Släktforskaren Mats Ekedahl upprördes av SVT:s Uppdrag Gransknings avslöjande om våldtäkter häromveckan. Redaktionen granskade etniciteten på de som döms för våldtäkter i Sverige och kom fram till att en majoritet av de dömda är födda i ett annat land.
Mats Ekedahl tycker att det är fel att man lägger tonvikt vid brottslingarnas härkomst.
– Det handlar inte om etnicitet. Det handlar om utanförskap, säger Mats Ekedahl.
I 20 år har forskning kring kriminaliteten på Gotland från 1600-talet och framåt varit en del i Mats Ekedahls arbete med släktforskning. Efter att ha sett Uppdrag Granskning bestämde han sig för att ta reda på vem som begick brott på 1800-talets Gotland. Han har nu gått igenom fällande domar från häradsrätterna och jämfört dem med Statistiska Centralbyråns folkräkningar och kan nu konstatera att även dåtidens ”invandrare” var tydligt överrepresenterade i statistiken.
Under 1800-talet var ungefär en tiondel av de som bodde på Gotland inflyttade, men i början av detta sekel stod de för 42 procent av brottsligheten.
Och vilka var då invandrarna på 1800-talets Gotland?
Av folkräkningen 1880 framkommer det att av nästan 5 000 inflyttade är mer än hälften smålänningar. Bara 137 personer härstammade från ett annat land.
I kriminalarkiven har Mats Ekedahl stött på dessa smålänningar förut och han har sett att det var en utsatt grupp som ofta var illa sedd.
– De fick de sämsta jobben och de allra sämsta bostäderna. Och många av dem klumpade ihop sig i ”getton”. Västergarn, Sanda, Mästerby och Eskelhem var dåtidens Rinkeby och Tensta, säger Mats Ekedahl.
I kyrkoböcker och husförhörslängder finns berättelser om armod och utanförskap. Ett litet torp i Västergarn, till exempel, har så lite mark att det inte borde kunna försörja mer än ett par personer. Men här bor en stor familj och rader av pigor och drängar. Här klämde familjen också in fem fosterbarn.
– Det måste de ha gjort av rent ekonomiska skäl, tror Mats Ekedahl.
I husförhörslängden finns mängder av noteringar om folket på gården. Det handlar om dålig vandel och stölder, men också om utomäktenskapliga barn och att de tagits in på kurhus för könssjukdomar.
I brottsstatistiken från 1800-talet kan Mats Ekedahl dock se att situationen förändras över tid. När 1800-talet närmar sig sitt slut är brottsligheten inom denna grupp bara något högre än bland den övriga befolkningen.
– De kom in i samhället, konstaterar Mats Ekedahl.
Han tycker att det finns fler lärdomar att dra av historien:
– Det antyds att dagens brottslighet beror på att de har läst koranen. Det tror jag inte på. Smålänningarna på 1800-talet läste bibeln och trodde på precis samma gud som gotlänningarna.
För Mats Ekedahl är kriminalarkiven en guldgruva. Han har scannat in gamla "Polisunderrättelser", en sorts föregångare till dagens kriminalregister, för att göra dem sökbara. Här finns både grova våldsbrottslingar och prostituerade kvinnor och Mats följt upp flera av de kvinnoöden som han möter här.
Om en person har skött sig oklanderligt från vaggan till graven finns inte mycket att hitta i arkiven, men ställs de inför rätta kommer berättelserna. I arkiverade noteringar finns detaljer som synliggör människorna och de omständigheter de levde i.
Mats Ekedahl tar fram handlingarna om en av de personer som han har fascinerats av: "Bödel-Lasse" som skötte avrättningarna på Galgbacken på 1600-talet.
Här finns en mustig historia om en familj i samhällets utkant som allt som oftast var i klammeri med rättvisan själva. I arkiven har Mats bland mycket annat hittat noteringar från den uppsträckning som bödeln fick av borgmästaren i Visby när hans fru "Stor-Cajsen" hade knipsat av fingrarna på en avrättad kvinna. Borgmästaren vill att också Bödel-Lasse ska skärpa sig och ber honom komma nykter till nästa avrättning.
– Han säger också att ”glöm inte yxan hemma den här gången. Då slipper vi stå och vänta”. Sådana protokoll är fantastiska. De får en verkligen att känna atmosfären, säger Mats Ekedahl.