Markägaren pekas ut som huvudansvarig men ibland är det inte rimligt att en privatperson får bära hela den tunga bördan.
– Som det ser ut nu faller ansvaret lite mellan stolarna, säger Per Danielsson, som är samordnare för stranderosion vid SGI, Statens geotekniska institut.
En lösning som han föreslår är en kustsamverkansgrupp liksom den man bildat i Skåne och Halland. Där kan flera olika intressenter, bland annat region, länsstyrelse och SGU ingå. Ett syfte med den är att peka ut riskområdet för ras och erosion och skapa förutsättningar för att få ekonomiskt stöd för nödvändiga åtgärder.
– Jag kommer att ta kontakt med länsstyrelsen och regionen på Gotland för att se om det finns ett intresse att bilda en regional kustsamverkan på Gotland.
När det gäller läget för fastigheten vid Axelsro säger han att det kommer att rasa fler stenar efter hand.
– Det svåra är att säga när.
Per Danielsson tror att man helt enkelt måste finna sig i det.
– Att klintkanterna rasar är ett naturligt förlopp. Jag har svårt att se hur man skulle göra något för att stoppa processen.
Hans kollega Johan Berglund som är berggrundsgeolog, tror också det är fullt möjligt att området som avgränsats av sprickan, lossnar och faller. Små förändringar kan vara utlösande.
– Det handlar om tyngden på blocket, en liten grej som påverkar, extra last, fruset vatten som smälter och regn som gör att berget vittrar. Det är en långsamt pågående process.
När det stora blocket ramlade i augusti hade det varit torrt länge och sedan kom ett våldsamt skyfall.
– Det blev droppen, säger Johan Berglund.