– Detta var ju inte möjligt egentligen, säger Elisabeth Feurst med handen på Ali Rezaeis axel.
År 2015 kom Ali till Sverige, ett snabbstopp på fyra dagar i Malmö och sedan vidare till Gotland. Nu sitter han tillsammans med sin chef, Cecilia Werkelin, och Elisabeth Feurst runt ett bord på Toftagården och försöker greppa faktumet att hans uppehållstillstånd blivit beviljat.
– Det var i torsdags vid klockan två som Elizabeths sms kom, jag ringde upp direkt för jag trodde inte att det var sant. När hon övertalat mig var jag tvungen att sitta ned själv ett tag för att ta beskedet till mig, säger Ali Rezaei.
Första gången GA skrev om Ali var under våren 2017. Han hade då blivit nekad uppehållstillstånd och fått veta att han skulle skickas till Afghanistan, ett land han lämnade som ettåring.
– Min familj; mamma, pappa, två systrar och en bror bor kvar i Iran. Vi pratar så ofta det går men internet kostar väldigt mycket för dem, förklarar Ali Rezaei.
Att Ali skulle skickas hem berodde bland annat på att hans advokat misskött sig och inte lämnat in en överklagan i tid. Alis fall blev utgångspunkten för GA:s granskning av asyladvokater i hela Sverige som visade på stora brister i systemet och som senare även nominerades till journalistpriset "Guldspaden".
Men idag är det en glädjens dag. Elisabeth Feurst har drivit Alis fall framåt, hon har efterforskat, faktasamlat och överklagat. Och nu har arbetet burit frukt.
– Nio på raken har jag lyckats ordna uppehållstillstånd till, ännu har ingen som bett mig om hjälp blivit utvisad, säger hon.
Elisabeth Feurst är pensionerad journalist, hon jobbar dag och natt, helt ideellt, med att hjälpa människor som hamnat i samma situation som Ali Rezaei.
– Får man som asylsökande en god man eller advokat som inte bryr sig tillräckligt är det helt kört. Det är inte rättssäkert och det gör mig så förbannad. Det är min drivkraft, säger Elisabeth Feurst.
Ali Rezaei både bor och jobbar på Toftagården, när han fått beskedet skyndade han att berätta för sina kolleger.
– Jag hörde bara en massa skrik först och trodde att någon vunnit på lotto. Sen förstod jag att det var bättre än så och då öppnade vi en flaska champagne och firade, säger Cecilia Werkelin, chef till Ali.
Elisabeth Feurst firade inte med champagne när hon fått beskedet.
– Jag somnade direkt. När man är mitt i det så märks det inte av men det tar enormt mycket kraft och energi att hålla på med det här. Men nästa vecka ska vi fira ordentligt med middag hemma hos mig, säger hon.
Exakt vad uppehållstillståndet innebär för Ali Rezaei är svårt att sätta ord på, saker som många ser som självklarheter i vardagen har varit omöjligt för honom utan de ordentliga id-handlingar som uppehållstillståndet medför.
– Jag har inte kunnat ta körkort, inte haft någon bil. Jag har inte kunnat hämta ut paket eller skriva in mig på Komvux för att läsa upp mina betyg. Nu är allt det där möjligt, säger Ali.
När han drömmer framåt tänker Ali Rezaei på utbildning, han vill plugga vidare inom datorer och teknik. Han vet dock inte exakt till vad ännu, han vet att han vill stanna kvar på Gotland så länge som möjligt. Och han tänker på körkort och en egen bil.
– En Ford mustang hade varit perfekt, men det blir dyrt så jag får nog börja med lite lägre krav, säger han med ett stort leende på läpparna.
