I soffan hemma hos Madeleine Grönström är det trångt om saligheten. Sandra Jakobsson ammar lille Viktor, socknens näst yngsta som föddes 31 januari. Han jollrar förnöjt medan blivande mammor fikar och umgås.
– Vi skulle ha varit en till men hon fick barn i förrgår, säger Madeleine Grönström och berättar att det under förra året föddes ett barn i När.
Trots att det bara är början på maj är, vad hon vet, nio kvinnor i socknen hittills gravida.
De blivande mammorna skojar om att det är Geabs fel, efter de många strömavbrotten i fjol. Faktum är att orsaken till de många gravida är strömmen, men inte el utan av hemflyttare.
– Det är Närpatriotismen som gör att folk gärna flyttar hem. Det finns en stolthet i När, säger Carina Wentzell som väntar sitt andra barn.
Sambon Henrik Häglund har tagit över föräldragården och för tre år sedan flyttade Carina från Motala i Östergötland till När. En flytt hon inte ångrar.
– Här finns en helt annan mentalitet att tidigare generation hjälper till med barnuppfostran. Det ger mig en trygghet att flytta hit, säger Carina Wentzell och berättar att barnens farmor och farfar bor bara 400 meter bort.
Sara Wiberg väntar sitt andra barn och hon håller med:
– Vi som är härifrån tar det för givet, men nu inser man att det är lyx, säger hon och berättar att hon har turen att ha barnens mor- och farföräldrar inom bara en mils radie.
Att det nu föds många barn i socknen tror mammorna bidrar till att ytterligare stärka gemenskapen.
– En gång i veckan träffas vi och har syjunta, fikar och pratar skit. Den senaste terminen har vi mest sytt bebiskläder, säger Madeleine Grönström.
Tankar finns på mammagympa och öppen förskola till hösten, och föräldrakooperativen i Burs och Lau börjar bli trångbodda.
– Vi har redan fått en lapp att fylla i så fort som möjligt när vi fått ett personnummer på barnet, för att få en plats i Lau, säger Jessica Westerman som väntar sitt första barn.
Kooperativ innebär städdagar på förskolan, något som ökar sammanhållningen.
– Det är lätt att lära känna varandra, säger Sara Wiberg och får medhåll av Sofie Lindström, inflyttad från grannsocknen Lau, som väntar sitt andra barn:
– Jag har bott knappt ett år i London och jag har aldrig känt mig så ensam som där, säger hon.
Babyboomen tryggar framtiden för socknens affär, föreningar och småföretag. De blivande mammorna har inte mycket att klaga på, möjligen avsaknaden av bröllopsfester i socknens bygdegård. Ingen av dem är hittills gift.
– Karlarna är sega på att fria, skrattar Madeleine Grönström.