Det är den 3 januari 2011. Lena Kolmodin har nyss klivit upp hemma i villan i Hejde. Snart ska hon gå ut med hunden Pito. Lena känner en plötslig hetta och intensiv smärta i huvudet. Hon förlorar medvetandet och faller ihop. Pito blir orolig, han buffar och slickar på Lena som till slut vaknar upp. Sedan kommer illamåendet och kräkningarna.
Lena mår riktigt dåligt men vill inte åka till doktorn. Hon går och lägger sig och hoppas att hon ska bli bättre. Kanske är det vinterkräksjukan?
- Ingen av oss fattade att det kunde vara något allvarligt. Lena var ju bara 45 år och hade varken tal- eller rörelsesvårigheter. Först i efterhand har jag fått veta att huvudvärk och illamående är vanliga tecken på hjärnblödning, säger Lenas man Claes-Göran "Classe" Hederstedt.
Kritiskt
Två dagar senare orkade Lena inte med den sprängande huvudvärken. Hon sökte vård, röntgades och fick veta att hon hade drabbats av en hjärnblödning. Mitt i natten öppnades Visby flygplats så att Lena kunde flygas till Karolinska sjukhusets neurointensiv. Hon opererades akut dagen därpå, men fick ändå en allvarlig hjärninfarkt ett par dagar senare.
- Det var väldigt kritiskt, minns Classe.
- Läkaren ringde och sa till mig att komma upp direkt.
Behandlingen gick bra. Efter fem veckor på Karolinska fick Lena komma hem.
- En läkare sa att jag måste ha haft en hel hord med skyddsänglar omkring mig de där dagarna. Och så hade jag ju Pito som väckte mig när jag föll ihop, säger Lena och ger Pito en kram.
För lång tid
Ett ärr längs hårfästet och en liten grop i pannan är de enda synliga tecknen på Lenas sjukdom, men både Lena och Classe märker att hon har förändrats en del.
- Du har lite svårare att hålla tråden i det du gör, säger Classe till Lena.
Livet är skört, det har de lärt sig. Samtidigt misstänker de också att den farliga hjärninfarkten hade kunnat undvikas om Lena hade fått vård tidigare. När Lena väl bestämde sig för att söka hjälp hängde det upp sig på flera sätt och timmarna gick. Bland annat fick hon sitta i akutens väntrum i flera timmar utan att någon ens frågade hur hon mådde.
Lena Kolmodin har anmält hela den vårdkedja som hon mötte innan hon fick sin diagnos till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har ännu inte fattat något slutgiltigt beslut, men i sitt förslag till beslut uttalar de ingen kritik mot vården.
Visby lasarett medger dock i sitt eget yttrande att det var fel att låta Lena vänta två timmar i väntrummet. "Det är för lång tid med tanke på att hon hade en remiss från vårdcentralen med uppgifter som indikerar risk för hjärnblödning", skriver Veronica Hermann som är chef för öppenvården och akutmottagningen på Visby lasarett.