Björn Hjernquist och Clas Jakobsson balanserar på dammluckan, som hindrar vattnet att rinna vidare i ån. Vid normal nederbörd hade vattnet räckt till hela åsystemet.
Längs en sträcka av nedre Snoderån och även ute i havet nära mynningen har en mängd död id fått boende att reagera.
– Väldigt tragiskt att se. Det jag reagerar på är att dammen stängs tidigare och tidigare för varje år. Att fiskar ska ligga och självdö tycker jag är jättetråkigt, säger Lena Svensk i Silte.
Hon berättar att hon i måndags håvade upp 25 idar, som stängts in i gölar och som hon släppte ut i havet eller tog hem till mat.
– Jag förstår om lantbruket måste kunna bevattna, men jag reagerar när djur blir instängda i hålor och måste ligga och självdö, säger hon.
Men att inte dämma upp ån vore ett betydligt sämre alternativ, enligt Clas Jakobsson vice ordförande i Snoderåns vattenråd.
– Det skulle ta två dagar, så skulle allt vatten ha runnit rakt ut i Östersjön och vara borta. Då har du dödat all fisk längs 2,5 mil, säger han och berättar att vattenrådet samarbetar med länsstyrelsen och Sportfiskarna, för att informera och hjälpa till att spara på den nederbörd som faller.
Det är just bristen på nederbörd som är det stora bekymret, enligt Clas Jakobsson.
– Vi har tappat ungefär 200 millimeter under november och december, inte haft någon snösmältning – och inget regn alls denna vår, säger han.
Björn Hjernquist är ordförande i Snoderåns vattenråd, Clas Jakobsson vice. Båda är eniga om att fördämningen är nödvändig för att behålla vattnet istället för att det ska forsa rakt ut i Östersjön.
Sedan 1968 har markägare och dikningsföretag reglerat vattennivån i Snoderån uppströms med hjälp av dammluckor. Staten betalade år 2018 ut 1,3 miljoner kronor i LONA-pengar till det lokala vattenvårdsprojektet för att dämma ån med nya luckor, där ventiler kunde styra hur en mindre mängd vatten ändå släpptes förbi.
– Jag stängde luckorna den 3 april. Det är två veckor tidigare än i fjol, säger Björn Hjernquist, markägare och ordförande i vattenrådet.
Han håller inte med om att de nu helt stängda luckorna gjort att ån är tömd på vatten.
– Det är en bluff, säger han och visar hur dammluckorna fungerar.
Uppströms står vattnet högt. Nedströms menar Björn Hjernquist att tillräckligt mycket vatten trots allt finns kvar, även om det inte rinner överallt på grund av fallhöjden på 15 meter ner till havet.
– Här är nu ett 30-tal havsörnar, och innan dikningsföretaget rensade ån var den Sproges artrikaste miljö.
Fördämningen byggdes 1968 för att kunna reglera mängden vatten uppströms ån. Bristen på nederbörd i år gjorde att vattenrådet stängde luckorna helt två veckor tidigare än i fjol.
Snoderån nedanför dammluckorna har relativt gott om vatten. Med 15 meters fall till havet bildas därefter fickor med instängd fisk, och torrlagda brantare partier där inget vatten alls rinner förbi.
Med statliga pengar byggdes en ny fördämning 2018, med luckor som vid tillräcklig tillgång på nederbörd kan släppa igenom lagom med vatten. Årets torka gör att inget vatten släpps fram.
Markägare, privatpersoner och röster från politiskt håll, har de senaste drivit frågan om att man på Gotland borde dämma upp betydligt fler åar, enligt liknande modell som Snoderån.
– Vi borde ta tillvara betydligt större mängd vatten. Det hade räckt att vi tagit tillvara endast fem procent av den nederbörd som faller över ön, så hade det räckt till årsförbrukningen för hela Gotland – och alla turister, säger Clas Jakobsson.
Han får stöd av länsfiskekonsulent Peter Landergren.
– Mätt på årsbasis faller nederbörd i tillräcklig mängd, som rinner rakt ut i Östersjön. Vi måste lagra mer uppströms, säger han.
I Snoderån önskar Peter Landergren ändå att mer vatten nu hade släppts förbi dammluckorna, för att rädda fisken nedströms. Men det skulle kräva stora reservoarer i socknarna inåt land.
– Om vi skulle släppa förbi 20 liter vatten per sekund under 100 dagar, då skulle det krävas 180 miljoner liter vatten som hade lagrats i dammsystem, säger han.
Snoderåns nedre fyra kilometer gör Lena Svensk i Silte ledsen. Hon har själv fångat instängd id med håv för att hjälpa dem ut i havet när vattnet sjunkit undan.
Id som dött av vatten- och syrebrist i åns nedre del blir mat till ett 30-tal havsörnar som samlats.
Vattenbristen nedströms Snoderån har engagerat boende och grannar, bland annat Lena Svensk som inte vill se fisk plågas ihjäl. ”I måndags håvade jag upp 25 idar”, säger hon och berättar att några blev mat och andra släpptes ut i havet.
Rekordtidigt införs nu bevattningsförbud över hela ön redan den 15 april. Torkan längs Snoderån, men också på resten av Gotland, har blivit akut. Det oroar Peter Landergren.
– Går vi tillbaka 15 till 20 år var det här inte något problem. Då var vi inte påverkade av klimatförändringarna och man stängde inte luckan så här tidigt, säger han.
Tidigare hann id och havsöring leka och vattnet räckte, även om luckan stängdes.
– Med de klimatförändringar vi har är nederbörden lägre än normalt. Vi är redan inne i sommartorkan och i flera av öns åar torkar öringrommen bort, säger Peter Landergren.
Den dramatiska effekten av snöfria vintrar och uteblivna regn är den värsta han sett. Länsstyrelsen agerar nu i frågan.
– Man mår dåligt när man ser massa fisk som dör. Vi måste göra något och lösningar går alltid att hitta, men de kommer att kosta många miljoner kronor, säger han.
Vattenbristen nedanför fördämningen har skapat ett smörgåsbord med fisk. Ett 30-tal havsörnar har setts i området, enligt Björn Hjernquist.
Flera möten kommer att hållas med vattenråd, markägare och närboende – och hela ön är redan påverkad av årets torka.
– Alla vattendrag lider av den här klimatförändringen. Vi måste spara mer vatten i landskapet. Beståndet av havsöring är på väg ner och kommer brant att fortsätta. Gäddan, iden och flodnejonöga som är extremt känsliga, kommer också att drabbas, säger Peter Landergren.