I december 2015 hade Sandra Tellström varit på mammografi på Visby lasarett, men allt var precis som vanligt. När hon i april kände en knöl på utsidan av bröstet visste hon direkt.
– Jag hade gått och väntat på den. Jag var bara 12 år när min mamma blev sjuk och hon gick bort när jag var 17, säger Sandra Tellström.
Vi sitter i solen på hennes uteplats och Sandra har precis kommit hem från jobbet. I dag jobbar hon 75 procent, som undersköterska på lasarettets laboratorium. Med tre fruktansvärt jobbiga år i backspegeln börjar hon sakta få distans till den sjukdom som förändrade livet, på så många olika sätt.
Våren 2016 fick Sandra snabbt tid på Visby lasarett. Hon valde operation på Karolinska, där hela bröstet utom huden togs bort och ersattes med inplantat. Var tredje vecka fick Sandra cellgifter och hon miste sitt hår. Samtidigt som hon var mamma till tre barn blev hon tvungen att hantera dödsångest och rädslan över att allt var över.
– Jag ville vara kvar för barnens skull. De är mitt allt. Deras kärlek gjorde att jag aldrig i helvete tänkte ge mig. Och att jag själv mist min mamma kanske hjälpte mig att lyfta deras mörka tankar och att förstå dem.
Efter att ha varit borta från jobbet i nästan ett år började Sandra Tellström att arbetsträna.
– Jag var rädd och tänkte mycket på hur folk skulle reagera när jag kom tillbaka med värsta Marie Fredriksson-frillan. Men det gick bra och jag fick stöd av mina arbetskamrater.
Vägen tillbaka blev lång och är ännu inte helt över – cancer är lika mycket en psykisk sjukdom.
– Återfallsbiten måste jag leva mig igenom, säger hon och berättar hur en vanlig förkylning i början kunde orsaka panikkänsla över att cancern var tillbaka.
I dag har Sandra Tellström lärt sig att hantera sina tankar.
– Jag kommer alltid att gå med oro, men den får inte ta överhand – och det är jag som bestämmer.
Redan innan hon blev sjuk var träning en viktig del i vardagen. Sedan ett och ett halvt år tränar Sandra tre pass i veckan tillsammans med ett gäng tjejer som alla har eller har haft cancer.
– Med träningen har jag byggt upp mig själv inifrån, säger hon och berättar att en stor skillnad efter sjukdomen är att hon tar sig själv på större allvar och att hon utnyttjar det faktum att hon är väldigt envis.
För två månader sedan startade Sandra tillsammans med några av de andra tjejerna en podcast om cancer. Den har snabbt gjort succé och har flera tusen lyssnare.
– Vi har pratat om hur det är att få beskedet, behandlingen och vad som händer i kroppen. Vi skrattar, gråter och pratar om död och semester, säger hon och berättar att tjejerna i träningsgruppen har blivit hennes vänner för livet.
Att använda sin egen tid för att hjälpa andra igenom tuffa cancerbehandlingar har blivit en stark drivkraft för Sandra Tellström. Nätverket gör att hon kan dela sina egna tankar med andra i liknande situation. Hon har valt att operera bort äggstockarna för att minska nivåerna östrogen och därigenom risken för återfall. Även om det över en natt försatte henne i klimakteriet finns det saker som har blivit till det bättre och hon känner sig långt ifrån som ett offer för sjukdomen.
– Det finns saker som jag helst hade velat slippa, men det finns absolut saker som har blivit till det bättre.
Hon berättar att hon nu börjar tro på att få vara med om de fina bitarna i livet igen.
– Att jag får vara med när Liam ska in på högstadiet och när de stora pojkarna Tim och Sebastian tar studenten om två år, säger Sandra Tellström.