Michael Brucesson och Philip Appelqvist Àger Brucessons GrÀv och Entreprenad som i Är kan titulera sig Gasellföretag.
Det blev tredje gÄngen gillt den hÀr gÄngen. Efter en snöplig andraplats tvÄ Är i rad sopade Brucessons GrÀv och Entreprenad banan med konkurrenterna i tÀvlingen dÀr Dagens Industri, DI, listar de snabbast vÀxande företagen i varje lÀn.
Mark- och anlÀggningsföretaget i Vall, som grundades 2006, Àr det enda gotlÀndska som i Är uppfyller kriterierna för ett Gasellföretag.
â Först tĂ€nkte jag "har vi verkligen tagit hem det?". Det betyder jĂ€ttemycket, sĂ€ger Michael Brucesson, grundare och delĂ€gare, om priset.
NÀr Michael Brucesson, eller "Bruce" som han kallas, startade sitt företag 2006, var han nyseparerad. Han var smÄbarnspappa men barnen var merparten av tiden hos sin mamma vilket innebar jobb i princip dygnet runt.
â Det Ă€r nog mĂ„nga som kan kĂ€nna igen sig i det, sĂ€rskilt om man precis Ă€r nystartad. Det var aslĂ€skigt att driva eget, men ocksĂ„ skitkul, minns han.
Firman gick bra, stadigt uppĂ„t, men de första Ă„ren innebar som sagt mycket jobb. Michael jobbade i stort sett tvĂ„ skift â ett pĂ„ kontoret med pappersarbetet och ett i förarhytten till nĂ„gon maskin. 2010 blev inledningen pĂ„ tre mörka Ă„r i hans liv, nĂ„got som skulle leda till att han jobbade Ă€nnu mer.
â Det var för att jag mĂ„dde sĂ„ dĂ„ligt och jobbet var en tillflykt, ett sĂ€tt att hantera â eller slippa hantera â allt som hĂ€nde vid sidan av.
Under loppet av bara tre Är var Michael med om att hela sex personer i hans nÀrhet begick sjÀlvmord. Den ena av dem var hans tolvÄriga systerdotter.
â Att jobba var mitt enda sĂ€tt att ta hand om problematiken. Jag mĂ„dde sĂ„ otroligt dĂ„ligt.
Michael Brucesson har ett nytt sĂ€tt att se pĂ„ och hantera sitt eget mĂ„ende, nĂ€r det blir för mycket pĂ„ jobbet. "För mĂ„nga Ă€r utbrĂ€ndhet, att ligga hemma i soffan, bara för fjollor. DĂ„ vĂ€xlar man hellre upp, vilket gĂ„r bra â tills det spricker".
Inget av sjÀlvmorden hörde ihop pÄ nÄgot sÀtt, utan berodde var och ett för sig pÄ olika omstÀndigheter.
Till slut sa Michaels kropp stopp. Han minns inte om det var pÄ vardagsrumsgolvet eller i köket, men en dag blev han liggande. Och sÄ var det med det. Företaget fick bÀra sig sjÀlvt, med hjÀlp av lojala medarbetare.
â De gjorde sĂ„ gott de kunde och vi hade en del jobb som rullade pĂ„. SjĂ€lv fokuserade jag pĂ„ att fĂ„ ut lönerna till de anstĂ€llda.
Det jobbet gjorde han hemifrÄn, med stor möda. Kroppen men framförallt knoppen, var helt uttömd. Tack vare samtalsstöd och andra vÄrdinsatser blev han sakta bÀttre. Men det tog ett halvÄr innan han sjÀlv kunde kÀnna nÄgon större förÀndring.
Företaget utför helhetslösningar inom anlÀggnings- och grÀvarbeten, och jobbar bland annat mot energibolagen, men privatpersoner Àr ocksÄ en stor kundgrupp.
Det gick ytterligare ett halvÄr innan han var tillbaka pÄ jobbet. DÄ hade verksamheten stannat upp och till och med börjat gÄ tillbaka. Den första tiden gick till att arbeta hÄrt för att ta igen tappet.
â OmsĂ€ttningen gick ner nĂ„gon miljon pĂ„ grund av min sjukskrivning. Men sĂ„hĂ€r efterĂ„t Ă€r jag bara glad att det inte var vĂ€rre Ă€n sĂ„, och det Ă€r tack vare de anstĂ€llda, sĂ€ger Michael.
Med sig ut ur utbrÀndheten, eller utmattningsdepressionen, hade han dessutom en sundare instÀllning till arbetet.
â Jag funderade mycket nĂ€r jag var sjuk. PĂ„ hur man kan jobba, och att man inte klarar allt sjĂ€lv.
