Gotlänningen ger döda djur nytt liv

Jan Fredriksson är världsmästare i att ge döda djur nytt liv. Fascinationen för konsten väcktes under barndomen i Follingbo, och nu lever han med björn och lo inpå knuten.

Foto: Montage

UPPSTOPPADE DJUR2019-04-08 09:15

Det är ett ovanligt yrke han har bemästrat. Den korrekta titeln är taxidermist, men konservator går lika bra och hemma i Bjurå säger folk helt enkelt uppstoppare.

– Jag är helt självlärd, men har alltid haft stort jakt och fågelintresse. Som liten fick jag se uppstoppade fåglar i skolan och blev fascinerad. När de andra var ute och lekte på rasterna var jag inne och tittade på uppstoppade fåglar.

Jan Fredrikssons intresse för döda djur började redan när han var barn i Follingbo och det intresset skulle ta honom till en liten by i Västerbotten – där är det inte ovanligt att jägarna kan sladda in på gården med en skjuten björn på flaket.

– Det var kul att göra något annat efter halva livet och Gotland finns ju kvar även efter 13 år här uppe, min fru är också härifrån. Vi bor i en liten by vid Vindelälven i Bjurå kommun, Sveriges minsta kommun.

Runt knuten finns den västerbottniska naturen där björnen, järven och lodjuret lever. Jakten är en självklar del av livet i bygden.

– Det finns gott om björn i de här områdena. Varje år skjuts det över 600 björnar och många vill ta till vara på dem. Det händer att de kommer in med en färsk björn till mig, då får jag flå djuret och ta hand om det.

LÄS MER: Härva med uppstoppade djur avslöjad i Spanien

De flesta djur som stoppas upp i Jan Fredrikssons verkstad anländer emellertid nedfrusna och förvaras i någon av hans frysboxar innan de får nytt liv som uppstoppade. Arbetet med att konservera och montera upp pälsen på en konstgjord djurkropp är närmast ett konsthantverk. Det händer att uppstopparen själv får skulptera djurkroppen.

Isbjörn, vildsvin och mufflonfår. Kunderna kommer ofta med stora djur.

– Jag har fått en havsörn som jag ska stoppa upp åt Naturum i Vamlingbo vid Lars Jonsson-muséet. Den hoppas jag kunna leverera innan sommaren.

Under många år var uppstoppade djur en självklarhet på museer och i skolor, men någon gång under de senaste decennierna startade en trend att ta bort dem.

– Vissa museer har haft som policy att de inte ska ha några döda djur i sina utställningar. Jag tycker att det känns konstigt att ta in fula plastfåglar eller trädjur i stället, säger Jan Fredriksson.

Trendpendeln ser ut att svänga åt andra hållet nu. Butiken Kalabalika taxidermi i Stockholm öppnades för ett par år sedan. Den trendkänsliga, och för en bredare allmänhet närmast helt okända sajten Kit, uppmärksammade fascinerat storstadsbornas sug efter uppstoppade djur som inredningsdetalj.

– Jag har inga problem med att hålla mig sysselsatt med jobb. Jag har mina frysboxar fulla med djur som väntar på att konserveras. Jakt och troféer har fått ett uppsving och det är inte dyrt att stoppa upp en björn, det kostar bara 25 000 kronor, passar Jan Fredriksson på att berätta.

LÄS MER: Biologiska museet blir byggnadsminne

Yrket är reglerat av länsstyrelsen och varje djur som stoppas upp måste rapporteras in, det är för att eventuell tjuvjakt på fridlysta djur ska kunna stoppas. De djur som skjutits vid licensjakter är det dock fritt fram att stoppa upp och sälja, men det finns gränser för vilka uppdrag en uppstoppare kan åta sig.

– Jag gör inte husdjur. Det händer att människor hör av sig och vill ha sitt husdjur uppstoppat, men då ber jag dem lägga djuret i frysen och höra av sig efter några månader. Då har de kommit över sorgen efter sin vän och begravt djuret.

Jan Fredriksson är en sann mästare i sitt yrke och har flera VM-titlar, EM-guld och Nordiska segrar samt svenska mästerskap i taxidermi, konsten att konservera och presentera vilda djur. I dag är han domare i internationella tävlingar.

LÄS MER: Björnarna har vaknat i Orsa rovdjurspark

Han har också stoppat upp kända djur som Sveriges största björn, som levde på Junsele djurpark.

– Loke var en väldig hanne som vägde över 500 kilo i sin krafts dagar. Han var både stor och snäll, många ungar hade han också. Han blev 33 år och hade lika många ungar, han avlivades för att han led av ålderskrämpor.

Jan Fredriksson drivs av en lust att bevara de döda djuren till eftervärlden och blir sorgsen när han tänker på alla de vilda djur som hittas och skickas in till Naturhistoriska Riksmuseet.

– Nu är trenden att man inte ska ta vara på dem. Tänk att de bränner upp över 100 örnar per år! Samma sak är det med djuren som skjuts under skyddsjakt. Tänk om någon av de här arterna inte finns kvar om 20 år, då kommer vi att ångra oss.

En uppstoppad isbjörn som står på bakbenen är en bister påminnelse om det.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om