Status Quo hänger sig kvar

Bob Dylan drog i slutet av 80-talet ut på vad som brukar kallas "The never ending tour" - turnén som aldrig tar slut. Status Quo har varit ute på en sådan turné i flera årtionden. Uppehållen mellan spelningarna får inte bli längre än tre veckor. Då måste genast nya gig bokas in.
- Vi gillar inte att bli rostiga och behöva repetera, så verkar det bli mer än tre veckor mellan spelningarna försöker vi hitta något nytt, säger Francis Rossi.

Sverigeturné
Han tar en titt i sin kalender och drar en lång radda spelningar som påbörjades i januari. Och det bara fortsätter. I slutet av juli och början av augusti åker Status Quo runt i Sverige med en tio konserter lång tältturné, senare under hösten är han tillbaka som soloartist.
Francis Rossi kallar musiken för sitt livs stora kärlek.
- Det har blivit så mer och mer. Om jag har en ledig stund tar jag fram gitarren och spelar. Att vara musiker är inte som att vara snickare eller bagare, sådana jobb går att stänga av, att vara med i Status Quo går inte att stänga av, säger han.

Vilse i vardagen
Han pratar länge om det där. Om livet vid sidan av scenen och inspelningsstudion. På något sätt verkar han efter så lång tid i rampljuset en aning vilse i vardagen. När han är hemma så stannar han hemma i sitt stora hus. Går inte till puben, spelar inte golf eller sitter och väntar på barnbarnen.
- Jag kommer antagligen turnera tills jag faller ihop. En del kan säkert tycka att det är något fantastiskt men man kan också se det som lite patetiskt. Vi är i grunden och botten blyga människor som söker bekräftelse kväll efter kväll, säger Francis Rossi.
Bekräftelse har han och kollegorna fått gott om under sin karriär. 120 miljoner sådana för att vara exakt. Så många skivor har bandet sålt sedan albumdebuten 1968. Men att jaga topplisteplaceringar är inte längre något som driver Status Quo, säger Francis Rossi.
- Jag bryr mig ärligt talat inte längre. Vi har toppat listorna och spelat på de stora arenorna. I dag är jag bara glad att vi kan åka runt och spela, om det är i små städer och inför en liten publik har ingen betydelse. Vi struntar i det som är hippt.
Francis Rossi överraskar med sin generösa pratsamhet. Han berättar öppenhjärtigt om relationen till sina åtta barn, om sitt bildningskomplex (han hoppade av skolan när han var 15 år) och om den tacksamhet han känner till musiken.
- Musiken är min glädje och har gjort mitt liv, säger han.