Det krÀvdes en del övertalning efter att Sofia Andersson och hennes dÄvarande man varit pÄ den dÀr visningen för drygt tio Är sedan.
â Jag tĂ€nkte att han var galen. Det var ju ett ruckel, ett spökhus. Inget vatten, ingen el, helt obeboeligt. Det hade stĂ„tt övergivet i runt 20 Ă„r dĂ„. Ungdomar som skulle grilla pĂ„ Högklint brukade gĂ„ in dĂ€r nĂ€r det började regna, sĂ€ger Sofia Andersson.
NÄgot slags potential sÄg hon ÀndÄ, sÄ paret bestÀmde sig för att slÄ till. Villan hade byggts 1912 och var en gÄng i tiden handelstrÀdgÄrd.
â Ett nytt hus kan aldrig fĂ„ samma charm som ett gammalt. HĂ€r fanns det ju ocksĂ„ en spĂ€nnande historik. Det var det jag fick sĂ€ga till alla som undrade hur jag kunde vara sĂ„ korkad att jag gick med pĂ„ detta. Gravid var jag dessutom ...
NÀr Sofia Andersson tar emot GT Àr renoveringen i stort sett klar, men vÀgen har varit lÄng och mödosam.
â Vi började med att göra i ordning kĂ€llaren till en lĂ€genhet pĂ„ 90 kvadratmeter. Det Ă€r mer utrymme Ă€n vad mĂ„nga andra har, men ju lĂ€ngre tid vi bodde dĂ€r, desto dummare kĂ€ndes det. Vi hade ju inte köpt det hĂ€r huset för att bo i en kĂ€llare med utbyggbar vind i all evighet.
2018 sprack förhÄllandet. Det blev den spark i Àndan som Sofia behövde.
â DĂ„ kĂ€nde jag att nu mĂ„ste jag ta tag i huset pĂ„ riktigt. Reaktionerna jag fick var typ: "Hur ska du klara det? Du Ă€r tjej och har ingen man som man snickra Ă„t dig."
Det blev lÄnga dagar och sena nÀtter?
â Vi kan sĂ€ga sĂ„ hĂ€r: Pandemin var ett elĂ€nde, men den kom ganska lĂ€gligt för den som ville renovera huset. BĂ„de jag och min nuvarande sambo var permitterade i olika grad. DĂ„ hinner man med mycket arbete hemma. Sen har jag sĂ„ klart tagit in hantverkare för vissa grejer.
Hur mÄnga timmar har du lagt ner i huset? VÄgar du gissa?
â Vill man ens veta det? NĂ„nstans mellan det att vi gjorde kĂ€llaren till första vĂ„ningen rĂ€knade jag ut att jag lagt 1 000 timmar. DĂ„ slutade jag rĂ€kna. SĂ€msta timlönen ever.
Och mitt i allt detta en son: Teo, som alltsÄ lÄg i magen nÀr alltsammans började.
â "NĂ€r fĂ„r jag ett eget rum", frĂ„gade han mig 2020. Till jul, svarade jag i ett svagt ögonblick. NĂ€r han kom hem pĂ„ julafton det Ă„ret flyttade vi ur kĂ€llaren, sĂ€ger Sofia Andersson.
Familjen kan nu breda ut sig över ungefÀr 320 kvadratmeter och fyra vÄningar. VindsvÄningen har Teo helt för sig sjÀlv.
â Jag vill gĂ€rna ha rymd, sĂ„ jag har valt att ha stora, luftiga rum i huset. Och sĂ„ har jag trots allt bara ett barn. DĂ„ behöver man inte sĂ„ mĂ„nga rum, sĂ€ger Sofia Andersson.
Villans Älderdomliga prÀgel har hon ocksÄ försökt bevara, i den mÄn det varit möjligt.
â Golvet var till exempel vattenskadat, sĂ„ dĂ€r var det bara att byta. Men trapporna och dörrarna Ă€r original i gamla stilen.
Somliga detaljer har sparats av rent estetiska skÀl.
â Det dĂ€r var ventilationen. Nu fyller den ingen funktion alls, det Ă€r bara snyggt, sĂ€ger Sofia Andersson nĂ€r reportern tittar frĂ„gande pĂ„ ett nymĂ„lat galler som vi passerar pĂ„ övervĂ„ningen.
SĂ„ ytligt, kanske nĂ„gon tĂ€nker. ĂndĂ„ finns det tveklöst ett starkt band till den gamla handelstrĂ€dgĂ„rdens historia. KĂ€llaren, som förut var familjens bostad, Ă€r numera fullproppad med odlingstillbehör.
â Odlingen har blivit min terapi. Det Ă€r för mig ... lugn och ro pĂ„ nĂ„got vis. I framtiden drömmer jag om ett orangeri hĂ€r ocksĂ„.
Men nu lite lugn och ro dÄ?
â Ja ...
Du fixade det hÀr.
â Ja, jag gjorde ju det.