Roya har rakat av sig hÄret, till stöd för protesterna som ekar över landet och som symbol för sorg över dem som har dödats av regimen.
Men det kala huvudet innebÀr inte att hon kan gÄ pÄ gatan i Teheran, dÀr hon bor och studerar, utan att tÀcka sig.
ââJag har pĂ„ mig en hatt eller keps och har alltid med mig en slöja i vĂ€skan ifall polisen kommer.
SĂ„ gör de flesta kvinnor, som nu allt oftare syns gĂ„ ut pĂ„ gatorna i Iran utan att bĂ€ra den obligatoriska slöjan, berĂ€ttar Roya. Ăverallt finns sĂ€kerhetspoliser.
Roya, som egentligen heter nÄgonting annat, Àr i 40-ÄrsÄldern. Hon deltar sjÀlv inte i protesterna pÄ gatorna, som har pÄgÄtt i över tvÄ mÄnader. Det Àr mest ungdomar aktiva dÀr, sÀger hon. I stÀllet demonstrerar Roya genom att delta i strejker och ropa slagord frÄn hemmet. Varje kvÀll klockan 20 och klockan 22 öppnar otaliga iranier sina fönster och skanderar "kvinna, liv, frihet" och "död Ät diktatorn".
ââJag Ă€r bĂ„de rĂ€dd och hoppfull.
Greps av moralpolisen
Intervjun genomförs med flera sĂ€kerhetsĂ„tgĂ€rder vidtagna â Roya vĂ„gar inte ha kontakt med nĂ„gra journalister pĂ„ mobilen, ifall polisen skulle beslagta den. Den senaste tiden har polisen upprĂ€ttat vĂ€gspĂ€rrar pĂ„ flera platser i Teheran, dĂ€r de kontrollerar varje bil innan den tillĂ„ts passera.
En gÄng 2019 var det nÀra att Roya, som stöttat de proteströrelser mot regimen som blossat upp sporadiskt i Iran de senaste Ären, sjÀlv rÄkade illa ut.
ââJag var ute och promenerade i sportklĂ€der, dĂ„ tog moralpolisen mig och förde mig till samma station som de tog Mahsa Amini till, sĂ€ger hon.
Mahsa Zhina Amini Àr den 22-Äriga kvinna vars död i moralpolisens förvar i Teheran tÀnde gnistan för det som nu Àr den största demonstrationsvÄgen mot det islamiska styret sedan det infördes för 43 Är sedan.
ââPolisstationen Ă€r ökĂ€nd, de Ă€r vĂ€ldigt aggressiva dĂ€r.
VÀl intagen fick hon lÀmna ifrÄn sig mobiltelefonen, som undersöktes. Eftersom hon hade dÄligt med minne i telefonen fanns dÀr inga bilder eller andra bevis pÄ hennes motstÄnd till regimen. Efter det att polisen ringt hennes far, som kom och lÀmnade mer tÀckande klÀder, och Roya skrivit under ett dokument, fick hon lÀmna stationen.
ââMen det var vĂ€ldigt lĂ€skigt. Poliserna skrek pĂ„ en, sĂ€rskilt pĂ„ kvinnorna som bar smink eller hade för korta överrockar pĂ„ sig. De tvingades stanna över natten.
Om polisen skulle se henne nu, utan hÄr pÄ huvudet, skulle hon behöva ljuga om att hon rakat huvudet för att hon Àr sjuk, sÀger hon.
ââDet Ă€r ett kĂ€nsligt Ă€mne.
Modiga â men oorganiserade
Roya upplever en annorlunda stÀmning nu, jÀmfört med tidigare proteströrelser. SamhÀllet Àr enat, och Àven om det frÀmst Àr ungdomar ute pÄ gatorna sÄ har de stöd frÄn Àldre generationer. Tidigare har familjemedlemmar till dem som dödas av sÀkerhetsstyrkorna varit för rÀdda för att vÄga berÀtta om vad som hÀnt. Nu sprids namn och bild pÄ flera av de hundratals som dödats, vilket ofta resulterar i en nytÀndning av protesterna.
Men Àven om Roya kÀnner stolthet över ungdomarna pÄ gatorna sÄ finns det en oro för vad som ska hÀnda hÀrnÀst. Med vÀnner och familj diskuteras det intensivt vad nÀsta steg bör bli.
ââVem ska ta ledarrollen, vad finns det för politisk plan framĂ„t? Den yngre generationen Ă€r otroligt modig, men de Ă€r inte sĂ€rskilt organiserade. Jag Ă€r rĂ€dd för vad konsekvenserna blir för alla som kĂ€mpat om ingen förĂ€ndring sker, sĂ€ger hon.