Området norrom kyrkan består i dag främst av öppen gräsbeklädd mark. Men under det tunna torvlagret har arkeologerna hittat flera husgrunder, främst från 1100- och 1200-talen, liksom lösfynd som vittnar om både välstånd och kontakter med andra delar av Europa. Västergarns medeltida kyrka skulle, om den hade byggts ut som planerat, blivit en av de största på den gotländska landsbygden. Intill ligger ruinerna efter en äldre kyrka, som i sin tur anses ha ersatt en ännu äldre kyrka i trä.
Lägg till detta den vikingatida kilometerlånga jord- och grusvallen runt samhället samt närheten till handels- och hamnanläggningen Paviken.
Tillsammans pekar allt på en viktig centralort under seklerna kring det förra millennieskiftet. Kanske rent av en konkurrent till det blomstrande Visby.
– Jag tror inte på någon enskild förklaring till att Västergarn föll. Sådant som maktförskjutningar, inbördeskrig och digerdöd har säkert spelat in. Frågan är kanske inte vad som fick Västergarn att falla, utan hur platsen kunde hålla ut så länge, säger Ulrika Söderström, Gotlandsbördig arkeolog vid Kalmar läns museum och doktorand vid Linnéuniversitetet.
Högskolan på Gotland låg bakom en rad utgrävningar i området mellan 2005 och 2013. Bland upptäckterna fanns ett tiotal husgrunder liksom en brunn. Men frågetecknen är fortfarande fler än svaren. Vilka befolkade Västergarn och vilken roll spelade platsen? Hur påverkades de boende av långväga gäster och handelsmän? Vilken funktion hade vallen?
Nu görs nya ansträngningar att lägga pusslet om Västergarns historia. Ulrika Söderström har tillsammans med arkeologistudenter under ledning av Christoph Kilger, docent och arkeolog vid Uppsala universitet campus Gotland, nyligen avslutat undersökningar av ett par mindre områden norr om Västergarn kyrka, nära vallen.
Eftersom orten var en viktig hamn är det tänkbart att den skyddades även från havet. I marken en bit upp längs Västergarnsån hittades på 1990-talet ett stort antal tillhuggna stockar, som antas ha utgjort en pålspärr utanför en vikingatida kaj. Pålarna var nedkörda en meter i sanden och bildade en bred linje. Ulrika Söderström utesluter inte att liknande anordningar fanns även i havet som komplement till vallen:
– Det är möjligt att det fanns en pålspärr i vattnet utanför Västergarn, säger hon.
Även om en hel del lösfynd som keramik, speltärningar och pärlor hittats under åren av utgrävningar, är arkeologerna i första hand ute efter att se de större penseldragen, som bebyggelsens struktur. Även om många av husen verkar ha byggts på snarlika vis saknas tecken på både kvartersindelning och gatubeläggning. Någon begravningsplats har heller inte upptäcks.
– Om detta är en plats där många människor bott borde det finnas gravområden i närheten, men än så länge har vi ännu inte hittat några från 1100- och 1200-talen då Västergarn tycks ha blomstrat, konstaterar Ulrika Söderström.
Under april undersökte arkeologerna och arkeologistudenterna vad som tros vara en husgrund i sten.
– Arbetshypotesen är att det handlar om en byggnad, men att marken är omrörd och att stenar flyttats från platsen, säger Ulrika Söderström, som berättar om förhoppningen att kunna kartlägga området med markradar, en dyr men snabb och effektiv metod för att få en uppfattning om var i marken sådant som husgrunder döljs.
– Men för det krävs en budget som vi ännu inte har, säger Ulrika Söderström.
Hur det än blir med den saken planeras i alla fall för nya utgrävningar nästa vår.