Det är en septemberdag 2019 när Lena möter bilen på länsväg 142 i Väte.
– Jag funderade på om jag skulle svänga vänster eller svänga höger. På höger sida hade jag dike och träd och på vänster sida ett fårstaket. Man hinner tänka himla mycket fram och tillbaka hur man ska svänga, berättar Lena om sekunderna som passerar före krocken.
– Var det bara så att han var ouppmärksam och att han skulle se mig så skulle han rätta till åt höger sida själv. Så då valde jag att svänga åt min högra sida. Det gick snabbt. Jag tror att jag nästan kommer undan, säger hon.
Men bilisten fortsätter rakt fram.
– Nu hade det varit säkrare att svänga vänster för att han fortsatte, men det visste jag inte då, säger Lena.
Det är flera saker hon inte vet om mannen som kör bilen. Han har inget körkort och har tidigare lagförts för olovlig körning. Han har varit vaken i nästan fyra dygn och har tagit flera olika sorters droger som senare ska konstateras via blodprov. På morgonen har även en polis sett honom svälja tre tabletter som ska vara lugnande och muskelavslappnande. Sedan kör han rakt mot Lenas bil.
– Jag hinner svänga ner lite grand i vägrenen, men jag kunde inte svänga ut helt. Sedan blir det en jäkla smäll när han träffar bak, berättar Lena.
Mannen kör in i det vänstra bakhjulet, som flyger av och landar ett tjugotal meter bakom bilen. En sidokrockkudde löser ut och träffar Lena med kraft i ena axeln. Hon får stopp på bilen nere i diket.
– Helvete tänker jag. Jag är förbannad. Att det här händer, säger hon.
Det värker i hela överkroppen och hon vet inte vad som är skadat.
– Jag kan inte röra armen först och har ont efter säkerhetsbältet och här i axeln och nacken. Det hade jag länge efter, säger hon.
Lena kan ta sig ur bilen själv men orkar inte gå fram till mannens bil.
– När han träffade mig fick han en rejäl sladd, så han hamnade ju i ett träd, säger hon.
Andra bilister stannar för att hjälpa till vid trafikolyckan. Någon ringer polisen och någon tar hand om den drogpåverkade mannen. Lena hör hur han försöker övertala dem att köra honom därifrån.
– Han var så påverkad och vandrade omkring och skulle bara hem, för han ville iväg innan polisen kom, berättar hon.
Själv öppnar hon bakluckan på sin kvaddade bil och sitter där tills ambulansen kommer.
– Först var det bara ilska när jag satt där i bakluckan. Sedan kom chocken efteråt, när man tänkte på vad som hade kunnat hänt om man hade frontalkrockat, säger Lena.
Sedan krocken har mannen begått fler nya brott. Två månader efter krocken tog polisen honom när han körde bil med amfetamin i kroppen.
– Det är för jävligt egentligen, det är inget roligt alls. Drogerna är värre än alkohol, för där kan man ta dem direkt när de blåser men för drogerna måste man ta blodprov eller kissprov, men det syns inte på samma sätt, säger Lena.
Mannen erkände brott och dömdes i juni 2020 till fyra månaders fängelse, bland annat för grovt rattfylleri, två fall av olovlig körning, vållande till kroppsskada och ringa narkotikabrott. Enligt hans vittnesmål minns han ingenting av händelsen när han körde på Lena. Själv mindes hon alltför väl.
– I början var man ju skiträdd. Så fort man såg någon som skulle svänga trodde man att de skulle köra på en. Så det tog ett tag innan man kopplade bort den känslan, säger Lena, som i dag inte har några men från kollisionen.
Hon vill vara anonym och heter egentligen något annat.