Den lilla vägen ser knappt körbar ut, men där den slutar bor Anna Arvidsson, i socknen kallad "Anna i skogen", med sin familj. För tre år sedan fick hon en burk med bakterie- och jästkultur och sedan dess har hon tillverkat sin egen kombucha.
– Det är väldigt liten arbetsinsats och nästan oförskämt enkelt, säger hon.
I Annas kök finns tre stora glasburkar med tappkranar och dessutom flera mindre. I burkarna flyter något som mest ser ut som en geléaktig svamp.
– En kombuchakultur är levande och jättekänslig. Den måste hanteras varsamt och går inte att jämföra med en surdegskultur, säger hon.
LÄS MER: De lagar mat ute året runt
För att komma i gång krävs att man får en skvätt att starta med. Den blandas med svart ekologiskt te och socker. Den kultur som Anna nu använder har hon fått av en kvinna i Norrland, AnnJessica Eriksson, via kombuchaklubben på Facebook.
– AnnJessica poängterar att kulturen man brygger med är en mångfald av bakterier i balans, säger Anna Arvidsson och visar sin dagbok där allt hon gör finns antecknat.
Ungefär en vecka efter att jäsningen har satts igång är kombuchan färdig att dricka, antingen naturell eller smaksatt.
– Min favorit är hallon och ingefära, det är bara så gott, säger hon och tappar upp just den smaken i två vinglas och bjuder på chokladdoppade dadlar fyllda med rostade valnötter till.
Där någonstans är det svårt att värja sig och att inte älska kombucha – smakupplevelsen är enorm.
LÄS MER: Gotländska ölbryggare slår Stockholm
I ytterligare en vecka kan kombuchan drickas, eller tappas upp på flaska, sedan måste resten jäsa vidare en vecka till, innan den kan startas om med nytt te och socker. Anna har alltid flera satser igång samtidigt, för att aldrig bli utan.
– Det är en probiotika, en bakterie- och svampkultur som hjälper magens tarmkultur. Är magen i toppskick mår man bättre även psykiskt, säger hon och berättar att drycken används av många med kroniska sjukdomar.
Anna har gett bort startkultur, men sett behovet av kunskap. I morgon håller hon kurs i sitt kök och lär ut hur kulturen ska hållas levande.
– Det är en jätteviktig tradition som någon gång för länge sedan uppstått och som kan hjälpa oss bevara vår hälsa. Den måste föras vidare, annars dör den ut, säger hon.