Annelie Lien är en av många som lever så. Hon har alltid velat ha egna höns. Sedan hon och sambon flyttade till Gotland för tio år sedan och köpte sin villa i Vibble, har det varit en självklarhet för henne.
– Kanske inte för sambon. Men en dag sa han ”okej” till att skaffa några. Men han visste nog inte helt vad han sa ja till, skrattar hon.
För det har blivit ganska många hönor och tuppar – fram tills alldeles nyligen hade hon drygt 50 par fågelfötter som spatserade ute på gården. Men så kom räven en dag, och nu är besättningen plötsligt kraftigt decimerad till ungefär 30 höns.
Tupparna är tre till antalet. Den kanske mest utmärkande är minst sett till storlek men det verkar inte bekomma honom – Jacko – som han heter, en stolt herre som med snabba och smidiga rörelser kryssar över gruset på uppfarten till villatomten.
– Han är en engelsk stridstupp. Själva rasen alltså, han är hur snäll som helst, säger Annelie.
Samtidigt är livet i en hönsgård sällan en tyst apparat.
– Nu har vi ju inte jättenära till grannarna eftersom vår tomt är ganska stor och till viss del gränsar mot skogen, säger Annelie och fortsätter:
– Det är nog bra att man pratar med grannarna först och känner av läget.
Däremot, tillägger hon, verkar det finnas en något felaktig uppfattning om det här med tuppar och oljud.
– Om man oroar sig för den delen så låter det betydligt mer om hönorna, när de väl sätter igång!
Det finns de som håller höns inom betydligt mer tätbebyggt område. I grova drag är det viktigt att följa gällande bestämmelser, något som beslutas av varje kommun, angående miljö- och hälsoskydd eller för eventuellt byggande av ett nytt hönshus.
Att ha egna höns på hobbynivå har blivit populärt. Exakt hur populärt är svårt att veta, men att det rimmar med dagens ekotrend är tydligt.
– Man har fått upp ögonen för närproducerade ägg och efterfrågan har ökat, säger Annelie som säljer de ägg som inte går åt hemma.
Hennes höns kan altid gå ut, antingen löst på tomten eller inne i hönsgården. Även om det säljs ägg i butik från höns som får utevistelse så är det få storproducenter som kan erbjuda djuren den typen av livskvalitet.
– Jag förstår att stora producenter har begränsad möjlighet men någon form av utevistelse bör de få. Höns mår bra av att röra sig samt äta det de själva hittar som gräs, mask och annat.