2016 kom en vÀndpunkt i företaget nÀr vÀnnen och kollegan Philip Appelqvist klev in som delÀgare. OmsÀttningen accelererade rejÀlt och pÄ drygt fem Är har antalet anstÀllda ungefÀr tredubblats.
2016 kom en vÀndpunkt i företaget nÀr vÀnnen och kollegan Philip Appelqvist klev in som delÀgare.
â Jag letade först efter en arbetsledare som kunde avlasta. För det Ă€r den tuffa delen i det hĂ€r, att man har en massa anstĂ€llda â som i sin tur har familjer som ska ha mat pĂ„ bordet. Det Ă€r ett tungt ansvar att bĂ€ra sjĂ€lv, sĂ€ger Michael.
NÀr Philip kunde tÀnka sig att gÄ in som delÀgare, var valet sjÀlvklart.
â Det har kĂ€nts jĂ€tteskönt att gĂ„ in i det hĂ€r med en person man kĂ€nner vĂ€l och litar pĂ„.
Företaget vÀxlade upp rejÀlt. Med konjunkturen i ryggen gick omsÀttningen stadigt och i rask takt uppÄt, likasÄ resultatet.
â I början var det lite tufft. Jag var inte beredd pĂ„ hur mycket ansvar och arbete det innebar att ha mĂ„nga anstĂ€llda. Och hur viktigt det Ă€r att gruppen funkar. I dag gör den det, alla stĂ€ller upp för alla och det finns en bra energi.
Michael Brucesson och Philip Appelqvist driver öns mest framgĂ„ngsrika företag, enligt Dagens Industris prestigefulla lista över landets Gasellföretag. För dem sjĂ€lva Ă€r "Gasellen" en klapp pĂ„ axeln och ett kvitto pĂ„ lönsamt â och skötsamt â företagande. "Men det har varit en jĂ€kla resa", sĂ€ger Philip (till höger i bild).
Men Àven Philip har haft problem med att hitta en balans mellan jobb och privatliv.
â Min fru har varit nĂ€ra att lĂ€mna mig â tvĂ„ gĂ„nger. Det var först den senaste gĂ„ngen som jag pĂ„ riktigt förstod hur illa det var.
Han kan inte svara pÄ hur mycket han jobbade. Det Àr lÀttare att rÀkna tiden han faktiskt var hemma med sin fru och deras tre smÄ barn.
â Jag har kanske fem vab-dagar totalt pĂ„ tre barn. SĂ„ min fru har dragit det stora lasset. Jag tror att det Ă€r ett syndrom för mĂ„nga i branschen. Men jag har blivit mycket bĂ€ttre, tack vare att frun sa ifrĂ„n. Jag hade inget val.
â I efterhand har det varit enkelt att se vad som faktiskt betyder mest, fortsĂ€tter Philip.
Numera bokar han in tid i kalendern, fasta dagar varje vecka. Som att pÄ onsdagar Àr det motocross med sonen.
â Jag har fĂ„tt en distans till jobbet och insett vad som Ă€r viktigt. Arbetsplatsen gĂ„r inte under för att jag inte kommer klockan sju â varje morgon. Nu kan jag prioritera att ta minstingen till förskolan Ă„tminstone en dag i veckan.
Det blir ocksÄ en form av egentid för honom sjÀlv. NÄgot som Àr viktigt i de flesta förhÄllanden.
â Min fru har sin ridning. Men som hon sĂ€ger till mig ibland, sĂ„ har jag ingen hobby. Jobbet Ă€r min hobby. Men istĂ€llet har vi bestĂ€mt att jag inte fĂ„r prata i jobbtelefonen efter att jag stigit in genom dörren hemma.
Troligtvis kommer den dÀr balansen mellan arbete och privatliv aldrig att infinna sig, resonerar Philip krasst.
â Ibland gör det ont. Men det Ă€r jĂ€kligt kul ocksĂ„. Jag har alltid jobbat med det hĂ€r, med maskiner, och kommer alltid att göra det.
Men man kan alltid ha just det som ett nytt mÄl. För efter att de Àntligen kammat hem den dÀr ÄtrÄvÀrda Gasellen, kÀnns det redan lite tomt igen, konstaterar de bÄda affÀrskompanjonerna.
â Det Ă€r vĂ€l det som Ă€r fokus nu och framĂ„t, att hitta en balansgĂ„ng för hur mycket jobb man ska ta pĂ„ sig. Men det Ă€r inte sĂ„ lĂ€tt nĂ€r man inte vet hur det ser ut nĂ€sta mĂ„nad, och nĂ€sta. Just nu ser det vĂ€ldigt bra ut, men man mĂ„ste hela tiden ha koll pĂ„ allt som hĂ€nder runt i kring, sĂ€ger Michael Brucesson.