Träden står som symbol som vår länk till naturen, så tänker hon det. Så naturliga är de att vi nästan glömmer bort att de finns, även de som växer i stadsmiljö.
Men när ett träd av någon anledning ska tas ner blir det inte sällan ramaskri.
Karin Stephansson är landskapsarkitekt till professionen och flyttade med familjen till Gotland för sju år sedan. Då hade hon flera yrkesår i Stockholm bakom sig.
Hon är av den bestämda åsikten att en trädplan för Visby behöver skapas. Och inte bara trädplan, för den delen. Även en parkplan och en allt övergripande grönplan.
– Visby växer och det finns ett behov av att bygga och förtäta. Då ställs det höga krav på den urbana grönstrukturen, menar hon.
Hon har sått sina idéer via insändare i tidningarna, men har nu även tagit steget fullt ut och engagerat sig politiskt.
– Jag har varit medlem länge, men nu är jag aktiv medlem i Miljöpartiet för att kunna driva just den här frågan, säger hon.
Särskilt kontroversiell lär den knappast vara, gissar hon. Det finns bara vinster med gröna städer.
Träden har en viktig roll som miljöförbättrare, de renar luft och dagvatten, dämpar buller, bidrar till biologisk mångfald och skapar dessutom vackra och trivsamma miljöer.
– Jag är inte emot att träd tags ner, så måste ske ibland. Men det måste också planteras mycket mer nytt och tänkas framåt, säger Karin Stephansson.
Det fanns i Visby en tradition av att skapa alléer, vi ser dem här och var i staden.
Men att en gata med så betydelsebärande namn som Allégatan i stora delkar är både ödslig och ogrön är så klart olyckligt, menar hon.
– Det kunde vara ett startskott mot ett grönare Visby att skapa en sammanhängande allé där.
En trädplan skulle vara ett verktyg, ett sammanhållande dokument för att säkerställa stadens gröna struktur. I denna tanke har hon stöd av Pernilla Johansson, stadsträdgårdsmästare inom Region Gotland.
Om du ser Visby i ett nationellt perspektiv, Karin. Hur står sig staden i den gröna ligan?
– Det finns att bygga på, det är en vacker stad med många parker, vi har området norrut längs kärleksstigen och söderut Södra hällarna, men det skulle absolut gå att plantera fler träd på många av de små grönytorna. Det måste finnas en offensiv hållning.
Kanske ger det minus i regionens kassa i ett initialt skede, tänker hon. Men därefter finns bara plus i form av välbefinnande och miljöförbättring.
– Man borde gräva gropar och skratta! Och så borde förstås alla små parker få namn som också finns utmärkt på stadskartan, säger Karin Stephansson.