bli.