Swedish Match har gått in som huvudägare i Gotlandssnus AB, det har GT rapporterat tidigare. Allt gick så fort, första kontakten togs i somras och plötsligt är det, så att säga, en annan tid.
Henrik Jakobsson, han som en gång startade snusföretaget, säger att han faktiskt inte riktigt hunnit landa:
– Samtidigt som jag är mitt i allt det här händer det att jag stannar upp och tänker ”fan vad häftigt!”. Det känns nästan lite overkligt.
I dag tillverkar Gotlandssnus 15 000 snusdosor om dagen, exporterar till Sverige, Europa och världen och omsätter i år 55 miljoner kronor.
En framgångssaga, det.
Men allting hade en knaper början och i Henrik Jakobssons fall också ett starkt jäklaranamma.
– Jag jobbade på Flextronics när de började flytta ur landet och tänkte ”jag måste hitta något annat”, jag ville banne mig visa att det går att driva industri på Gotland, berättar han.
Som den snusare han är föll valet, efter noggrann marknadsundersökning, på snustillverkningen. Han minns en härlig (nåja, inte för alla!) tid hemma i köket.
– Jag labbade med piptobak i ugnen hemma i familjens kök, vi levde i snuslukten tills min fru fick nog! Det funkade ju inte, skrattar han.
Och så ledde det ena till det andra; han fick tag i en lokal, han sålde motorbåten för att kunna köpa mer tobak till fler tester, registrerade sin firma och lanserade så småningom sin första produkt, Anis lös, 2003.
Vi ses i ett konferensrum i företagets lokaler i gamla sockerbruket i Roma. Han skulle inte behöva vara här, när som helst kan han, efter jätteaffären, stänga efter sig och gå hem.
Det är dock inte aktuellt, säger han:
– Självklart vill man som privatperson ha en ekonomisk trygghet, men om det varit för kapitalets skull hade jag kunnat göra andra val tidigare, det är inte första gången det visats intresse för företaget.
Att han gjorde affär med just Swedish Match beror på, säger han, att han i dem ser en partner med samma avsikter som han själv; att tillverkningen ska behållas på ön, exempelvis, och att det numera finns en viss möjlighet att nå visionen att bli störst inom industrin på Gotland, större än Cementa.
Inför intervjun sade du ”jag kan svara på allt utom hur mycket pengar affären gav”. Varför gör du inte det?
– Jag förstår att det finns en nyfikenhet, jag skulle själv varit nyfiken. Men just nu är det privat, jag vill inte bjuda på det. Ju fler som frågar, desto mer bestämd blir jag att inte berätta. Det skulle ta för mycket fokus från allt annat.
Hur känns det att vara ekonomiskt oberoende, för det lär du vara?
– Jag har det inte dåligt ställt, det har jag inte, och jag ska allt unna mig något, en större motorbåt kanske och lite guldkant på tillvaron, men inga större utsvävningar.
Så därför går du inte hem?
– Precis. Jag vill fortsätta med det här, det är vad jag brinner för. Att skapa arbetstillfällen, bidra med skatteintäkter till Gotland. Jag har aldrig gillat att ligga i hängmattan.
De senaste åren har, trots företagets expansion, inte enbart varit fyllda med glädje. Henrik Jakobsson säger att han stundtals haft det rätt jobbigt.
– Politiken reglerar snus på samma sätt som alkohol och rökning, vilket på sikt skapar hinder för ytterligare utveckling. Att då ha ansvaret för omkring 40 anställda har varit tufft emellanåt.
”Ingenting är omöjligt” brukar du säga.
– Ja, de flesta hinder är möjliga att gå runt, men här visste jag inte hur jag skulle göra. Att nu få in Swedish Match med sina muskler och juridiska expertis...då var jag bara tvungen att ta den chansen.
Men snus är ingen hälsoprodukt, precis?
– Det är en njutningsprodukt, men jag anser att det är felaktig att i regelverket jämställa med exempelvis röktobak. Vi ska upplysa om de risker som finns, sedan är det upp till var och en att nyttja.