Nu får kvinnan en ordentlig begravning

Kriminaltekniker kallades till Gotska Sandön, sedan skallen och delar av en kropp hittats på stranden. Arkeologerna kunde se att kvinnan dog i början av 1800-talet. 200 år efter sin plötsliga död kommer hon nu att få sin begravning.

Högaland. Här spolades kvinnan i land.

Högaland. Här spolades kvinnan i land.

Foto: Rolf Jönsson

Skelettfyndet2017-05-04 05:15

Det var en helg i maj i fjol som två turistande damer vandrade på södra delarna av Gotska Sandön i närheten av Högaland, när de plötsligt gjorde sitt makabra fynd. Ur strandgruset stack en bit av ett kranium och en arm upp.

Man kunde inte utesluta att ett brott låg bakom dödsfallet. Larmet gick till polisens kriminaltekniker i Stockholm, som var på plats redan på måndagen. Men deras undersökningar visade snart att skelettet var så pass gammalt att det, även om det varit fråga om ett brott, skulle ha varit preskriberat.

Ärendet lämnades över till Länsstyrelsen på Gotland.

– Vi äger frågan när polisen släppt det, säger Kicki Scheller, chef för enheten för samhälle och kulturmiljö.

Länsstyrelsen gav uppdraget att försöka reda ut vad som hänt till arkeolog Dan Carlsson och osteolog Petter Åkeson, som åkte till Gotska Sandön redan samma vecka. Av skelettet kunde de se att det var en kvinna, 17 till 19 år gammal, som hittats.

– Man hade lagt över en presenning efter att polisen varit där, säger Petter Åkeson.

Utgrävningen visade en ryggrad som slutade efter fjärde ländkotan.

– Benen och bäckenet var utspolade till havs, säger han.

Med hjälp av den så kallade kol 14-metoden åldersbestämdes tidpunkten för kvinnans död till cirka 1810. De konstaterade att kvinnan låg vinkelrätt mot stranden, med sin högra arm höjd över huvudet.

– Vår tolkning av hur hon låg är att hon spolats i land på stranden. Någon, kanske Petter Gottberg eftersom han var verksam där just då, har tagit tag i högerarmen och dragit henne en bit upp på stranden, säger Petter Åkeson.

Hur kvinnan dött har varken polisens kriminaltekniker, arkeolog eller osteolog kunnat avslöja. Men klart är att under 1800-talets första hälft skedde fartygsförlisningar vid Gotska Sandön, som då styrdes av arrendatorn Petter Gottberg. Sägnerna om hans bravader lever och har blivit film, "Husbonden" med Sven Wolter i huvudrollen.

Gottberg ska bland annat att ha gått med en häst försedd med en lampa längs stranden, i syfte att likna en lanterna på ett gungande skepp, för att vilseleda andra fartyg. Enligt sägnen ska Gottberg sedan ha slagit ihjäl besättningen, eller skjutit dem genom gluggar i väggarna på den lada han lurade dem till.

Klart är att Gottberg i ett fall erkände vrakplundring, efter att stöldgods hittats nedgrävt på Gotska Sandön, och dömdes till 28 dagars vatten och bröd.

Skelettet av den unga kvinnan bedöms inte ha något större värde för forskningen och Länsstyrelsen fattade beslutet att hon ska återbegravas på Gotska Sandön. Länsstyrelsen sköter tillsammans med kyrkan formaliteterna kring begravningen, och är också den myndighet som förvaltar Gotska Sandön.

– Det kommer att bli en form av kista, säger Kicki Scheller om hur kvinnan kommer att begravas på den lilla kyrkogården.

Martina Åkeson Wollbo är kyrkoherde i norra Gotlands pastorat och syster till Petter Åkeson som grävde upp kvinnan.

– Det känns fint att vi får ha en begravningsgudstjänst och att hon inte bara blev liggande där på stranden, säger hon.

Martina Åkeson Wollbo berättar att tillsyningsmännen på ön har lovat att tillverka den mindre kistan. Begravningen är planerad till den 30 maj, under prästernas årliga resa till Gotska Sandön för att förbereda sommaren. Begravningen hålls av prästen Agneta Söderdahl, verksamhetsansvarig för Gotska Sandön som hör till Fårö församling.

Ett enkelt träkors markerar sedan den anonyma graven.

– Mycket är så på Sandön, lite vittrat och höljt i dunkel, säger Martina Åkeson Wollbo.

Fakta:

Skelettet hittades i maj 2016 på södra delen av ön.

När polisen lämnat ett ärende lämnas det över till Länsstyrelsen.

Myndigheten fyndfördelar de arkeologiska fynd som görs.

I det här fallet ansågs skelettet inte viktigt för vetenskapen och så pass ungt att en återbegravning bedömdes som det allra bästa.

Källa: Länsstyrelsen

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om