Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli, heter det. Och Roland Hoas, som jobbar på vattenverket i Visby, hade knappt börjat skolan när han kom in i ”branschen”.
Han växte upp på vattenverket i Visby. Pappa Gunnar var maskinmästare och familjen bodde i en tjänstebostad intill verket. På fritiden fick Roland hjälpa till med gräsklippning och handräckning och om gubbarna skulle ut till borrhålen brukade han få hänga med.
Han gjorde några avstickare som ung och jobbade bland annat på LM Ericson i både Visby och Stockholm. ”LM är framtiden” sa förmannen när Roland ville säga upp sig.
– Men jag tänkte att folk alltid kommer att behöva vatten, säger Roland och ler.
Under sina fyra decennier på vattenverken i Slite, Tingstäde och Visby har Roland sett hur intresset för vatten och avlopp har varierat. Avloppsfrågan dominerade i många år, för här har det funnits en hel del att göra. Ända fram till 1967 hade Visby släppt ut orenat avlopp.
– Det såg hemskt ut utanför hamnen, berättar Roland.
Under de senaste åren har det vänt. Nu är det vattenbristen som står högst upp på dagordningen.
– Intresset har gått från noll till maximalt. Det är naturligtvis ingen nackdel, men ibland känns det hysteriskt, för ont om vatten har det alltid varit, säger Roland Hoas.
Han bläddrar bland gamla tidnings-klipp som skulle kunna vara skrivna i dag. En GA-rubrik från tidigt 60-tal lyder: ”Kritisk vattenvecka i Visby just nu” och i texten berättas det att ”vattenverkets kapacitet räcker inte riktigt till när turisterna kommer”.
Han är väl medveten om att han inte alltid är överens med experterna, men han har ibland tyckt att beslutsfattarna har varit väl snara med att utfärda bevattningsförbud.
Han har varit med om flera krissituationer under åren. Som den gången när reservoaren på Bingeby, som rymmer 10 000 kubikmeter, var så tom att kollegorna kunde gå i den med gummistövlar. Men det redde upp sig.
– Det brukar göra det, för vi har många hål, men de som bestämmer har inte varit med så länge så de är ju lite skakis, säger Roland.
Detta innebär dock inte att Roland Hoas inte bekymras över vattenbristen.
– Vattentillgången hänger på nederbörden och vi har hela tiden små marginaler. Om det exempelvis skulle bli en stor vattenläcka är läget känsligt och det är ett problem att Tingstäde träsk inte fylls på. Men jag tror inte att vi behöver köra tankbåtar med vatten till Gotland.
Cementas planer på att bryta sten på lägre nivåer än tidigare oroar också Roland Hoas. Han befarar att vattentäkter kan sina.
– Cementa menar på att det inte ska vara något problem men det kan bara bli gissningar, för hur det ser ut nere i backen vet ingen. Nu erbjuder de vatten från sina brott, men det kommer att bli dyrare att rena.
I våras fyllde Roland Hoas 65 år. Han har lämnat sitt jobb som arbetsledare i det norra vattenområdet, men hur det ska bli med pensionen har han ännu inte bestämt. Roland jobbar vidare där han behövs för han gillar verkligen sitt jobb.
– Det är väldigt omväxlande. Det kommer utmaningar när saker går sönder och folk blir arga och man får vara både inne och ute. Man vet aldrig vad dagen har i sitt sköte, säger Roland Hoas.