Våren är en besvärlig och oroande tid för vissa av öns lantbrukare. I decennier har vitkindade gäss på väg hem till Ryssland mellanlandat på Gotland och käkat upp hela skördar. Och de blir bara fler. Länsstyrelsen uppskattar att populationen växer med cirka 26 procent per år. Under åren 1959 och 1960 uppskattades hela världens bestånd av vitkindade gäss till 30 000 stycken. I fjol låg den siffran på 1,2 miljoner. Alla fåglar landar inte på Gotland, och områden på Öland och i Skåne är lika drabbade, men för dem som får påhälsning av de stora flockarna varje år är det en mindre katastrof. Hela skördar förstörs.
Länsstyrelsen ersätter markägaren för skador på grödor genom statliga medel. Kostnaden för detta har ökat i takt med fler gäss som dessutom tycks breda ut sig allt mer över ön. Eddie Olsson, besiktningsman som länge arbetat på uppdrag av länsstyrelsen, känner till detta väl:
– Förut höll de sig vid vissa platser utmed kusten. På senare år har vi sett att de även varit inåt land på främst södra Gotland i socknar som Lye, Stånga och Hemse, säger han.
Den vitkindade gåsen är fridlyst och har en så kallad bevarandestatus. Drabbade markägare har dock beviljats skyddsjakt under mars-maj eftersom fåglarna gör stor skada och samtidigt har en växande population.
Nu anser länsstyrelsen att artens bevarandestatus är så pass gynnsam att man vill förenkla skyddsjakten.
– Den största skillnaden blir att man inte behöver ansöka hos oss först. Det gör att man kan agera direkt, säger Mimmi Skog på naturvårdsenheten vid länsstyrelsen.
Myndigheten utfärdar årligen 30-talet tillstånd på Gotland vilket leder till en avskjutning på cirka 250 individer. I förslaget om förenklad skyddsjakt anges en gräns på 500 gäss per år under perioden mars-maj.
Eddie Olsson välkomnar att länsstyrelsen är beredda att lätta på restriktionerna, men han vill även se andra typer av åtgärder.
– Det är såklart bra om man får skjuta av lite, och det blir en friare jakt för den drabbade. Men jag tror inte att det kommer märkas eller påverka beståndet.
Han säger att jakten är en form av skrämselmetod – som bara för vidare problemet till någon annans mark. Fler och större ytor av så kallade avledningsåkrar är en mer långsiktig väg att gå, menar Eddie Olsson.
– Man skulle kunna avsätta mer av sådan mark där gässen får härja fritt, givetvis mot ersättning till markägaren. Det finns goda exempel, som vid Hammaren i När, där man lyckats med det.
– Det är positivt att man nu får skjuta fler. Om det löser problemet är svårt att säga, vi får se.