Det krävdes en del övertalning efter att Sofia Andersson och hennes dåvarande man varit på den där visningen för drygt tio år sedan.
– Jag tänkte att han var galen. Det var ju ett ruckel, ett spökhus. Inget vatten, ingen el, helt obeboeligt. Det hade stått övergivet i runt 20 år då. Ungdomar som skulle grilla på Högklint brukade gå in där när det började regna, säger Sofia Andersson.
Något slags potential såg hon ändå, så paret bestämde sig för att slå till. Villan hade byggts 1912 och var en gång i tiden handelsträdgård.
– Ett nytt hus kan aldrig få samma charm som ett gammalt. Här fanns det ju också en spännande historik. Det var det jag fick säga till alla som undrade hur jag kunde vara så korkad att jag gick med på detta. Gravid var jag dessutom ...
När Sofia Andersson tar emot GT är renoveringen i stort sett klar, men vägen har varit lång och mödosam.
– Vi började med att göra i ordning källaren till en lägenhet på 90 kvadratmeter. Det är mer utrymme än vad många andra har, men ju längre tid vi bodde där, desto dummare kändes det. Vi hade ju inte köpt det här huset för att bo i en källare med utbyggbar vind i all evighet.
2018 sprack förhållandet. Det blev den spark i ändan som Sofia behövde.
– Då kände jag att nu måste jag ta tag i huset på riktigt. Reaktionerna jag fick var typ: "Hur ska du klara det? Du är tjej och har ingen man som man snickra åt dig."
Det blev långa dagar och sena nätter?
– Vi kan säga så här: Pandemin var ett elände, men den kom ganska lägligt för den som ville renovera huset. Både jag och min nuvarande sambo var permitterade i olika grad. Då hinner man med mycket arbete hemma. Sen har jag så klart tagit in hantverkare för vissa grejer.
Hur många timmar har du lagt ner i huset? Vågar du gissa?
– Vill man ens veta det? Nånstans mellan det att vi gjorde källaren till första våningen räknade jag ut att jag lagt 1 000 timmar. Då slutade jag räkna. Sämsta timlönen ever.
Och mitt i allt detta en son: Teo, som alltså låg i magen när alltsammans började.
– "När får jag ett eget rum", frågade han mig 2020. Till jul, svarade jag i ett svagt ögonblick. När han kom hem på julafton det året flyttade vi ur källaren, säger Sofia Andersson.
Familjen kan nu breda ut sig över ungefär 320 kvadratmeter och fyra våningar. Vindsvåningen har Teo helt för sig själv.
– Jag vill gärna ha rymd, så jag har valt att ha stora, luftiga rum i huset. Och så har jag trots allt bara ett barn. Då behöver man inte så många rum, säger Sofia Andersson.
Villans ålderdomliga prägel har hon också försökt bevara, i den mån det varit möjligt.
– Golvet var till exempel vattenskadat, så där var det bara att byta. Men trapporna och dörrarna är original i gamla stilen.
Somliga detaljer har sparats av rent estetiska skäl.
– Det där var ventilationen. Nu fyller den ingen funktion alls, det är bara snyggt, säger Sofia Andersson när reportern tittar frågande på ett nymålat galler som vi passerar på övervåningen.
Så ytligt, kanske någon tänker. Ändå finns det tveklöst ett starkt band till den gamla handelsträdgårdens historia. Källaren, som förut var familjens bostad, är numera fullproppad med odlingstillbehör.
– Odlingen har blivit min terapi. Det är för mig ... lugn och ro på något vis. I framtiden drömmer jag om ett orangeri här också.
Men nu lite lugn och ro då?
– Ja ...
Du fixade det här.
– Ja, jag gjorde ju det.