Det är Centrala Studiestödsnämnden, CSN, som årligen sammanställer statistiken över andelen elever som förlorar sitt studiebidrag på grund av skolk.
Om man ser till länsstatistiken är Gotland sämst i klassen, här förlorade 184 elever eller 11,4 procent sitt studiebidrag under läsåret 2014-2015. Det är en ökning från 2013-14 då andelen var 9,1 procent och 2012-13 då den var 9,4 procent.
Men bryter man ned statistiken kommunvis finns det de som är avsevärt sämre. Lilla Edet till exempel i den absoluta botten med 34,3 procent och Essunga med 30 procent.
För gymnasiechefen Alf Nilsson är det här inga överraskande siffror, och inte heller något han blir upprörd över.
– Vi ska vara stolta att vi ligger där vi gör. Det här är resultatet av en målmedveten och stenhård satsning på frånvarorapporteringen. Vi har jobbat mycket med detta i tre års tid för att få det att fungera och rapportera korrekta siffror till CSN, säger han.
– Vad man borde undersöka istället är hur skolorna sköter frånvarorapporteringen. För det är inte alla som gör det, man vill inte skylta med sin höga frånvaro eftersom det är konkurrens mellan skolorna. Men gotländska elever skolkar inte mer än några andra, säger han.
Trenden för riket är att fler och fler elever mister sitt studiebidrag. Totalt i landet var det 22 000 elever som gjorde det förra läsåret.
- Det är den högsta andel vi haft, säger Andreas Dahlqvist vid CSN till TT.
Läs fler kommentarer från CSN och Sveriges elevkårer HÄR.
Alf Nilsson är rutinerad och har arbetat många år inom den gotländska skolan, och han menar att det finns större och mer övergripande frågor att diskutera som hänger samman med frånvaron.
– Sedan skolan marknadsanpassades på 90-talet har det skett en stor attitydförändring, menar han.
– Respekten för skolan som institution har urholkats bland elever och föräldrar. Vi har gått från att vara en institution med ett samhällsuppdrag till en slags serviceinrättning.
Vad det handlar om i praktiken är till exempel elever som inte får ledigt för sin tvåveckors semester i Thailand med familjen, men som struntar i det och åker ändå.
– Det här är ett stort problem för våra rektorer, och något som gäller för alla skolor i Sverige. Det handlar om hur man ser på skolan, säger Alf Nilsson.