Sjömålsrobotar håller ryska flottan på avstånd

Ryssland satsade redan i början av kriget på att ta kontroll över Ukrainas kustlinje och skära av landets ekonomiskt viktiga tillgång till Svarta havet. Strategin har delvis lyckats.

Två av fem av Ukrainas stora hamnar, Berdjansk och Mariupol, är under rysk kontroll.

De viktiga hamnstäderna Odessa och Mykolajiv är fortfarande i ukrainska händer. Men genom sin dominans i Svarta havet har den stora ryska flottan helt enkelt kunnat blockera ukrainska sjötransporter.

De stora mängder spannmål som suttit fast i landet ska äntligen kunna exporteras enligt uppgörelser som Moskva och Kiev skrev under i fredags. Men redan dagen efter slog ryska robotar ner i Odessas hamn. Och på tisdagen kom uppgifter om nya attacker mot ukrainska hamnstäder.

Minerad kust

Det har satt avtalet i gungning – och väckt oro för en rysk upptrappning i Svarta havet.

Men en sjöoffensiv är i nuläget osannolik, enligt Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

– Att försöka sig på en landstigningsoperation vore alltför riskabelt för Ryssland, säger han.

– Det är en av de mest sårbara operationer man kan ge sig på.

Ukraina har minerat sin kust för att avskräcka från ett sådant anfall. Dessutom har landet byggt upp en arsenal av sjömålsrobotar som utgör ett reellt hot mot de ryska stridsfartygen. Ukraina visade stor förmåga att använda vapnen i april – då man sänkte ryska Svarta havsflottans stolthet, den kraftfulla robotkryssaren Moskva.

Sedan dess har Kiev fått leveranser av avancerade västerländska sjömålsrobotar, såsom amerikanska Harpoon, med räckvidd på närmare 30 landmil.

Ojämna styrkeförhållanden

De ryska fartygen har rapporterats hålla större avstånd från kusten för att inte riskera att bli beskjutna. Det nya läget har fått vissa ukrainska företrädare att tala om att genomföra mer omfattande robotattacker mot flottan och på så vis krossa blockaden.

Det skulle dock vara en svår utmaning, enligt Oscar Jonsson.

– Ukraina lär kunna sänka fler och fler skepp med bättre sjömålsrobotar. Och det kan påverka ryska flottans beteende och hur effektivt den kan bedriva sin blockad, säger han.

– Men Ryssland har fortfarande de större förmågorna och fartygen. Man kan nog effektivt bestrida rysk kontroll, men det blir svårt att sedan ta över och behålla kontrollen med de mindre fartyg Ukraina har.

De närmaste veckorna blir ett prov på situationen i Svarta havet. Ukraina har, trots de ryska attackerna, sagt att man fortsatt siktar på att genomföra de planerade spannmålstransporterna. Överenskommelsen om exporten tycks alltså ännu inte ha fallit samman.

Oklart syfte

Det är oklart vad Ryssland haft för syfte med att angripa ukrainska hamnar precis efter överenskommelsen, och därigenom inte bara reta upp fienderna i väst utan även dra på sig fördömande från FN och göra medlaren Turkiet obekväm.

Oscar Jonsson vänder på frågan.

– Man kan fråga sig varför Ryssland slöt den här överenskommelsen från början. Rysslands övergripande strategi är ju att svälta ut Ukraina ekonomiskt. Att man skulle ge upp den strategin bara för att få garantier för rysk gödselexport i utbyte håller jag för osannolikt.

Oscar Jonsson tror att spannmålsavtalet i stället tjänar två andra huvudsyften för Moskva:

– Att inför vänligt sinnade länder i Mellanöstern och Afrika ge sken av att man gör vad man kan för att minska matpriserna (som drivits upp av spannmålsblockaden).

– Det andra är minorna. När de ukrainska transportfartygen lotsas ut så ser man var det finns farbara leder.