Ingmar Bergman avled 30 juli 2007 och från den dagen har kyrkogården fyllts med såväl nyfikna som genuint filmintresserade.
Varje julimånad når besökarantalet uppemot 30 000, de allra flesta letar sig ner till kyrkogårdens nordvästra hörn där Ingmar och hans sista hustru Ingrid vilar.
– De står där och tittar en stund och tar några foton, säger Frans Brozén, ordförande i Fårö församling och närmsta granne till Bergmans sista vila.
Sedan 2004 bor han i den gamla prästgården just intill kyrkan och ser på nära håll strömmen av besökare till kyrkogården.
– Jag skulle säga att i alla fall hälften av de som stannar här går ner till graven, säger han.
Gravplatsen förstärktes inför sommaren 2008 med en yta av ljus kalksten för att minska slitaget på underlaget. Det bekostades av dödsboet som förutsåg besöksruschen.
Frans Brozén hade ingen personlig relation till Ingmar Bergman, han träffade på honom lite nu och då, precis som de flesta Fåröbor gjorde.
Ofta stötte de på varandra när Bergman begivit sig från bostaden vid Hammars till kyrkan, där tände han ljus och satt i sin ensamhet snart sagt varje dag, ibland i flera timmar.
En gång var tändstickorna slut, då lämnade han efter sig en lapp med ett tydligt budskap: ”Slarv. Inga bönljus och tändstickor. Ingmar Bergman”.
När han dog märktes en besökshausse av aldrig tidigare skådat slag. Från när och fjärran kom besökare för att tända ljus, en låda om dagen gick åt till en början.
– Det var var inte klokt, det var 800 ljus, kanske 1000, per låda. Kondoleansboken tog slut och inne i kyrkan fick ljusbäraren sedan en extra ring till andaktsljusen för att allt skulle få plats, minns Frans Brozén.
Även om ruschen inte längre är densamma är besöken fortfarande många och, i en del fall, väldigt långväga.
Under vintern har bland annat besökare från Kina tagit sig ända till Fårö för att besöka graven.
– De visste inte att det inte gick bussar från Broa så de kom vandrande längs stora vägen. Till slut fick de i alla fall skjuts till kyrkan, säger Brozén.
Ingmar Bergman har, liksom för den delen Olof Palme, betytt mycket för besöksnäringen på Fårö. Men det lämnar också församlingen i en knivig situationen, för även om det inte sker någon direkt åverkan på kyrkogård och grav så förekommer trots allt ett visst slitage.
Han har ännu ingen lösning, Frans Brozén.
– Men på något sätt måste vi hitta pengar till att underhålla det här kulturarvet, kanske en synlig bössa där folk kan skänka pengar, jag vet inte hur vi ska få till det.
I år skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100 år om han fått leva och ha hälsan. Även Fårö församling kommer att hedra hans dag den 14 juli, hur vet Frans Brozén ännu inte.
– Jag vet inte hur vi får ihop det, men något blir det. Jag hoppas att (prästen) Agneta Söderdahl kan vara med på det hela.
Det var just Söderdahl som som genomförde begravningsceremonin sommaren 2007 vilken samlade ett 20-tal av familjens närmaste.
Platsen för graven, i kyrkogårdens nordöstra hörn, valde regissören själv, trots att egentligen ingen på förhand kan välja sin gravplats.
Det var Birger Kalström, då kyrkorådets ordförande, som kontaktades av Bergman och de båda vandrade en maj-dag runt på kyrkogården.
– När vi befann oss bakom minneslunden stannade han upp och sa ’Här. Här blir bra. Här vill jag ligga”, har Kalström tidigare berättat i GT.
Och så blev det. Långt bort från bilvägen för att slippa bli störd vilar han nu tillsammans med sin Ingrid, vars urna flyttats från Roslagsbro kyrkogård till Fårö.