Maria Rauch, vanligtvis boende i Berlin men tillbringar delar av året på Gotland, tog under fredagen en promenad längs kusten i Tofta och fick då se något oväntat. Vid horisonten uppenbarade sig Stora Karlsö två gånger.
– Jag blev helt förvirrad och förstod inte vad det var. Jag blev väldigt fascinerad och efter ha sökt lite på Google förstod jag att det heter Fata Morgana, och är en hägring, säger hon.
Först såg hon den ena ön, men när hon gick vidare och vinkeln ändrade sig så uppenbarade sig även lillön som en hägring vid horisonten.
– Jag tänkte att det var jättemärkligt och undrar såklart om det händer ofta, säger hon.
Att det rör sig om just väderfenomenet hägring – eller Fata Morgana vilket det, som sagt, ibland kallas – bekräftas av Anders Wettergren, meteorolog på SMHI. Han beskriver vidare att en hägring är ett optiskt fenomen som uppstår ur ljusets brytning genom olika luftlager med olika temperaturer.
”I det här fallet så råder det så kallad inversion med kall luft närmast vattenytan och varmare luft strax ovanför. Ljuset bryts i gränsskiktet så att det blir en uppochnedvänd spegelbild av horisonten ovanför. Beroende på avstånd och temperatur kan speglingen vara rättvänd eller uppochner”, skriver Wettergren i ett mejl till Helagotland.
Och enligt Anders Wettergren behöver de markinversioner som ligger till grund för att hägringar kan uppstå, vara starka.
”De starkaste inversionerna bildas över kalla snöytor som avkyls eller när varmare luft kommer över ett kallare underlag som en sjöyta. Det senare har vi i detta fallet”, skriver Wettergren.
Hägringar kan även uppstå ur det omvända förhållandet, när det är varmt vid ytan och svalare ovanför – som vid heta asfalts- eller sandytor.
Men hur vanligt är det egentligen att se hägringar längs den gotländska kusten?
Enligt SMHI relativt vanligt, även om hägringar oftare förekommer längre norrut där vattentemperaturen framför allt under våren är lägre i förhållande till lufttemperaturen än i de södra delarna av landet.