Mads BrĂŒgger hade noll förvĂ€ntningar. Egentligen hade han faktiskt inte ens lust att göra dokumentĂ€ren. Efter att ha filmat den satiriska "The red chapel" i Nordkorea i början av 2000-talet â och dĂ€refter förbjudits frĂ„n att besöka landet igen â kĂ€ndes den förtidspensionerade kocken Ulrich Larsens förslag föga lockande: att infiltrera den nordkoreanska vĂ€nskapsföreningen i Danmark.
Elva Ă„r senare har mullvaden Larsen nĂ€stlat sig in i en av vĂ€rldens mest brutala diktaturer, involverats i hemliga vapen- och narkotikaaffĂ€rer, och FN har bett BrĂŒgger och hans team att dela med sig om sin kunskap kring hur Nordkorea bryter mot de internationella sanktionerna.
ââFöreningen i Danmark Ă€r en grupp isolerade gamla hippies som romantiserar kommunismen. Men en brytpunkt kom nĂ€r mullvaden Ă„kte till Nordkorea första gĂ„ngen, trĂ€ffade den internationella (nordkoreanska) vĂ€nskapsföreningen och rekryterades av dess ordförande. Honom kĂ€nde jag till â och visste att han var spritt sprĂ„ngande galen, sĂ€ger Mads BrĂŒgger över telefon frĂ„n Danmark.
"Nordkoreanerna Àr desperata"
Via vĂ€nskapsföreningens ordförande Alejandro Cao de BenĂłs tar sig Ulrich Larsen allt lĂ€ngre in i det slutna Nordkorea. NĂ€r Larsen och "den skandinaviska oljemiljardĂ€ren Mr James" â i sjĂ€lva verket en inhyrd skĂ„despelare som tidigare varit narkotikahandlare och soldat i den franska FrĂ€mlingslegionen â skriver under en stororder pĂ„ vapen och metamfetamin i Pyongyang Ă€r det ett faktum: Nordkorea bryter mot de strikta sanktioner som FN placerat landet under.
ââDet finns nĂ„got positivt hĂ€r: sanktionerna fungerar. Nordkoreanerna Ă€r desperata â mot slutet var det nĂ€stan som att de bönade och bad "Mr James" att handla av dem. Det bevisar att de har svĂ„rt att sĂ€lja sina produkter.
Men Mads BrĂŒgger ser Ă€ven en annan, intressant aspekt.
ââAtt en före detta dansk kock och en kokainlangare kommer sĂ„ lĂ„ngt in i systemet utan att stöta pĂ„ nĂ„gon form av utlĂ€ndsk underrĂ€ttelsetjĂ€nst Ă€r anmĂ€rkningsvĂ€rt. Det kan vara tur, eller sĂ„ har vĂ€rlden inte tillrĂ€ckligt skarpa blickar pĂ„ Nordkorea. I sĂ„ fall Ă€r det problematiskt.
I BrĂŒggers dokumentĂ€r framgĂ„r att en underjordisk vapenfabrik skulle byggas i Uganda â ett flagrant brott mot FN:s vapenembargo. Den nordkoreanska ambassaden pĂ„ Lidingö utanför Stockholm verkade som en sambandscentral för projektet enligt dokumentĂ€ren.
Befolkning i misÀr
TT: Vad hoppas du att dokumentÀren fÄr för konsekvenser?
ââNordkoreanerna kommer att fortsĂ€tta pĂ„ samma bana och bryta mot sanktionerna pĂ„ alla sĂ€tt de kan. Men förhoppningsvis innebĂ€r detta ett avbrĂ€ck. Vi har dokumenterat hur de arbetar â och det Ă€r genant.
Besöken i det totalitĂ€ra Nordkorea â "den mest fruktansvĂ€rda slavstaten du kan förestĂ€lla dig" â under tidiga 2000-talet satte djupa avtryck pĂ„ BrĂŒgger.
ââDet Ă€r svĂ„rt att förklara. Du fĂ„r de dĂ€r smĂ„ glimtarna, kĂ€nslan av att runt ett hörn eller bakom en gardin pĂ„gĂ„r nĂ„got fruktansvĂ€rt, och det stannar hos dig för alltid.
Ledord i den nordkoreanska varianten av kommunism Ă€r "nationellt oberoende" och "sjĂ€lvtillit". I praktiken har det inneburit isolationism, förtryck och svĂ€lt för den 25 miljoner stora befolkningen. För BrĂŒgger Ă€r sanktionerna en nödvĂ€ndighet, Ă€ven om de i förlĂ€ngningen riskerar att spilla över pĂ„ civilbefolkningen.
ââMiljoner nordkoreaner dog av svĂ€lt pĂ„ 1990-talet, före sanktionerna. Vad som Ă€n hĂ€nder med regimen kommer befolkningen att leva i misĂ€r. Landet Ă€r ohyggligt. Sanktionerna mĂ„ste finnas dĂ€r för att sĂ€tta press pĂ„ regimen och stuka elitens lyxliv.