Helagotland skrev om polisens kalla fall-utredning i november 2011 och mötte då de två utredarna i Stånga. Rebecka Karlström jobbar nu med den återupptagna förundersökningen.
Mordförsöket i Stånga, mitt under pågående Stångaspelen natten mellan den 13 och 14 juli 1996, var blodigt och bestialiskt. Monika, då 42 år, mötte ensam gärningsmannen utanför bowlinghallen.
Tillsammans med hennes två söner skulle hon ha tältat, men eftersom tältpinnarna saknades valde de att sova under bar himmel ovanpå tältduken. Sönerna ska sent på kvällen ha lagt en jeansjacka över sin mamma som skulle sova, och gått på en privat fest. När de senare på natten kom tillbaka ska de ha trott att mamman sov.
– De hörde snarkande ljud och gick och la sig. På morgonen försökte de väcka henne och lyfte på jackan. Då såg de vad som hänt, berättade Monikas dotter Lina Olofsson i ett reportage med Helagotland för precis ett år sedan.
Under den blå jeansjackan låg mamman i blod med sönderslagen skalle. Blåmärken på hennes armar tydde på att hon kan ha försökt försvara sig. Hon fördes med helikopter till Visby lasarett och vidare till Karolinska i Stockholm där hon opererades med livshotande yttre och inre skallskador.
Ett massivt polisarbete följde, ingen kunde dock bindas till brottet. Rättsfallet är närmast unikt i landet, där offret, som kanske skulle kunna känna igen en gärningsman, överlever. Men blir så svårt skadat att hon inte längre kan kommunicera.
Utredarna spekulerade i att något hänt som fått förövaren att bli rädd och fly, utan att hinna kontrollera om uppsåtet lyckats. Polisen avslöjade 2011 att gärningsmannen kunde ha lämnat spår efter sig – man hade säkrat DNA på brottsplatsen. Samma år hade polisen så mycket fakta att man tillsatte två utredare. De ansåg att gärningsmannen hade kalkylerat med oerhörda risker. Vägen passerar bara 75 meter från brottsplatsen, bowlinghallens duschar användes under Stångaspelen, och många andra tältade också i området. Men ingen kunde kopplas till brottet och utredningen lades på is.
Sedan en tid jobbar polis och åklagare med förnyad kraft i ärendet, och förundersökningen återupptogs under 2024. Sedan 1996 har stora tekniska framsteg gjorts, där det gäller att spåra DNA från gärningsmän.
– De har fått in något nytt tips, och jag vill tro att någon har ringt efter reportaget för ett år sedan i Helagotland, säger Lina Olofsson.
Vid tiden för dådet var hon bara fem år. Uppväxten och Linas vuxna liv har färgats av mordförsöket, som trots att Monika överlevde ändå slet mamman ifrån henne.
Lina Olofsson besökte tillsammans med Helagotland brottsplatsen för ett år sedan, och berättade att hennes två bröder hittade mamman slagen blodig på morgonen, med skallen krossad av ett tungt tillhygge.
Under tisdagen kallades Lina Olofsson till polisen för nya förhör.
– De hade massa frågor, om vad jag har hört genom alla år. Nu jobbar de på med utredningen, men de vill inte heller ge oss falska förhoppningar, säger hon efter förhöret hos polisen.
Själv är Lina övertygad om att det finns folk som vet hur mordförsöket gick till – och vem som utförde det.
– Det känns jätteläskigt, men att någon har kunnat gå runt med det här på sitt samvete i 29 år tycker jag är helt sjukt, säger hon.
För Lina skulle en lyckad polisutredning och att äntligen få veta hur mordförsöket gick till göra stor skillnad.
– Jag hoppas att vi får svar. Även om personen som gjort det här kanske är död. Nu hoppas jag verkligen att folk kommer med tips, jag tror absolut att det finns de som vet, men kanske har varit rädda för att berätta eftersom det gått så lång tid. Men – det är aldrig för sent, säger hon.
Helagotland har sökt polisens utredare, som är förtegna och har valt att i nuläget inte kommentera den återupptagna förundersökningen, eller vilken typ av tips det är man tillsammans med åklagaren jobbar vidare med.
– Jag kan bekräfta att vi åter jobbar med ärendet, i övrigt måste vi få återkomma, säger kriminalinspektör Rebecka Karlström.