På klintkanten vid Brissund köpte Anders Lerinders svärmor den 3 600 kvadratmeter stora skogstomten 1969. Många års slit syns direkt när Anders hälsar välkommen till sin trädgård. Rosor blommar överallt, gula, rosa, vita, med dofter som får vem som helst att bli knäsvag.
– Från början var rosorna min passion, säger han och förklarar att han med åren har lärt sig vilken jord de taggiga vännerna vill ha för att trivas.
Brunnen ko- eller hästgödsel i riklig mängd är hans recept och när han nyligen räknade blommade 136 olika rosor samtidigt.
– Jordlagret är bara två centimeter. Det går inte att odla här, men jag har ändå planterat 200 rosor, säger Anders Lerinder och försvinner bakom låga kalkstensmurar och odlingsytor fyllda av buskar.
År 2000 tog Anders och hans fru Bibie över fastigheten, som består av flera mindre hus och en före detta tågvagn. Anders hade haft odlandet som intresse länge, hans hobby kunde blomma ut i full frihet. Men glädjen blev kortvarig.
– Min hustru gick bort 2002 och då tappade jag sugen. Trädgården låg för fäfot. Det är de senaste sex sju åren som jag har ägnat den tid, säger Anders Lerinder mellan rader av pallkragar.
Här växer rabarber och sparris, men att de flesta av lådorna än så länge är tomma har sin förklaring.
– När min hustru hade gått bort åkte jag till Filippinerna för att trösta sorgen och dyka. Där bor jag vintertid och kommer inte hem förrän i maj – jag har inte hunnit med att så, säger han.
Vi vandrar vidare genom buskage av rosor, medan Anders förklarar att han i sin andra trädgård med tomt på ett före detta korallrev på Filippinerna odlar alla tänkbara exotiska frukter.
– Jag har byggt min drömträdgård där och min frukost består av en fruktsallad av mango, en halv papaya och två bananer, säger han, medan vi passerar den vita rosen Schneewittchen som Anders upptäckte på en trädgårdsresa till England.
En vägg av minikiwi mognar, liksom persikorna Frost och Riga. Busken med amerikanska saskatoonbär var indianernas basföda, tillsammans med kött och bröd.
– Jag tycker att det är kul med lite annorlunda grejer, förklarar Anders Lerinder.
Under en gulvit honungsros stannar han för att använda sin kamera, som nästan jämt hänger över ena axeln.
– Jag fotograferar så ofta jag har tid, och det har jag alltid.
Under en buske skvallrar några bärgade delar från ett sedan länge förlist fartyg om Anders stora intresse för dykning. Han berättar att han 1956 var med och startade Gotlands dykarklubb. Tillsammans med kompisen Rune Fordal hittade han på 1960-talet en kanon från dansk-lübska flottan.
– Vi hade ingen metalldetektor och trodde att det var en stock, säger Anders Lerinder och berättar att kanonen som bärgades 2008 finns i förvar hos Fornsalen.
Vi passerar några av trädgårdens tallar. Där sitter mängder av fågelholkar och två större, egentligen avsedda för ugglor.
– I dem bor det knipor. De får mellan 20 och 30 ungar om året. Det är en fantastisk upplevelse att se när de hoppar ut, säger Anders och berättar hur han matar fasaner, igelkottar och bygger insektshotell för humlor och vildbin.
Ett päronträd består förbluffande nog av tre olika sorter och Anders berättar att han lärt sig att ympa, odla och laga mat genom att läsa.
– Jag har jobbat 40 år inom Ica och jag läste kokböcker som romaner på nätterna. Jag har 200 kokböcker, säger han.
Kunskaperna i köket tillsammans med den enorma trädgården gör den populär bland vänner och bekanta. De senaste åren har Anders haft enstaka visningar även för allmänheten. Han tar gärna skott och förökar sticklingar att dela med sig av.
– Går det åt helvete gör det ingenting. Det kostar ju inget mer än min egen tid och den har jag gott om, säger han.
Till vintervistet på Filippinerna i oktober tar Anders med sig utnämningen Årets trädgård. Den 8 juli får han diplom av Gotlands trädgårdssällskap för "vacker och välskött trädgård".
– Det är helt fantastiskt. Jag känner mig både hedrad och stolt, säger han.
79 år gammal känner Anders sig som knappa 60. Han försöker att äta sunt, mycket frukt, grönt, och helst ekologisk mat som han lagar själv från grunden. På Filippinerna tränar han flera gånger i veckan med att simma ett par kilometer bland korallfiskar.
– Genom dykningen har jag rest mycket i världen. Jag har simmat med hajar, valar och ridit på vilda delfiner. Det har varit mycket äventyr – att jag har överlevt har varit guds försyn, säger han.