Sommaren 1992 var het och extremt torr. Det gjorde att eldstormen drog från träd till träd och spred sig blixtsnabbt. Hårda vindar gjorde att himlen, tallarna och räddningsfordonen täcktes av en grå aska.
– Den dagen var vi på möte i Hangvar bygdegård. Det blåste kraftigt och vi såg röken när vi kom ut. Enormt mycket rök, säger Magnus Martinsson, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen och naturfotograf.
Vi parkerar vid infarten till Hajdeby. Här fanns Räddningstjänstens sambandscentral under branden. Nu står ruttnande stubbar kvar som påminnelse om katastrofen. Ungtallar och sly har ersatt den försvunna skogen och för den som passerar kan det tyckas som att naturen har läkt. Men så är det inte. Läkningen har bara påbörjats. De 24 kvadratkilometer som elden under drygt två dygn hann ödelägga kommer att bära spår i flera generationer framåt.
Över blommande solvända, vildlin och praktbrunört vandrar vi in på Torsburgen genom Ardre luke. Döda tallar ligger överallt som ett gigantiskt plockepinn.
– Här har en spillkråka hållit frukost. Och titta, en guldstekel! Här häckar trädlärka, det flyger apollofjärilar och makaonfjärilar. Det är ett otroligt rikt område, utbrister Magnus Martinsson, som om det vore en fotbollsmatch han refererade.
Det har gått några år sedan han senast vandrade över brandplatsen, men med sin kamera har han genom åren dokumenterat naturens förvandling.
– Efter branden var det en så absurd anblick med den vita kalkstenen och de svarta träden. Efter ett par veckor grodde de extremt snabba kolonisatörerna spåmossa och stybbskål, säger han, och berättar om miljarder exemplar av den senare skålformade svamparten.
De flesta granar, som har tunnare lager av skyddande bark och ytligare rötter än tall, dog omedelbart. Av de tallar som inte brann upp direkt fortsatte många att dö under flera år framåt.
– Branden innebar en enorm stress för skadade träd. Lukten gjorde att det kom mängder av insekter som fick ett tårtkalas, märgborrar och granbarkborrar tog kål på träden, säger Magnus Martinsson, och berättar att brandlukten spreds ända till södra Finland där oroliga ortsbor ringde brandkåren.
De första åren efter Torsburgenbranden fanns ett överflöd av näringsämnen för blommor att växa i. Gul och vit fetknopp bildade hela fält.
– Det blev som en botanisk trädgård, säger han.
I dag ligger den döda skogen fortfarande orörd. Vissa träd har förkolnade partier som vittnar om vad som hände.
– De levererar fortfarande biologisk mångfald. Jag tror det kommer att finnas spår av branden och död ved i 200 till 300 år till, säger Magnus Martinsson.
Nu har explosiviteten som naturen genomgick de första åren efter branden klingat av. Men många insekter gynnas ännu av skogsbranden. Trädstammarna är totalt perforerade av miljontals utgångar efter vedskalbaggar och långhorningar som kläckts. Här finns också den sällsynta smedbocken, Sveriges längsta skalbagge.
– Honan kan bli åtta centimeter och de svärmar på sensommaren. Larverna är levande borrmaskiner som äter sig genom stocken under tre år – för att en varm augustinatt krypa ut och leva tre till fyra veckor. Visst är det fascinerande, säger han.
Vi tar oss fram till klintkanten i norra delen av Torsburgen. Skruvade stammar av död gammelskog gör området till ett spektakulärt besöksmål. Magnus Martinsson rankar det som ett av öns fem häftigaste naturreservat.
En större hackspett letar larver i stammarna, när en hane stenskvätta plötsligt landar på en torr rot.
– Titta, den har en apollofjäril i näbben! Helt otroligt, utbrister Magnus Martinsson hänfört.
25 år efter branden kommer fortfarande experter på växter och insekter till Torsburgen. Studier på Gotska Sandön, som härjats av många stora bränder, visar en omloppstid för långsamväxande tallar på 1 000 år från att de grodde, brändes och fullständigt bröts ner. Magnus Martinsson menar att framtiden i Kräklingbo blir intressant att följa.
– Massor av arter gynnas av en skogsbrand. De har svårt att hitta miljöer, eftersom människan blivit duktigare på att släcka skogsbränder, säger han.
Förhandlingar pågår just nu mellan Länsstyrelsen och enskilda markägare i närheten om att utvidga naturskyddet utanför dagens naturreservat. Samtidigt pågår ett arbete för att öppna upp och tillgängliggöra reservaten bättre för allmänheten.
– Här har nya skyltar satts upp. Att det finns stigar gör att folk känner sig tryggare. Skyddar vi naturen ska den bli tillgänglig, säger Magnus Martinsson.