Helt plötsligt stod de bara där, i en höbalsvagn på Östercentrum och spelade så att alla skyltfönster skallrade. Utanför krogarna i Stenkyrka och bjöd upp publiken till dans. Sen var de borta. Några veckor senare dök de upp igen, på Visbytravet, som pausunderhållning.
– Vi är ett band från Gotland som spelar traktorrock helt enkelt, förklarar sångaren Dag Edlund.
Det var hans förtjänst att The Maltmen startades.
– Jag har alltid velat spela i ett band, så jag bestämde mig för att samla ihop några musiker och försöka. Men jag är den i gänget som egentligen inte kan någonting om musik, säger han.
Hos bandmedlemmarna finns många gemensamma nämnare. Till exempel har fyra av medlemmarna barn i samma klass och flera har spelat ihop tidigare.
Stilen är tydlig. På höbalsvagnen trängs ölburkarna med cigarettpaket. På bandmedlemmarna syns rutiga skjortor, hattar och hängselbyxor.
– Ja, det enda som fattas är väl höstrået i mungipan, säger sångaren och gitarristen Erik Nehro och ler.
Men mycket är bara yta, ölburkarna innehåller lättöl och de opassande skämten klingar av under kvällens gång.
– Man får ta ut svängarna lite, publiken upplever med ögonen också, säger Erik Nehro.
Stämningen i bandet är familjär. De sju medlemmarna skämtar och gnabbas, men när de börjar spela blir stämningen snabbt skärpt.
– Det är inte ofta som man spelar med ett gäng personer och det bara funkar direkt. Den känslan infinner sig varje gång vi spelar ihop och det är det som är så roligt, säger trummisen Rickard Gustafsson.
Dag Edlund menar att det är det som gör bandet spännande.
– Folk kan se oss och tänka på våra fula kläder och konstiga stil och sen bli förvånade över hur bra vi låter, säger han.
Efter de där första spelningarna – i Stenkyrka och i Visby blev bandet något av en viral succé.
– Jag tror klippet på oss spelades typ 7 000 gånger, säger Dag Edlund.
– Fast det är ju ingen hype. Gagnam style spelades typ tre miljoner gånger det första dygnet, säger Erik Nehro och skrattar.
Yngst i bandet är gitarristen Henric Thomsson, han är 24 år gammal och gillar den lantliga stilen.
– Jo men det faller sig rätt naturligt med hela den här hillbillystilen. Sydstadsrocken är en stadig stomme till vår look men vi spelar all möjlig typ av musik.
Pianisten Ludwig Olin till exempel, spelar bland annat i Robert Gustafssons dansband Rolandz.
– Det är det som är så skönt. Vi gör vår grej och Ludde glassar på sin orgel, säger basisten Klas Johansson.
Målet är mer, mer musik och fler spelningar. Och höbalsvagnen får följa med.
– Det är så schysst att ha allting riggat och slippa anpassa sig till en scen, säger Erik Nehro.
– Dessutom bor vi alla på olika ställen så det är bra att åka och plocka upp bandet med traktorn och vagnen, säger Dag Edlund.