Insatsen inleddes i fredags och tog fem dagar inklusive intensiva förhandlingar mellan parterna, Ryssland och Ukraina. Personal frÄn ICRC och FN stod för genomförandet och praktisk problemlösning lÀngs vÀgen.
Den ukrainska regeringen bistod med ett 50-tal bussar och 15 ambulanser som ICRC och FN eskorterade till byn Bezimenne cirka tvÄ mil öster om Mariupol.
Ăverenskommelsen mellan Ryssland och Ukraina var tydlig om att enbart civila skulle evakueras. Inte stridande som fortfarande gömmer sig i kĂ€llare, kulvertar och skyddsrum under det pulveriserade stĂ„lverket.
Tomma platser
Mellan 130 och 150 personer kunde evakueras. Merparten fördes till den ukrainskkontrollerade staden Zaporizjzja 23 mil nordvÀst om Mariupol.
ââBussarna gick inte fulla tillbaka, berĂ€ttar Pascal Hundt pĂ„ en videosĂ€nd presstrĂ€ff.
Han vet inte hur mÄnga civila som lÀmnades kvar. Men insatsen var tvungen att avbrytas eftersom parterna inte lÀngre kunde ge sÀkerhetsgarantier i den brÀckliga vapenvilan.
ââDussintals av de evakuerade var skadade, men ingen kritiskt. Jag sĂ„g en person med en armfraktur. Alla kunde sjĂ€lva gĂ„ ombord pĂ„ bussarna, sĂ€ger Pascal Hundt.
Han berÀttar om fruktansvÀrda omstÀndigheter för de barn, kvinnor och gamla som i veckor sökt skydd i underjorden. VittnesmÄlen Àr hjÀrtslitande enligt honom:
ââVi gjorde allt för att hjĂ€lpa sĂ„ mĂ„nga som möjligt.
"Vi bad till Gud"
Mat verkar inte ha varit det största problemet. De evakuerade var inte svÄrt utmÀrglade trots sina umbÀranden.
ââDeras största hjĂ€lpbehov Ă€r sĂ€kerhet. Med sĂ„ mĂ„nga dagar i en bunker Ă€r folk svĂ„rt traumatiserade och kĂ€mpar med dödsskrĂ€ck, konstaterar Pascal Hundt.
En evakuerad kvinna berÀttade vÀl i Zaporizjzja att hon inför varje natt i stÄlverket var rÀdd för att aldrig mer vakna upp.
ââNi kan inte förestĂ€lla hur skrĂ€mmande det Ă€r att sitta i ett skyddsrum, i en vĂ„t och fuktig kĂ€llare som hoppar och skakar, sĂ€ger Jelena Tsybultjenko.
ââVi bad till Gud att robotarna skulle flyga över vĂ„rt skydd, för om de trĂ€ffade skulle det vara slut med oss alla.
Alltför rÀdda
ICRC hade ingen möjlighet att gÄ in i ruinerna, prata med de civila och göra behovsbedömningar.
De som följde med kom upp frivilligt. Pascal Hundt tror att mÄnga civila Àr rÀdda för att lÀmna skyddet i kÀllarna.
ââJag kan bara anta att det finns kvar civila dĂ€r nere.
Och inte bara dÀr. Enligt osÀkra uppgifter lever Ànnu runt 100 000 mÀnniskor i Mariupol. ICRC hoppas kunna utföra fler evakueringar av civila, men det hÀnger pÄ parternas goda minne.
Enligt Ukrainas bitrÀdande premiÀrminister Iryna Veresjtjuk förblir omkring 150 civila i stÄlverkets inre.
Grusat hopp
LÀget förvÀrrades dessutom pÄ tisdagen nÀr Ryssland ökade trycket pÄ de överlevande i stÄlverket. En större offensiv inleddes med artilleribeskjutning, flygbombningar och soldater pÄ marken.
ââVi Ă€r extremt oroliga över det vi har sett i dag av allt mer intensiva strider, sĂ€ger Pascal Hundt.
Möjligheten till nya evakueringar ser han mörkt pÄ:
ââMan kan bara hoppas. Det Ă€r upp till parterna att hitta en lösning och vi trycker pĂ„ sĂ„ gott det gĂ„r Ă€ven om hoppet Ă€r nĂ€ra noll.
Alla evakuerade ville inte följa med frÄn Bezimenne. Men ett hundratal nÄdde Zaporizjzja, bekrÀftar FN:s koordinator Osnat Lubriani:
ââ101 kvinnor och mĂ€n, barn och Ă€ldre, kunde Ă€ntligen lĂ€mna bunkrarna under Azovstal och efter tvĂ„ mĂ„nader Ă„ter se dagsljus.
Ytterligare ett 60-tal mÀnniskor som evakuerats frÄn MariupolomrÄdet kom pÄ tisdagen till Zaporizjzja.