Bor i husvagn efter branden

När Holger och Birgitta Holmqvist vaknar dagen efter branden har de svårt att tro att det är sant. Hade det verkligen hänt? Är huset de bott i sedan 1960-talet förstört? Nu, drygt tre veckor senare, är det ingen tvekan. Varje morgon de vaknar i försäkringsbolagets vitmenade husvagn är det nedbrända och vattendränkta huset det första som möter deras ögon.

- Så fort det ljusnar på morgonen påminns vi direkt, säger Birgitta Holmqvist.

På Norrgårde i Vallstena sitter makarna Holmqvist med blickarna mot det som är kvar av deras hus.

Det har gått 20 dagar sedan branden men under den senaste tiden har varken deras tankar eller samtalsämnen sträckt sig bortom de nedbrända taknockarna.

Gosedjur
- Man kan inte tänka på annat när man sitter här, säger Birgitta Holmqvist.

Runt bordet, i vad som blivit deras nya vardagsrum, står pelargoner, yuccapalmer och hibiskusar. De 14 orkidéerna har de skänkt bort.

- Jag är blomtokig men vad ska jag göra med dem här, säger Birgitta Holmqvist.

Det är inte bara gräsmattan som är täckt av saker som räddats.

Även ladan, stallet, uterummet och hästarnas boxar är packade med allt från gamla gosedjur till speglar och porslin.

- Jag fattar inte att vi haft så mycket grejer, säger Birgitta Holmqvist.

Men trots att de blivit av med lika mycket är det ändå ovissheten om framtiden som är värst, menbar de. I nuläget vet de ingenting. Ska huset rivas? Ska det byggas nytt? Kommer de behöva flytta från gården? Frågorna är många. Holger Holmqvist är besviken på försäkringsbolaget.

- De borde få sig en känga. Vi har inte hört ett dugg av försäkringsbolaget förutom när vi fick husvagnen första kvällen, säger han.

När man stiger in i huset känns det som det varit övergivet i åratal. Lukten är stark, och allt innanför de vattenskadade väggarna är avskalat och naket. Stympat. Askan på golvet är blöt och från taket i vardagsrummet droppar det på duken på matbordet. TV:n är sabbad, skinnsoffan möglig. Tar man ett par steg upp för trappan ligger himlen bar. Det enda som vittnar om att någon med sinne för livet bott här, är ett par färglada teckningar på ena köksväggen. Trots Tjernobyl-känslan håller Holger upp modet.

Många besök
- Man tänker förstås på allt gammalt man samlat, men vi får vara glada att vi klarade oss och att vi trots allt fick ut så mycket, säger han.

Han tar några försiktiga steg för att slippa att bli blöt om sandalerna.

- Man fattar det inte riktigt. Här satt vi och såg på TV, nu är det bara mögel.

Glädjeämnet senaste veckorna har varit alla besök.

Förutom från familj, har de fått besök av två präster, grannar de aldrig tidigare träffat och fått kort av en tredje präst.

- Första kvällen fick vi också mat av våra grannar Gun-Britt och Bengt Andersson. Sedan har kyrkan även samlat in pengar till oss, så det känns bra, säger Birgitta Holmqvist.

Nu fortsätter väntan på beskedet.

- Försäkringsbolaget sa att husvagnen bara var en tillfällig lösning så nu hoppas jag att man kan få klarhet i det här med var vi ska bo, säger Holger Holmqvist.