Den återupptagna polisutredningen kring mordförsöket under Stångaspelen 1996 går framåt. Polis och åklagare säger att de jobbar brett, men att en möjlig bild av vad som hände kan klarna.
Helagotland har i flera artiklar berättat om 29 års polisarbete, och nyligen också besökt Monika tillsammans med hennes dotter Lina.
Artiklarna har fått flera att höra av sig till polisen.
– Det är vi väldigt tacksamma för, säger kriminalinspektör Rebecka Karlström.
Tillsammans med en kollega jobbar hon vidare i utredningen, ihop med åklagare Susanne Wihlborg som förundersökningsledare.
De senaste veckorna har polisen intensifierat arbetet och genomfört ett 20-tal olika förhör.
– Framför allt med personer som inte tidigare är hörda, säger Rebecka Karlström.
Även om snart 30 år har gått minns personer fortfarande saker som kan vara avgörande pusselbitar för polisen.
– Man får gräva lite i deras minne efter specifika saker, säger Rebecka Karlström och berättar att det handlar om att ta människor tillbaka till dåtid, men att det också kan röra kontakter de kan ha haft senare med vissa personer.
Det DNA som säkrats på brottsplatsen och som inte är Monikas bedöms av utredarna som intressant. Det har hittills inte kunnat matchas mot en person.
– Vi ska börja med topsningar, inom de närmaste veckorna hoppas jag, och i samband med dem ska vi i vissa fall hålla längre förhör, säger hon.
Polisen har begärt så kallad familjesökning i sina egna register, i hopp om att där få träff på en släkting till den som lämnat sitt DNA på platsen. Utredarna har också inlett ett samarbete med NFC, polisens nationella forensiska centrum i Linköping.
– Vi har allting kvar i beslag och planerar för ett större möte med NFC för att se vad som är värt att skicka in igen, säger Rebecka Karlström.
I beslag finns blodiga rester av tält, kläder och föremål. Tekniken har gått framåt när det gäller DNA i utredningar, för att knyta en gärningsman till grova brott.
– Det är såklart det man hoppas på. Bara för att man har satt sitt spår behöver man inte vara gärningsman, men det är en anledning för oss att höra den personen, säger Rebecka Karlström.
Engagemanget och viljan att hjälpa polisen har varit stort. Hon har själv en förhoppning om att nå en lösning, övertygad om att fler har saker att berätta:
– Någon som kanske var på Stångaspelen 1996, och träffade Monika. Det kan vara viktiga detaljer – och då får man gärna höra av sig till oss.