Dagen innan Charlotte Lautmann ska ha bokslÀpp pÄ "Farfars bÄtar", hjÀlps familjemedlemmar frÄn flera generationer Ät med att baxa ut en stor livrÀddningsbÄt frÄn en ekonomibyggnad vid Myrstenska huset i Slite. "LustbÄt" sÀger Charlotte Lautmann, född Myrsten, om flytetyget, vars slitköl skvallrar om renoveringsbehov. Den lÀcker, men Àr annars pÄ det hela taget intakt och har fÄtt nya segel. Den rullas fram pÄ en bÄtkÀrra med ett punkterat dÀck, men fram pÄ gÄrdstunet kommer ÀndÄ "SÀrla". BÄten ska dra uppmÀrksamhet till boklanseringen, bÄde hÀr och i hamnen.
KÀnner man till lite om bakgrunden med generationer Myrsten som redare i det gotlÀndska kustsamhÀllet framstÄr scenen bÄde som storslagen och lite rörande. Företagsbyggandet började frÄn just ingenting och familjen har aldrig tillhört nÄgon finanselit. Men i Slite var Myrstenska huset stÄtligt och rederiverksamheten omgÀrdad med viss nimbus. Samtidigt som det under sÄvÀl segelfartygs-, ÄngbÄts- och den moderna passagerarfÀrje-eran intrÀffade rejÀla bakslag, lÄngt vÀrre Àn ett lÀckande skrov eller pysande vagnshjul.
â Jag har velat skildra drivkraften hos tre generationer redare, de hĂ€r mĂ€nnen, sĂ€ger Charlotte Lautmann om utgĂ„ngspunkten för boken som fĂ„tt undertiteln "frĂ„n kalkskutor till bilfĂ€rjor".
Farfars far under segelfartygens storhetstid, Johan Niclas Myrsten, ser hon som en drömmare â men ocksĂ„ en stor optimist.
â Ett av hans mĂ„l var att utöka Gotlands handelsflotta sĂ„ mycket som möjligt.
Varför skulle frakterna gĂ„ pĂ„ fartyg frĂ„n England eller Holland, frĂ„gade han sig â och gjorde nĂ„got Ă„t det. Han kom att Ă€ga Ă„tskilliga skutor, men sĂ€rskilt ekonomiskt framgĂ„ngsrik var han inte som redare. 1888 gick han i konkurs, meddragen i en kedja konkurser som ocksĂ„ innefattade "Gotlandskungen" konsul Ekman. Men krogen som han startade i Slite hamn var desto mer lönsam, pĂ„pekar Charlotte Lautmann. Bland annan memoralia i ett hus som Ă€r rena sjöfartsarkivet, fann hon dokumentation av bland annat spritlaster pĂ„ inte mindre Ă€n 6 600 liter under ett Ă„r.
â Han hade förtroende i bygden, var en period ordförande i kommunalnĂ€mnden, sĂ€ger hon.
Farfar Gustaf Myrsten gick till sjöss som 14-Ă„ring, inledde Ă„ngbĂ„tsepoken och grundade Rederi Volo. FrĂ„n muntlig tradering i familjen vet hon hur hĂ„rt förlisningar av flera fartyg hade tagit pĂ„ honom. Han avled 1946, tre Ă„r innan Charlotte Lautmann föddes. Efter hans död var bĂ„da sönerna, pappa Carl Bertil och farbror Robert, intresserade av att ta över. Lösningen blev ett rederi till â Slite. Charlotte Lautmann beskriver sin pappa som varm, men ocksĂ„ med patriarkala drag.
â Min man Fredrik har nog fĂ„tt höra mer frĂ„n honom Ă€n jag, i alla fall i vissa lĂ€gen.
NÀr fraktmarknaden dök i slutet pÄ 1950-talet skedde en stor omvÀlvning för rederiaktiebolaget Slite:
â Pappa sĂ„g en annons dĂ€r man efterlyste nĂ„gon som var intresserad av att trafikera Ă land med passagerarfĂ€rja. Han beordrade lastfartyget Slite som var lastat med timmer i en norrlandshamn att genast bege sig till SimpnĂ€s i Roslagen, för att testa om man kunde klara överfarten pĂ„ tre timmar.
Det kunde man â och, kanske man lite vanvördigt fĂ„r sĂ€ga, "the rest is Viking line history".
Charotte Lautmann, var sjÀlv tidigt med som tioÄring och serverade mjukglass ombord. FrÄn det hÀr skedet finns hur mycket berÀttelser som helst om "den tokige svensken" som Carl Bertil Myrsten kunde kallas pÄ à land. En sak som Charlotte Lautmann nÀmner med stolthet Àr att det urÄldriga systemet med klassindelning av passagerarna omedelbart slopades.
"Den onödiga konkursen" nÀr Nordbanken tvingade Slite rederi AB i konkurs 1993 och det sedan visade sig att konkursboet hade ett stort överskott, skildras översiktligt i bokens sista tredjedel. Det blev ett hÄrt slag.
â Pappa kunde ta det, men för mamma var det mycket svĂ„rare, berĂ€ttar Charlotte Lautmann.
Pappa Carl Bertil avled 2000, mamma Britt-Marie sÄ sent som för ett Är sedan.
Hur skulle fartygen fÀrgsÀttas? Ett inte oviktigt spörsmÄl för en redarfamilj. Apolloröd, sÀger man efter pionjÀr-fartyget, men fÀrgen tillkom efter utprovning av mamma Britt-Marie Myrsten och faster Inga Gattberg som testade sina lÀppstift mot det blÄ havet. Valet föll pÄ Ingas "Mexican fire" och till den röda fÀrgen har Viking line hÄllit sig sedan dess.