Iran krattar manegen för konservativ president

1. Växande missnöje väntas hålla väljare hemma

För många iranier har de noggrant kontrollerade valen stått mellan ett dåligt eller ett ännu sämre alternativ. Inför fredagens presidentval har pandemi, global isolering, amerikanska sanktioner och galopperande inflation ytterligare bidragit till en känsla av apati hos många potentiella väljare.

– De senaste årens stora ekonomiska svårigheter har gjort att folk är otroligt besvikna på regimen. Livskvaliteten har försämrats kraftigt, säger Erika Holmquist, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut.

Kandidaterna godkänns av det icke-folkvalda väktarrådet och efter flera avhopp är det fyra personer som gör upp om att efterträda Hassan Rohani, som har suttit de två på varandra följande mandatperioder som är tillåtna i Iran.

Men många manar till bojkott och valdeltagandet spås bli lågt. Uppmaningarna om att stanna hemma har fått Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, att likna en bojkott vid en dödssynd som kan äventyra den islamiska republikens legitimitet.

– För regimen är det väldigt viktigt att det uppfattas som att den har befolkningens stöd. Men blir valdeltagandet lågt kommer det också främst att ha varit regimanhängare som har röstat, vilket kan gynna de konservativa.

2. Konservativa kandidater i fokus

Det är väktarrådet som bestämmer vem som får ställa upp i ett val – och i år har det varit ovanligt intolerant. Namnkunniga reformistiska utmanare har diskvalificerats och fem av de sju kandidater som godkänts är konservativa.

– Med undantag för Ahmadinejad har reformister vunnit varenda presidentval. Nu vill de kratta manegen för en konservativ president, säger Holmquist.

– Hela systemet är riggat åt det konservativa hållet, med ett konservativt parlament och en konservativ högsta ledare. De vill enklare få igenom sin politik. Och ayatollan är gammal och vill säkra sin ideologiska inriktnings överlevnad.

Flera kandidater har hoppat av dagarna före valet, däribland den ende reformisten. Det gör att valet främst ser ut att bli en uppgörelse mellan den förväntade vinnaren, ultrakonservative Ebrahim Raisi, och den moderate teknokraten Abdolnaser Hemmati.

Raisi är chef för rättsväsendet och anses stå Ali Khamenei nära. Vissa tror att han är påtänkt som möjlig efterträdare till den 81-årige ayatollan.

– De konservativa kandidaterna är regimens trotjänare, men det ryktas om att Raisi är Khameneis favorit. Han är kontroversiell i resten av världen eftersom han var inblandad i beslutet att avrätta tusentals politiska fångar på 1980-talet.

Hemmati är ett relativt okänt namn, trots att han har varit chef för centralbanken.

– Han är ingen utpräglad reformist, utan mer av en mittenperson. Men om reformistväljare beslutar sig för att rösta är han en trolig kandidat, eftersom han är teknokrat och ekonom, säger Holmquist.

3. Ekonomi den mest brännande frågan

Ekonomin har alltid varit en viktig fråga i iranska val. Kärnenergiavtalet från 2015 väckte hopp om stärkta finanser och året efter det skrevs under rapporterades tillväxt. Men bara några år senare drog den dåvarande presidenten Donald Trump USA ur avtalet och återinförde tuffa sanktioner mot Iran. Recessionen har förvärrats av pandemin och den ekonomiska krisen är nu en av de värsta i landets historia.

Förra året uppgav Internationella valutafonden (IMF) att Irans BNP började stabiliseras men att befolkningens köpkraft hade drabbats hårt av stigande inflation och valutakollaps. 2019 utbröt blodiga protester mot chockhöjda bensinpriser och dåliga levnadsvillkor och demonstranterna krävde maktskifte.

Presidentkandidaterna är överens om att ekonomins återuppbyggnad är högsta prioritet och att sanktionerna måste bort. De har uttalat stöd för samtalen i Wien som kanske kan leda till att USA återgår till kärnavtalet och lyfter sanktionerna.

– Ekonomin är en stor utmaning eftersom den hänger ihop med sanktionerna och relationen med USA, säger Holmquist.

– Det är klart att Iran kan överleva under sanktionspressen, men folket lider och förtroendet för regimen sjunker. Även konservativa är intresserade av att Iran ska utvecklas och ha en framgångsrik ekonomi, så det finns motiv för förhandling.