Trots att Region Gotland har ett uttalat mål om att minska kostnaderna för hyrpersonal, främst inom vården, ökade totalsumman med 15 procent förra året. Under 2017 hyrde hälso- och sjukvårdsförvaltningen in läkare och sjuksköterskor för 85 miljoner kronor.
Hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Dalemar ser att personalläget är ansträngt även framåt.
– Den absolut största utmaningen är läkare i primärvården. Vi har en tuff situation i vår, konstaterar hon.
Men hon ser ljusglimtar. En satsning på ST-läkare, alltså läkare som gör sin specialisttjänstgöring, kommer att göra skillnad framöver tror hon.
– Det är 20 stycken som är anställda och sex av dem blir klara specialister under 2018, säger Maria Dalemar.
Under fjolåret kostade hyrpersonalen 1 468 kronor per gotlänning – vilket är betydligt högre än riksgenomsnittet på 515 kronor. Det är bara Västernorrland och Jämtlands landsting som hamnar högre än Gotland.
Maria Dalemar förklarar den höga kostnaden med att Gotland har ett stort vårdutbud.
– Det är en relativt liten befolkning som måste bekosta ett akutsjukhus, säger hon.
Ö-läget innebär ytterligare nackdelar som påverkar.
– Vi har svårt att rekrytera eftersom man inte kan arbetspendla över landstingsgränserna, säger hon.
I mars 2017 beslutade hälso- och sjukvårdsnämnden att den gotländska sjukvården inom två år ska vara oberoende av hyrpersonal, alltså om ett år. Enligt Maria Dalemar har insatserna gett resultat.
– Vi har haft ett intensivt arbete när det gäller sjuksköterskorna och nu ser vi en påtaglig minskning av hyrpersonal. Där går vi åt rätt håll, säger hon.
En läkare eller sjuksköterska som hyrs in via ett bemanningsföretag kan kosta regionen dubbelt så mycket som en tillsvidareanställd. Att istället låta de pengarna gå direkt till personal så att man kan locka med högre löner går inte, enligt Maria Dalemar.
– För vilka pengar ska vi göra det? Vi gick med ett underskott 2017. De här pengarna finns egentligen inte, säger hon.
Dessutom visar exempel från fastlandet där man har gjort rejäla lönesatsningar att det kanske inte är den bästa lösningen, enligt henne.
–Det håller ändå inte långsiktigt. Det allra viktigaste har visat sig är att ge så bra arbetsförhållanden som möjligt, säger hon.